Recension – “TED”


Ted är inte den typiske nallen. Han gillar sina damer, sitt gräs och sin “Flash Gordon”.

 

I “Ted” blir barndomsfantasin verklighet för lilla John Bennet när hans enda vän, teddybjörnen Ted helt plötsligt får liv och börjar prata. Ted blir kändis i hela världen och får sina 15 minuter i rampljuset men glöms sen bort, av alla utom en läskig typ vid namn Donny. John och Ted blir oskiljaktiga, ända fram tills John i vuxen ålder måste välja mellan flickvännen Lori och den på alla sätt hämmningslösa Ted.  Ted gillar fest, “brudar”, gräs och fräckisar och drar ibland med John i sina äventyr. Mycket som får en att skratta i filmen är tvisten att Ted gör allt man inte förväntar sig av en gullig teddybjörn.  Allt han gör blir absurt roligt. Egentligen inte förvånande när Seth MacFarlane är i farten. Precis som i “Family Guy” gör Seth här precis allt. Han ligger bakom manus, regisserar, producerar och gör rösten till Ted. Resultatet blir därför att Ted låter som hunden “Brian” och beter sig som “Peter Griffin”.

 

Precis som i “Family guy” haglar skämten hela tiden, politiskt inkorrekta och grova och roliga men vissa är onödigt råa. Flörten med drogkulturen har vi sett i otaliga college-komedier tidigare och det är oftast kul. Skämten om judar kanske är lite väl många för att man ska tänka att det är en slump, speciellt när både Seth MacFarlane och Mark Wahlberg är katoliker. Det är mycket homofob-skämt, pruttskämt och ibland sexistiska skämt. Det är ett billigt trick att låta en teddybjörn stå för alla fördomar, kan jag tycka.

 

Trots den barnsliga och stundtals fördomsfulla humorn är det är det svårt att inte gilla “Ted”, framförallt på grund av den livslånga vänskapen mellan 35-åriga John och Ted. Dom är fortfarande “thunder buddies” och måste sjunga en sång så fort det blir åska. Riktigt kul. Det finns en glad, varm energi i filmen som är härlig. Det är helt klart en grabbig film, men det finns en skön kemi mellan John (Mark Wahlberg, asrolig) och Lori (Mila Kunis, charmig) som smittar av sig. Om det beror på deras samarbete i “Max Payne” låter jag vara osagt. Lori är en tjej som inte pallar med Johns barnsligheter och det är bra, för i verkligheten hade tjejen inte heller pallat. Att det finns en kille som bara sitter och väntar på att John och Lori ska göra slut så han kan få en chans är lite klyschigt, men så är det oftast i verkligheten med.

 

Filmen har en del sköna tvister som jag inte ska avslöja men det är en fantastisk upplösning av filmen. Där och då växer “Ted” enormt och blir lite mer än bara en rolig film, det blir en film med budskap om mer än vänskap, kärlek och allt det där andra. Filmen är pepprad med skämt som antingen får en att kikna eller att ta fram skämskudden men den berör på djupet och det kan man inte säga om många komedier idag. Ted är helt enkelt mer än en nalle.

 

| Kingsizemagazine

 

///Emil Sandgren Strada

 

Nu har chans att vinna biobiljtter till TED, tävla här!

 

Biopremiär den 3 oktober

 

 



Publicerat:
Redaktionen

Relaterat


NULL