Frågan jag alltid ställer när jag ska se en film som delvis bygger på en lång, legendarisk serie som till exempel "Star Trek" är: Hur mycket flörtar filmen med trogna fans, trekkies, och hur mycket lockar den till sig nya fans?

Svaret är att den här uppföljaren inte gör varken gamla eller nya Star Trek-fans ledsna. Visst, jag erkänner villigt att jag knappast kan kallas Trekkie, och referenserna flyger förbi i “Star Trek:Into Darkness på språket Klingon vilket säkert glädjer de trogna fansen.

Regissören J.J Abrams lyckades väl att balansera mellan grundmaterialet i serien och att göra nyskapande sci-fi i 2009 års “Star Trek”. Serien tog ofta upp moralfrågor och existensiella frågor och blandade det med en dos av action i sci-fi format, men här får vi mer av det senare och mindre av det intressanta moralfrågorna. Självklart är rymdskeppet Enterprise besättning trogna sina karaktärer från originalserien, som dessutom spelas av en handfull underskattade skådisar som här gör det riktigt bra.

Filmens skurk Khan, spelad av Benerdict Cumberbatch jagas av besättningen på Enterprise in i mörkret och för att inte avslöja handlingen allt för mycket stoppar jag där. Dialogen i gänget,framförallt mellan bestämda Kapten Kirk och logiska Spock är rolig och lite grabbig. Det är underhållande att följa deras väg in i mörkret, tyvärr kan jag tycka att filmens ton kunde varit annorlunda för att den ska syfta på titeln “Into Darkness” men i övrigt är det här en spännande och storslagen Blockbuster.

Slutet var lite av ett antiklimax, men efter att ha varit måttligt kunnig om “Star Trek”-franchiset så har jag blivit mer nyfiken och intresserad än tidigare av “Star Trek”-arvet.

Biopremiär idag 10 maj.

///Emil Sandgren Strada