Johan-Svanberg-2018-S
Debatt: Streamingtjänsterna måste ta ansvar för ett diversifierat musikklimat


 

 

Detta är en debattartikel av Record Union och åsikterna som framförs är deras egna.

 

 

Musikindustrin behöver förändras och bli mer diversifierad, men jämställdhet och mångfald handlar inte bara om kön och etnicitet utan även om kreation och ägandeskap. Enligt en uträkning av den globala siten Music Business Worldwide gick knappt 20 procent av intäkterna från streaming globalt 2017 till independentsektorn. Resterande 80 procent gick till de tre majorbolagen (Sony, Universal och Warner).

 

För att det musikaliska uttrycket ska kunna utvecklas på bästa möjliga sätt krävs att rådande musikklimat konstant utmanas. Vår uppfattning är att detta görs bäst av independentartister, vars kreativa frihet inte inskränks av majorbolagens avkastningskrav och jakt på ”hits”. Independentartister kan istället fokusera på sin kreativa vision och de behöver ofta inte svara till någon annan än sig själva.

 

Vad vi dock kan konstatera är att independentartister fortfarande har svårt att bryta igenom med sin musik i streamingeran trots att musikdistribution idag finns tillgänglig för alla. Nedan listar vi ett antal faktorer som vi anser vara bidragande till denna problematik och som måste förändras om vi i framtiden ska kunna bibehålla och utveckla ett intressant och diversifierat musikklimat:

 

Trångt utrymme gör det svårare att nå ut
I en tid då oerhört mycket musik släpps är det fortfarande majorbolagens musik som får oproportionerligt mycket exponering. Det laddas upp tiotusentals låtar på streamingtjänsterna dagligen, men bara för att musiken finns där betyder det inte att den blir automatiskt lyssnad på. För den utan rätt kontakter eller en stor marknadsföringsbudget är det svårt att nå igenom bruset.

 

Musikalisk filterbubbla gör artisten underordnad
Med streaming har en playlistkultur, baserad på algoritmer, paketerad i moods och kurerad av streamingtjänsterna själva, vuxit fram. Tacksamt tas den musik som serveras, baserat på vår tidigare lyssnande, emot av oss konsumenter som slipper välja i det oändliga utbudet av musik som erbjuds. Man skulle kunna säga att streaming och playlistkulturen har skapat en musikalisk version av filterbubblan. Men vem gynnas egentligen av den? En risk vi ser är att artister tappar relationen till sina fans när musiken främst konsumeras som en del av ett flöde och artisten riskerar att bli underordnad låten. För en independentartist, där fansen är kärnan till framgång, kan detta få stora konsekvenser.

 

Playlistredaktioner vs majorbolag
Bortsett från algoritmerna styrs dagens playlistkultur i mångt och mycket av steramingtjänsternas egna redaktioner. Men vem bestämmer egentligen hur redaktionernas listor ska se ut? Spotify, som är den största streamingtjänsten i Sverige, ägs fortfarande delvis av några av majorbolagen (som även kontrollerar majoriteten av musikmarknaden) och vi kan inte låta bli att fundera över deras inflytande på vårt lyssnande när 87 procent av låtarna på RapCaviar (en av Spotifys mest populära playlists) 2017 kom från major labels. Eller när plötsligt samtliga, stora playlistomslag pryddes av Drake i samband hans senaste release?

 

Datadrivna perspektiv begränsar kreativ mångfald
Med den konstanta tillgången till data blir både streamingtjänsterna och majorbolagen mindre riskbenägna. Majorbolagen använder sig av streams och följare i sociala medier som hårdvaluta i bedömningen av vad som kan signas för att ta så säkra bets som möjligt, men de får troligtvis svårare att identifiera nytänkande musik när independentartister inte får ta plats i streamingtjänsterna. Forskning visar även att de amerikanska Billboard-listorna blivit mer och mer homogena de senaste åren och att fler låtar på listorna skrivs av färre producenter och låtskrivare – vilket med stor sannolikhet skapar ett mer likriktat musikaliskt uttryck.

 

Trots att musikkonsumtionen har förändrats i grunden, och ny teknologi har skapat nya möjligheter för musikskapare, har maktstrukturerna inom branschen knappt förändrats och det bör ses som ett misslyckande att vi inte lyckats förflytta mer makt från majorbolagen till musikskaparna.

 

Vissa skulle nog påstå att det är lyssnarnas val men vi tror inte att det är så enkelt (de flesta vet nog inte ens vad en major är eller hur maktstrukturerna i branschen ser ut). Vi förstår att det är utmanande för streamingtjänsterna att skapa en musikupplevelse som ger plats åt independentartister men vi anser dock att det är nödvändigt att omfördela den makt och ställning majorbolagen har idag för att på sikt bevara mångfalden i det musikaliska uttrycket. För hur sunt kan det vara för en kreativ bransch – och den konstform som musiken faktiskt är – när 80 procent av den kontrolleras av tre stora bolag?

 

Om inte streamingtjänsterna tar sitt ansvar på allvar, och börjar verka för att skapa rätt förutsättningar för independentartister att nå ut med sin musik, finns en risk att musiken förlorar sin kraft. För var finns värdet i musiken när allting låter likadant?

 

 

/ Johan Svanberg
VD Record Union

 

 

Denna debattartikel är skriven utifrån underlag av en ny rapport – läs mer här!

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL