Det har passerat ett år sedan rapparen Nils Einár Grönberg blev mördad i Hammarby sjöstad, i Stockholm, den 21 oktober 2021. Trots att utredningen kring mordet har bedrivits intensivt och det funnits misstankar, så har ingen gärningsperson kunnat åtalas i domstol. På årsdagen för hans bortgång gör nu hans mamma, Lena Nilsson, ett uttalande där hon beskriver familjens sorg:
“Den 21 oktober för ett år sedan försvann marken under alla oss som är nära Nils. Sorgen är obeskrivlig och arbetet med Nils Einár Grönberg Foundation har under denna tid hjälpt oss i familjen att tillsammans med nära & kära gå framåt, med Nils ständigt närvarande.
Mamman vill minnas sin son för de goda gärningarna i livet och skriver:
“Idag vill vi minnas Nils med er, med allt det han var. Nils var en artist, en rappare men främst är Nils Min och Eriks son. George, Axel & Ellens bror, Alexandras käraste, vår älskade familjemedlem & vän.”
Vidare poängterar rapparens mamma det även finns ett bredare perspektiv, där många familjer över hela Sverige drabbas av skjutvapenvåld och kriminalitet:
“Tyvärr är det alldeles för många dagar då familjer samlas runt om i vårt land för att sörja ett barn som tagits ifrån dem i det meningslösa våldet. Vi tänder ljus, vi spelar musik och är tillsammans i sorgen och står enade i att vi kan trösta varandra.”
Tidigare i somras intervjuade Kingsize Magazine producenten Matte Caliste, som bland annat stod bakom låten “Mamma förlåt” med Sebastian Stakset. Han berättade om hur arbetet med den unga rapparen kunde te sig under årens lopp:
– Alltså det var ju supersorgligt. Jag hade ju haft ögonen på honom rätt länge. Jag kommer ihåg ”Duckar Popo”, att jag satt i studion med Lani Mo och visade honom. Och han sa ”shit, han är duktig”, du vet. För det var ju hela den här grejen. Jag kommer ihåg att det var jättemycket hatkommentarer på den för att han var en jätteung svensk kille som rappade om att ducka popo och hela den biten. Men såg man förbi hela den grejen så såg man att ”shit han är duktig”. Och den bilden man fick av honom var ju väldigt positiv. Han var ju verkligen ungen med extra energi. Han var ju överallt. Och de gånger han kom till studion… Nej, jag tror aldrig att han kom till studion när det var planerat. För det var ju verkligen att man hördes och han sa ”shit vi måste jobba ihop”. Och sen skickade man beats och han sa att han skulle skriva till dem. Och sen hörde man inte av honom på en månad. Och sen hörde man av honom igen ”Shit vi måste göra något”. Du vet, man märkte verkligen att han levde i stunden. I sekunden typ, till och med. Så de gångerna han kom till studion det var ju någon annan… Den låten med 1.Cuz, ”Fiendens Fiende”, då var vi i studion jag och 1.Cuz. Och så kom Nisse förbi bara. Han hörde av sig till 1.Cuz bara ”Aa okej ni är i studion, jag kommer ner”. Och så kom han till studion och så blev det att de gjorde låten. Han skrev versen på plats. Jag tror att varje gång han var i studion så var jag studion med någon annan och så hörde han av sig. Men sen känns det som att om man tittar på det som hände honom, så var det så mycket stökigt runt omkring.
Läs även Kingsize Magazines minnestext över Einárs karriär och listan över hans viktigaste verk, där det bland annat stod att läsa:
“En av Sveriges mest framgångsrika rappare. 19 år. Skjuten till döds. Den här texten är inte till för att fokusera på det negativa. Möjligen att skänka tröst, men framför allt för att hylla. Att hylla en kort, men lika framgångsrik och för många inspirerande, musikkarriär.”
Foto: Nils Grönberg Foundation
