Från Kingsize Magazine nr 5 2021.

Det är nästan overkligt att ta in. Trots att liknande tragedier sker alldeles för ofta även i Sverige (vilket är ett ämne för en helt annan text) blir det såklart än mer overkligt när det handlar om en våra största rapstjärnor. Nils Einár Grönberg har lämnat oss, blott 19 år gammal.

En av Sveriges mest framgångsrika rappare. 19 år. Skjuten till döds. Den här texten är inte till för att fokusera på det negativa. Möjligen att skänka tröst, men framför allt för att hylla. Att hylla en kort, men lika framgångsrik och för många inspirerande, musikkarriär.

Jag minns första gången jag hörde Einár rappa. Det var på låten ”Duckar Popo”, som kom ett drygt halvår innan han senare skulle slå igenom med sin än idag största låt ”Katten i trakten”. Året är 2018 och jag tittar på en rappare som ser yngre ut än sina redan unga 15 år. Han har ett flow och en timing i sin rap som är svår att värja sig emot. Även om texterna är långt ifrån unika finns det något som väcker en spänning i mig. Och känslan ska visa sig vara rätt.

Mindre än ett år senare har Einárs nära vän och av allt att döma personen som var tilltänkt att agera hans manager, Paki, redan hunnit gå bort. Rapparen själv har varit placerad på LVU-hem och lever en till synes stökig tillvaro. Trots detta lyckas han få ut låten ”Katten i trakten”, en lågmäld banger som snabbt ska katapultera honom ut i musikbranschens vänsterfil och som också får statuera ett exempel på den unga rapparens målmedvetenhet. Låten ska året efter utses till årets bästa på P3 Guld-galan och han kammar hem de tunga priserna Årets hiphop och Årets nykomling på Grammis.

Under debutåret 2019 släpper han ytterligare 14 låtar och hinner få ut både sitt debutalbum ”Första klass” och uppföljaren ”Nummer 1”. Han samarbetar med namn som Dree Low, Sebastian Stakset och en nästan lika het 1.Cuz som precis slagit igenom på ett liknande sätt med ”Akta mannen”. Redan i oktober når debutalbumet 100 miljoner streams och i december kröner han året med en egen spelning på Fryshuset i Stockholm. Samma byggnad som han året innan gick i skolan. Året därpå upprepar han bedriften att släppa två album under ett och samma år: ”Welcome To Sweden” och ”Unge med extra energi”.

Einár hånades av vissa, hyllades av många och älskades av tusentals. Av de som känt honom väl har han av samtliga beskrivits som en glädjespridare och ett energiknippe. Och han var av allt att döma både mer ödmjuk och omtänksam än han kanske ville ge sken av. Redan tidigt i karriären fortsatte han jobba med ditintills relativt okända namn som senare fått uppmärksamhet. Han trodde stenhårt på sin egen talang och var uppenbarligen villig att jobba hårt för att komma dit han ville.

Under Einárs karriär har jag recenserat honom många gånger. Jag har skrivit om samtliga av hans album förutom det senaste och försökt sätta ord på hans spelning på Fryshuset. Det jag ofta återkommit till är hans tekniska talang, som många gånger överträffat hans texter. Men Einár hann aldrig gå från ung till äldre och trots detta hade vi redan börjat se framsteg även när det kom till textförfattandet. Den första gången jag blev berörd av Einár var på hans första samarbete med Sebastian Stakset, mer känd som Sebbe Staxx från Kartellen. På låten ”Ingen som varna mig” växer den unga rapparen bredvid sin forne förebild och rappar först den stabila fyran ”Vi var ute sena kvällar, på tjockt skumma ställen / Ville bli kriminella, lyssnade på Kartellen / Vi va inte snälla, råna folk i rondellen / Lätt och hamna i fällan, lätt och åka på smällen”, innan han proklamerar:

”Ey, mannen jag kan se du vill bli som mig / Sebbe, när jag var liten jag ville bli som dig”

Raderna och andemeningen får såklart en än starkare innebörd idag, i synnerhet då Stakset själv publicerat en text där han säger förlåt för att ha varit en dålig förebild för unga rappare som ”Nisse”. Redan i sin vers på samma låt uttryckte han en önskan direkt riktad till sin unga kollega:

”Våra ord formade en generation, Nisse skicka inte barnen till samma ändstation / Gör inte om samma misstag som jag, hey forma dom rätt bror gör nåt bra”

Tyvärr fick Einár aldrig chansen att infria Sebbes önskan, men jag hyser inga tvivel kring att han hade gjort det om han fått växa upp och bli äldre. På egen hand hade han redan skapat sig en ljus framtid och säkrat en stabil ekonomisk grund. Och det ska inte glömmas bort att Einár var en modig rappare. De få gånger han öppnade upp om sin uppväxt och familjesituation (läs mer längre ner) gjorde han det på ett sätt som få rappare i hans ålder gör. Direkt och nästan smärtsamt ärligt. Och då har jag inte ens nämnt hur han tacklade kidnappningsdramat, som i övrigt är irrelevant för hans musikaliska gärning.

Precis som hans flickvän var inne på i hennes känslosamma inlägg efter hans död:

”Du höll ditt huvud så högt intill det sista, hanterade alla motgångar med klass och det kan ingen nånsin ta ifrån dig.”

Alldeles oavsett vad som hänt – eller skulle kunnat hända – kommer vi som var fans av Einár och lyssnar på svensk hiphop för alltid minnas honom som en av våra mest talangfulla rappare någonsin. Det hann han åtminstone bevisa med råge.

EINÁRS 10 VIKTIGASTE LÅTAR I KARRIÄREN

1. ”Katten i trakten”
Den uppenbart viktigaste låten i Einárs karriär, både som kickstartare och som fortsatt omhuldad anthem för den yngre rap-publiken.

2. ”Duckar popo”
Om ”Katten i traktens” var en home-run får ”Duckar popo” illustrera slagträet och en första fingervisning av rapparens tekniska talang och timing.

3. ”Unge med extra energi”
Titelspåret från Einárs sista album är utan konkurrens hans starkaste låt i karriären rent känslomässigt. Här sammanfattar han sin karriär och hur framgången påverkat hans liv, något som bland annat ledde till den uppmärksammade kidnappningen som han adresserar med rak rygg och bestämda rader.

4. ”Ingen som varna mig”
Som tidigare nämnt den första låt man blev riktigt berörd av och likaså en av de få tidiga låtarna som Einár öppnade upp om sitt privatliv. Lägg därtill att han fick stå bredvid en gigant på den svenska hiphopscenen och växa med uppgiften.

5. ”Sätter dom på plats”
Även här ämnar Einár att markera sitt revir och stå upp mot både sina hatare och verkliga fiender, denna gång med mer attityd och mer klarspråk. Redan i början av låten rappar han ”Shunon vill se med dödad men shunon han var min vän en gång”.

6. ”Första klass”
När “Katten i trakten” skulle följas upp av ett debutalbum bevisade Einár redan på albumets första spår att han var att räkna med framöver. ”Första klass” är egentligen en minst lika bra låt och har nästan lika många streams utan att ens släppas som en singel.

5. ”Nr 1”
En liknande situation uppstod när Einár skulle följa upp debutalbumet med ”NUMMER 1”. Då serverade öppningsspåret samma syfte, tillsammans med en glödhet Greekazo.

6. ”Nu vi skiner”
Från samma album men i andra änden hittar vi ”Nu vi skiner”, en anthem med mer personlig touch än vi tidigare hört så här långt i Einárs karriär och som förståeligt nog togs emot med öppna armar av hans fans.

7. ”Feelings”
Återigen en av rapparens personliga låtar och en riktig fan-favorit. Här berättar Einár om hans pappas alkohol- problem och mobbningen han utsattes för som liten och egentligen allting som lett till den situation han utöver musiken befann sig i som 19-åring.

8. “Outro (Welcome To Sweden)”
Rent rapmässigt är outrot till tredje albumet ”Welcome To Sweden” en av Einárs bästa låtar och fungerar som en viktig fingervisning på vad han kunde göra när han, en bit in i karriären, valde att fokusera på teknik och skicklighet.

9. “Pop Smoke”
”Pop Smoke” blev en enorm hit när den kom. Men förutom att vara en riktig banger katapulterade den också karriärerna för medverkande Moewgli och 5iftyy.

10. ”Fast här i trakten”
Einárs sista låt, som släpptes knappt en vecka innan hans död.

Text: Malkolm Landréus
Foto: Oliver Wilenius