TOPP FEM HIPHOP

Mwuana – Triller
Stor – Under Broarna
Skander – Hon
Max Perkele – When Keeping It Real Goes Wrong
Dani M – Hela Livet

TOPP FEM R&B/POP

Lorentz – Lycka Till
Oskar Linnros – Väntar På En Ängel
JËLLY – Allting / Ingenting
Ikhana – Zebrelli
Ayla – Loops And Thoughts

ÅRETS PRODUCENT: Pablo Paz

Grammis-nominerad med brottar-hiten ”Hey Baby” och bakom spakarna på flera av årets bästa låtar med Linda Pira och Cherrie-gästande ”Säg till mig” som körsbäret på tårtan. Har fått en central del i ett allt mer strukturerat och intressant NBL Sound och när det kommande producentalbumet släpps känns kvalitén garanterad.

ÅRETS TEXTFÖRFATTARE: Skander

Skander är tveklöst årets utropstecken och ett nytt tillskott till gruppen av urbana musiker som kan och bör utmana om textförfattarpriser. Stor och Mwuana är välförtjänta utmanare men när det kommer till just texter är det Skander som fått mig att spola tillbaka, få gåshud och gråta. Debutalbumet ”Hon” är slående vackert och smärtsamt ärligt i sina berättelser om förlorad kärlek. Borde varit Grammis-nominerad i minst tre kategorier.

ÅRETS GENOMBROTT: Jireel

Egentligen ingen åsikt, utan ren fakta. Visst blev Jireel ett namn redan i fjol med monumentala ”Cataleya”, men det var i år han tog plats på riktigt med debut-EP och egen turné. Och då ska vi verkligen inte glömma hur han stulit showen på låtar som ”Nightime”, ”Trender” och ”Pari”. Jireel är sannerligen ”Man of the year”.

ÅRETS ÖVERRASKNING: Dani M

Att Dani M är en lysande singelartist har vi vetat länge, men fram tills i år har han haft svårt att knyta ihop ett albumformat och komma in under huden. På ”Hela livet” gör han precis det. Här får vi både hits (”Trender”, ”Nån annan”), kreativitet (”A.T”, ”Diskografi”) och personligt mörker i låtar som ”Botten” och RAPPAREN Dani Ms bästa låt i karriären hittills – titelspåret ”Hela livet”.

ÅRETS NYKOMLING: Z.E

De som vet, de vet. Västerortsprinsen Z.E kom från ingenstans, levererade sin debut-EP, en av årets bästa låtar ”Caramel” och avslutade med en gästvers på Cherries internationellt uppmärksammade förortsanthem ”163 för evigt”. Z.E blandar självsäker gangster-swag och catchiga melodier med eftertänksamhet vilket gör honom till en av våra mest intressanta rappare just nu.

ÅRETS SPELNING: Mwuana, Stay Out West

Om Frank Ocean stod för Way Out Wests (årets? LIVETS?!) vackraste och mest minnesvärda spelning stod vår alldeles egna Mwuana för festivalens svettigaste och mest euforiska timme. Mellan 02-03 i ett välförfriskat och proppfullt glashus på Bananpiren levererade han hit efter hit framför ett studsande folkhav och gav oss ett perfekt avslut på landets bästa festival.

ÅRETS HEDERSPRIS: Robin Nazari – Fyrklövern

Ja, jag var tvungen att skapa en egen, lite diffus kategori bara för att få in Robin Nazari här. För de som inte är bekanta med Fruängens stora tänkare och filosof kan man väl säga att Robin Nazari ingår i samma fack av unga, tänkande och självständiga rappare som Nebay Meles, Khan-Ji och ALX. Rent talangmässigt och intellektuellt är han på samma nivå som Nebay, men betydligt mindre hajpad.

”Fyrklövern” påminner om när Macklemore & Ryan Lewis släppte gay-hyllningen ”Same Love” och förtjänar av många olika anledningar ett lika stort genomslag. Om ni som läser detta behöver tips på nyårslöften så har jag ett förslag: underskatta aldrig den karaktär och mod det krävs att stanna upp och ifrågasätta sin egen generations tankesätt och beteendemönster. Att vilja förändra.

”Antingen stannar vi kvar här och blir loosers, eller, så gör vi det med hjärta som du brukar säga”

Robin Nazari har sannerligen valt det senare alternativet.

ÅRETS BÄSTA VERSER:

Simon Emanuel (”Gonzarelli dog aldrig”)

Tre minuter straight rap så kalla det för all del en vers. Det här är gladiator-rap som ingen i Sverige gör bättre än just Simon Emanuel. Svärta, integritet, överlevnad.

”Fråga vart ja e, jag e här boss, på en plats där svald stolthet blir din färdkost / ingenting e byggt på sympati och du dealar med det, men jag e ett med allt det här, nånting siamesiskt”

Michel Dida (”Para wifey”)

Låt oss få fler tillfällen att ta upp frågan om Eminem var bättre än Jay-Z på ”Renegade” med anledning av 90 meter bars i svensk hiphop. Herregud. ”Para wifey” är ett tight lopp mellan Stors poetiskt bökiga vers och Didas hyena-flow, men här får den senare förstapris på delivery. Och Stor invänder inte. I sin intervju i ”Mellan Raderna” från tidigare i år utnämnde han den till en av de bästa verserna i svensk hiphop någonsin.

“Para min bästa väninna, min kvinna, prinsessa, gudinna / mitt ecstacy-piller, jag tar dig altaret efter jag sätter på ringen, en blatte blev en i familjen”

Enes (”Vittna”)

Ibland handlar en fet vers bara om känslan man får när man lyssnar på den. Egentligen är allt med “Vittna” bra, Simon Supertis vers och Dani Ms refräng, men det är ändå gröngölingen Enes som sitter kvar starkast. Det finns något enkelt och snyggt över den här versen som bara förstärks av rapparens distinkta röst och trovärdighet.

“Vad var orsaken? Ni skapar oordning, min habib helt hadid yani råstålig, eran ursäkt i slutet e så dålig”

Skander (”RBG”)

Det är egentligen bara att välja och vraka bland låtarna på debutalbumet ”Hon” för att hitta texter som får en att stanna upp och känna saker. Det bästa exemplet? Den två minuter långa poesilektionen ”RBG”.

Ivory (”Fuck it”)

När man sysslar med trap är det sällan ens spottande som ligger i fokus men Ivory är inte bara en rappare som staplar enkla rim i slowmotion. På purfärska ”Fuck it” rappar han sida vid sida med Finess och framförallt Jaqe, men vinner ändå. Stiligt, smart och tight.

”Började som en Young Thug, nu Ivory är the Future / Mannen jag tar mig upp med mina Migos, mannen Versace på oss vi njuter”

ÅRETS BÄSTA LÅTAR: