Under premiärkvällen av Brooklyn Tour 2023 stod Östersundssonen Loxell på Verandan i Åre och bjöd på sin autotunade röst och ofiltrerade texter. Innan uppträdandet träffade Kingsize upp med rapparen för att prata om inspiration, kommande projekt och utmaningar i skapandet. 

I början av 80-talet i New Orleans, USA, föddes Dwayne Michael Carter, Jr – för många känd som Lil Wayne. Nästan precis tio år senare föddes Johan Loxell i Sverige. Johan hade inte ens hunnit fylla tre när Lil Wayne började att släppa sin musik. Musik som slutligen nådde ända fram till Jämtland och in i pojkrummet i Östersund där Johan växte upp. Idag går han under artistnamnet Loxell och gör sin egen version av den stora förebildens musik fast med ett numera Young Thug- och Future-influerat sound.

”Loxell här, ska svara på lite frågor”, inleder rapparen samtalet med Kingsize och berättar att han började spela in musik för ungefär tio år sedan. Det var under tiden som en ny gren inom hiphopen växte fram, nämligen mumble-rap eller Soundcloud-rap som den också kallas.

Du debuterade officiellt 2017 med singeln ”Kid Forever”. Vad betyder den för dig idag?

– Jag skulle säga att det var början på ett nytt kapitel helt enkelt. Jag började jobba med lite nytt folk och såg på musiken på ett lite annat sätt. Det var då det började på riktigt. Det låter lite lame kanske men I guess att det var så det var.

Skulle du säga att ditt sätt att skapa musik har förändrats från sättet du jobbade på när du släppte ”Kid Forever”?

– Ja det är som natt och dag. Nuförtiden går det betydligt mycket fortare än vad det gjorde då. Det skrivs inte lika mycket utan jag bara säger saker och punchar in lite grejer. 

Har du blivit proffs?

– Det vill jag inte säga, men jag har hittat ett recept, säger Loxell. 

Han har under åren gjort sig känd för att mata ut släpp i form av allt ifrån mixtapes, covers och freestyles. I januari släppte han sitt femte album ”ÖVERSEAS2” där han jobbar med producenten PreGame, som han jobbat med sedan ”Kid Forever” släpptes. 

Du har hållit en stadig takt av släpp under årens lopp, hur ser din kreativa process ut i studion just nu?

– Jag kommer på en idé och kör på den. Blir det inte bra så kommer jag på en ny grej. Jag försöker att inte övertänka så mycket utan bara punchar in det första jag tycker känns rätt.

Har du som artist upplevt tendenser till att övertänka din konst?

– Ja alltför många gånger. 

Hur har du arbetat med det?

– Många gånger har jag då kört på och gjort mixtapes eller kört på andras beats så att jag inte ska känna att det är lika mycket på allvar. Då försöker jag bara få igång mig själv igen.

Loxell berättar att om han behöver inspiration så vänder han sig till Atlantas hiphopscen, med Young Thug, Future och Migos i spetsen. Men på frågan om vem hans drömfeature är så vänds blicken mot Trinidad och New York.

– Nicki Minaj… eller jag vet inte. Nu skjuter jag bara från höften, säger han och skrattar. 

I år var Loxell en av artisterna på premiären av Brooklyn Brewerys egna Brooklyn Tour. Turnén åker runt Sverige och bygger på mötet mellan etablerade och up-and-coming lokala artister. I år står Cherrie som headline-akt för turnén som startade i Åre i slutet av april.

Vilka minnen har du från Åre sedan tidigare?

– Oj jag vet inte ens om jag vill gå in på det, säger Loxell med ett skratt och fortsätter:

– Nej, men sist jag var i Åre var nog Sessions 2019. Då spelade jag på Timmerstugan. En stökig helg var det, men superkul. Åre är supernice, det är bra energi här.

Hur är din relation till Jämtland kontra Stockholm idag?

– Jämtland är alltid nära. Sen är jag väldigt sällan där tyvärr. Jämtland är hemma och Stockholm är bara day to day. 

Stockholm är the bag?

– I guess. 

Jobbar du på något nytt projekt just nu?

– Jag har en EP som kommer den åttonde juni som heter ”Försommar” som är producerad främst av Simon K som jag jobbar väldigt mycket med. Det är bara början det kommer betydligt mycket mer det här året. 

Vad gör du år 2035?

– Förhoppningsvis det här, musiken, fast lite mer. 

Intervju/foto/video: Victoria Zahmatkesh
Text: Stella Svärd