DBS, svensk hiphops svar på filmens ”Dirty Dozen”, är ett av landets mest omtalade och omtyckta rapcrews.
I DBS finns medlemmar från Mekk My Day och i just MMD finns två hyperintressanta rappare i form av Mächy & Martin Zamora. Två av smutsens främsta fanbärare.
Någon vidare presentation av Det Blå Skåpet eller dess medlemmar känns överflödig. Men en sak som är säker är att de spelar en viktig roll i landets hiphopscen. Viktigare kommer den förmodligen att bli nu när flera av medlemmarna släpper material framöver, delvis via Mekk My Day Recordings (där Mächy & Martin Zamora släpper) och delvis via Ledighetsmaskinen.
Mächy & Martin Zamora har nu teamat upp för en EP (”Vad dom än har sagt”) där de går loss och släpper ut all sin inneboende råa smuts, tillsammans med kollegorna Öris, Queff, Östblockarn, Majk, Sebbinho, DJ Large och Denniz Prime. Det genererar självklart att vi bokar in ett möte med duon… självklart över ett par öl… självklart på Söder i Stockholm… och självklart är de lika öppna som man förväntar sig.
Ni är en brokig skara rappare, men hur kommer det sig att just ni två valde att samarbeta och släppa en EP tillsammans?
Mächy: Det var väl efter att vi släppte låten ”Klick” (en version på Kanye Wests ”Clique” av Mächy, Martin Zamora och Queff, finns på YouTube, red. anm.). Det kändes som en bra vibb då. Båda hade väl lite projekt på gång men det kändes rätt att vi gjorde något nu. Det är nice också, för jag har rappat ensam jäkligt länge. Det är kul att köra med någon annan för en gångs skull. Sen när vi satte igång så gick det snabbt… BAM! så hade vi ett par låtar klara redan.
Vad är den stora skillnaden från att rappa själv till att rappa tillsammans med någon annan, som en duo? Jag antar att det är skönt att kunna få feedback direkt t.ex.?
Mächy: Absolut. Det är klart att det är annorlunda, men det finns positiva saker med båda sätten att arbeta. Det gick betydligt snabbare att jobba så här tillsammans med någon. Martin är så jäkla driftig också så vi jobbade väldigt effektivt. Vi steppade upp arbetet till en helt ny nivå och pushade varandra som fan.
Martin Zamora: Jag håller med om allt. Sen vill jag också säga att det har funnits en långsiktig plan i Mekk My Day. Under tiden som vi har jobbat med skivan så har vi i MMD bestämt att skruva upp allt ett snäpp, så då var det väldigt lämpligt att vi två som är medlemmar i det crewet släppte en EP tillsammans.
Jag tänkte på det angående både MMD och DBS. Plötsligt har många projekt på gång, nästan samtidigt. Ni släpper EP, Östblockarn & Toffer släppte en singel, Öris släpper en EP, Queff & Denniz Prime har skickat sin skiva på mastring osv… Är det medvetet? Pratar ni ihop er i DBS och MMD innan ni släpper?
M: Det är medvetet, fast ändå inte…
MZ: Det var mest att vi snackade. Vi sa ”vi ska släppa en grej då och då, när ska ni släppa?”. Då visade det sig att alla har något på gång ungefär samtidigt, men vi tänkte att det bara var att köra på, för vi konkurrerar inte direkt med varandra. Vi har en relativt gemensam fanbase, så vi förlorar inte fans till varandra direkt. Redline gjorde ju en sån grej under hösten nu när de släppte grejer på löpande band typ. Det var mer planerat så klart, men nu blir det ändå så att vi släpper i stort sett hela tiden och håller MMD och DBS aktuella hela tiden.
M: Det är bara att vi balanserar ut datumen och ser till att det inte krockar för mycket helt enkelt. Men det är redan i full gång, det är bara att kolla på Ledighetsmaskinen som släpper mycket bra grejer nu.
Innan det här projektet och innan DBS, var ni fans av varandras musik? Hade ni lyssnat på den andres grejer?
MZ: Jag ska vara ärlig. Innan DBS hade jag bara hört en grej med Mächy. Stockholmsscenen är väldigt stor här men den kanske inte alltid når ut i landet och jag var ändå ganska insnöad. Men jag såg Mächy köra någon grej i Thomas Gunnarssons (RMH, red. anm.) kök, där han rappade arslet av sig, haha. Men sen när man kom in i DBS-grejen så gjorde man sin research och sen dess är jag helt klart ett fan av Mächy. Just därför var det också extra kul att få göra något tillsammans med honom.
M: Jag hörde Martin på Toffers mixtape ”Hur går det med musiken” för första gången tror jag. Jag såg lite YouTube-grejer också, men inte så mycket mer än så. Men som Martin säger så kollade man in allas grejer sen och då gillade jag verkligen hans stil.
Jag antar att alla kan inspireras och influeras av varandra i DBS också?
MZ: Verkligen. Som innan DBS, då hade alla sitt eget snack och slang. Det var knappt så att man förstod varandra när man pratade, haha. Men nu har vi börjat använda varandras uttryck, både när vi pratar och rappar. Det är inte bara Mächy som säger ”booga” nu liksom.
M: Hela Sverige boogar nu för tiden… Det har blivit något vem som helst kan säga.
På tal om att booga och att umgås. Ni hänger ju en hel del utanför själva musikskapandet i MMD och DBS. Hur viktigt är det för er att ni ska fungera med varandra privat?
MZ: För mig är det skitviktigt. Jag kan bara utgå ifrån mig själv och hur jag arbetar. Jag vet att jag är lite fram och tillbaks och har mina ups and downs när jag jobbar. Jag kan vara lite påfrestande när jag jobbar med någon, men då inser jag det och får be om ursäkt. Musiken reflekterar också våra liv, så därför är det ändå viktigare med de privata relationerna än de jobbmässiga relationerna.
M: Jag umgås ju inte med ALLA som jag gör musik med. Men det blir lätt att man gör mer musik med de man umgås mycket med. Det är mycket så med MMD. Vi träffas för att jobba, men vi träffas också mycket för att vara lediga kan man säga. När man är ledig så kanske man ändå lyssnar på den senaste slasken av någons låt och man kanske bestämmer att någon i gänget borde lägga en vers på den osv. Så det blir så klart mer jobb gjort med de man umgås med.
Det blir inte för mycket jobbsnack då? Om jag jobbar på ICA och lär känna någon via jobbet så kanske inte jag är så sugen på att prata om prissättningen på sill när vi dricker öl efter jobbet…
MZ: Hehe, nä men vi drar ändå ett tydligt streck mellan jobb och fritid. Om vi jobbar och blir klara så kan vi säga: ”okej, nu är vi klara… nu har vi kul!” eller så. Vi sitter ganska ofta på helgerna hos Mächy i Skarpan (Skarpnäck, red. anm.) och gör musik. När sista adliben har suttit och Mächy sparar och stänger datorn – då är det time!
M: Hälla upp, rulla upp, göra vad man vill…
MZ: Ja, då är det helgmode. Jag tror att det är viktigt att man pratar om andra grejer också. Så kan det ju bli på andra jobb, att det enda man har gemensamt är just jobbet. Då pratar man alltid om samma saker och utbyter alltid samma artighetsfraser, det är inte särskilt kul i längden. Men det är lätt för oss eftersom vi är vänner på riktigt, förutom att vi också är kollegor.
På tal om DBS så känns det som att folk har varit lite avundsjuka på er? Folk kanske inte säger det rakt ut, förutom när Martin battlar kanske. Vet inte om det är sammanhållningen eller just att många bra rappare enats under ett namn. Har ni märkt av det?
MZ: Om det finns någon avundsjuka så tror jag att det är folk i min ålder, jag är några år yngre än Mächy och ändå 6 år yngre än Organismen liksom. Min generation såg ju upp till MBMA och T.R. Det var ju våra idoler när vi växte upp, så om det handlar om någon slags avundsjuka så tror jag att det handlar om att de inte tycker att jag förtjänar att få hänga med dom. Typ: ”Vad vet han om dom? Jag har varit ett fan sedan Retarderat Eleverat!” t.ex. Men de förstår nog inte vilket sjukt stort MBMA-fan jag faktiskt var. Men visst, vi har också en väldigt bra sammanhållning och det är på riktigt liksom. Det känns också helt naturligt.
Det finns inte så många andra liknande crews, i samma storlek. Vi har klicken runt Redline Recordings men det är mer spritt och är i slutändan ett skivbolag. Det finns givetvis också Random Bastards från Umeå men det är mer av ett kollektiv med olika typer av kreativa människor. Ni är ett av få renodlade rapcrews. I den här storleken… det enda?
MZ: Kanske det, men sen finns det crews med en fet mall som man skulle kunna följa. RMH, Safehouse Staff, Random Bastards…
M: Sen är det ju som du säger. Random Bastards är grymma och har en bra sammanhållning men det är ju alla möjliga sorters kreativa människor. Vi rappar. Vi är rappare, det är allt.
MZ: Ja, vi är rapdudes. Vi är bara rappare som gillar rim och ordlekar och vi lägger mycket tyngd på det. Vi fokuserar inte bara på att ha ett nice flow, vi vill också säga det på ett snyggt sätt. Det är väl lite ett gammalt tänk egentligen.
M: Det känns som att det finns lite olika läger när det gäller sånt där. Vissa skiter i rimmen, så länge som man säger något, medan andra fokuserar på att säga det snyggt – sen är innehållet oviktigt. Vi är någonstans mitt emellan. Vi vill säga något vettigt men vi vill också säga det på ett snyggt sätt.
Ni jobbar mycket ”in-house”, det måste vara skönt att ha så många duktiga rappare och producenter tillgängliga om man behöver en gästvers eller ett beat t.ex.?
MZ: Absolut. Så var det ju även på EP:n nu. Det är ju egentligen bara Majk som inte är med i MMD eller DBS på skivan och han hänger vi mycket med ändå, så när han gav oss ett rockigt beat så var det självklart.
M: … och jag gillar ju den rockiga skiten. Men det är ju så, vi jobbar med folk i vår omgivning. Alla vi har samarbeten på gång med rappare från hela landet, men det är inte alltid lätt att få det att klaffa. Då är det betydligt lättare att ta in Toffer på en vers t.ex. eftersom vi hänger med honom, han är grym och det är jäkligt smidigt.
Men ni är ändå bekväma i att röra er utanför er trygghetszon?
MZ: Ja, jag är alltid öppen för att gästa någon eller så. Men om det är en total främling så måste låten vara väldigt bra
M: Om jag ska gästa någon eller om de ska gästa mig, så vill jag ha ut dom i Skarpan. Jag vill se vad de går för, hehe. Eller i alla fall umgås med dom och se om det verkar vara en skön person. Har man inget gemensamt, vad ska man då rappa om?
MZ: Ja, det är viktigt vad det är för typ av människa. Är det en bra rappare men någon man inte uppskattar som person så fungerar det inte. Sen måste jag hålla med om det Mächy var inne på också, trots all teknik som finns idag så föredrar jag ändå alltid att spela in med personen och träffas på riktigt. Jag vill kunna se att de kan lägga sin vers live också, utan att behöva klippa ihop den och ”fuska” sig fram till en färdig vers.
M: När det var nytt att man kunde skicka verser över hela landet och världen så ville alla göra det. Folk hade gästverser från USA osv. Men det känns som att folk vill träffas och spela in mer och mer nu för tiden.
MZ: Ja och jag tycker det känns mer som ett hopplock än en riktig låt när man skickar verser kors och tvärs. Det är alltid mycket skönare att kunna träffas i studion och spela in tillsammans.
Ja och det har man väl sett några på Whoa genom åren, som har betalat pengar för att en amerikansk eller svensk rappare ska gästa deras låt…
MZ: Eller hur? Jag såg någon för ett par år sedan som hade Raekwon eller någon liknande på sin skiva, haha. Det är så tråkigt för man vet att de aldrig har träffats och Raekwon kommer förmodligen aldrig ens att höra låten. Han har lagt någon överbliven 16 och struntar i det sen. Det är väldigt opersonligt och tråkigt kan jag tycka. Det finns unga rappare som skriver till mig flera gånger i veckan och skriver ungefär: ”Kolla in den här låten! Den är inte klar, men säg vad du tycker! Vill du göra en låt? Jag har ett album som kommer om en vecka…”
M: Hahaha, vilka lirare!
MZ: Det är många såna du vet! Jag vill inte vara otrevlig på något sätt heller, men jag tänker: ”fuck va annorlunda syn du och jag har på saker och ting!”.
Det måste väl hända dig ute på krogen en del? När du ”beställer en Mächy” (en rad från EP:n, red. anm.) eller liknande?
M: Ja det händer… men för det första så minns jag inte så mycket, hehe. Nej men det är klart att det händer och ibland kan det leda till något. Men framför allt så är det många som kommer fram till mig och säger åt mig vad jag ska rappa om. Inte så ofta rappare, men ofta ”tyckare”. De kan komma fram och säga: ”varför rimmade du inte på det och det ordet?”. Det är lite fascinerande. Jag tror att det var SödraSidan som sa att: ”folk har ingen aning om hur mycket jobb som ligger bakom den där mp3an”. Ändå kommer vissa fram och ska ha åsikter om allt möjligt, det är intressant…
MZ: Sant. Men vi har nog lärt oss att stänga av de personerna, mer och mer. Kolla på framgångsrika artister, de sitter inte och låter negativitet uppta deras liv. Samma för mig, om någon skickar en låt till mig som jag inte gillar så orkar jag inte säga något. Samma tycker jag ska gälla för alla tyckare som kommer fram till en. Har du inget nice att säga, så säg inget alls, eller lyssna inte om du nu inte gillar det. Ingen tvingar dig.
Jag hade den diskussionen med Looptroop Rockers under en intervju, hur fans aldrig blir helt nöjda. Det går verkligen inte att tillfredsställa alla. Känner ni också så?
M: Det är ju verkligen så. Släpper man på iTunes så undrar folk när man släpper på Spotify, släpper man på Spotify så undrar folk när det kommer på YouTube, har det kommit ut där så vill de ha en CD-skiva, sen vill de ha som mp3, sen vill de kunna köpa den på Bagis Livs… Förstår du, det går inte. Så är det med sättet man rappar på och vad man rappar om också. Vissa kanske inte gillar det, men det får man bara acceptera.
MZ: Jag tror också, eftersom vi är så okommersiella, att folk hade märkt av det om vi hade försökt anpassa musiken efter vad folk vill ha. Det hade blivit för genomskinligt och det är nog inget som någon av oss är intresserad av. Det är ett stort steg att ta till att göra den där radiohiten. Vi gör ju inte heller radiomusik även om vissa, som är inskränkta, säger att vi gör ”technogrejer” bara för att många beats är elektroniska. Men lyssna på vår musik, det är inte radiovänligt direkt…
Så det blir inga gästverser från MMD eller DBS på Aviciis nästa skiva med andra ord…?
M: Jag är down för lite Avicii alltså. Det får bli nästa steg efter samarbetet med Martin, haha.
MZ: ”Var redo till hösten när Mächy och Avicii släpper sin EP!”
MächVicii. Ni hör ju hur bra det funkar!
M: Haha, det är taget. Jag duschar ju flera gånger i veckan nu för tiden… jag är trött på den här smutsen, haha.
Efter att jag stänger av diktafonen tar vi en öl till och pratar bland annat om att de tycker att ”EP är det nya albumet” eftersom skivbranschen har förändrats radikalt och om hur många som kommer fram till Mächy på krogen för att utmana honom på att ”booga”. Ett hett tips: gör inte det, delvis för att han är trött på det och delvis för att du säkerligen kommer att ångra det…
///Alexander Kihlström
