Från Kingsize Magazine #2 2025.

Mekk My Day, eller MMD, är ett kreativt kollektiv som med åren decimerats till rapparna Queff, Mächy, Martin Zamora och producenten Denniz Prime. En kvartett med över 80 år av musikskapande totalt. Tillsammans formar de sitt egna universum med sina partylåtar, nostalgiska formuleringar och självreflekterande texter. Nu är gruppen aktuell med både ett mixtape och ett album som släpps på den exakta tioårsdagen av debuten från 2015.

Jag möter gruppen i skatebutiken Street Style i PK-huset när körsbärsblommorna står i blom i Kungsträdgården intill. En plats där den svenska hiphopen växte fram på 80-talet under samma decennie som gruppens samtliga medlemmar föddes. Vi sätter oss i en cirkel mitt i butiken och jag låter gruppens fyra medlemmar presentera varandra. 

Martin Zamora: Mats eller Mächy med vinet. En av Sveriges hungrigaste och mest aktiva rappare. När det gäller att pusha ut musik är han definitivt den som får oss andra att steppa upp. Han är MMD:s projektledare. Det är mycket som inte hade skett utan hans engagemang. Excel-ark, listor, celler och tabeller. 

Mächy: Queff eller Robert Carlsson är Sveriges bästa rappare och MMD:s backbone. Han är lillebror som även agerar storebror för mig och hjälper mig när jag behöver stöd. En tung jävla mc som har inspirerat mig mycket i mitt skrivande och skapande och är en allmän förebild i livet som jag ser upp till. Han är personen som håller ihop gruppen internt. 

Queff: Jag värdesätter mycket mjuka värden. Om Mächy är den som vill beta av grejer och ha det svart på vitt då är jag väl den som går bakom och fångar upp. Det blir mycket Sveriges bästa hit och dit, men för mig är Denniz Prime Sveriges bästa producent. Han har något drömskt över sina beats och det passar vad vi gör så himla bra. Det var också tanken med mixtapet som vi släppte tidigare i år att ha blandade producenter. Men det var viktigt att Denniz skulle producera allt på vårt album. För på vårt tio år gamla mixtape så producerade han samtliga låtar. 

Q: Jag skulle säga att det som kittlar mest med Denniz beats är syntarna och att det låter lite 80-tal. Det som jag är uppvuxen med. Sen är hans roll i gruppen nog att knyta ihop säcken. Vi som rappare har kanske skrivit och spelat in våra texter för länge sen men nu inför släppet så har mycket legat på Denniz bord. 

Denniz Prime: Martin Zamora är Jönköpings-finest och battlerap-extravaganza. Han är fantastisk fin. Har jag fel när jag säger att han är MMD:s joker? Alla är roliga på sitt sätt men jag tror att Martin är snäppet över oss och bidrar med en otroligt härlig energi. En dynamisk person med argentinskt temperament. 

Ni har alla varit med i det svenska hiphop-gemet i över 20 år. Hur håller ni hungern uppe? Rapparna Toffer, TNA, Smojo och Östblockarn har till exempel lämnat sedan senast. 

Q: Alla gör inte musik längre men dom är fortfarande med oss och kan svänga förbi studion. På mixtapet och på plattan täcker vi in alla som varit med i MMD. Men när Mekk My Day började var det inte snack om att “det är dom här som är med i gruppen”. Det var ett väldigt brett begrepp. Det var jag och Denniz som startade allt men vi har haft bloggare, indiepoppare och annat folk runt omkring oss. Grejen med att starta Mekk My Day för snart 20 år sedan handlade om att jag alltid har sökt ett sammanhang, en tillhörighet och någonting större. Är man fler kan man göra något mer än om man är själv. 

Vad skulle ni säga att ni kan tillföra till den svenska hiphop-scenen 2025?

DP: Om jag pratar för mig själv, ett annorlunda sound. Det som släpps nu inom svensk hiphop är väldigt generiskt. Det känns som att hiphopen som släpps idag är den nya popmusiken och då blir den mer stöpt i en generisk mall. Och vi har aldrig haft intresset att slå brett utan kan göra musiken som vi själva vill. 

M: Mycket av vårt sound är ju beatsen. Det är ingen hemlighet och ingen i Sverige, vad jag vet, gör beats som Denniz Prime. Han har ett helt eget sound och det är det som lägger grunden för oss. Vi kommer med något helt eget. 

MZ: Vi har alltid kört en ganska smutsig rap med stökigt textinnehåll men samtidigt så kommer vi med mycket känslor, ångest och livsgrejer där vi alltid varit personliga. Jag vill tro att de som har följt oss också har lärt känna oss. Det var Robban (Queff, reds anm) som lärde mig den rapstilen från början. Det här att man berättar om sina vänner i ens låtar och till slut så är det som att lyssnaren vet vilka dom är och känner hela vår klick. 

Q: Jag tror verkligen att det är kärnan i det vi gör. Vi fyra skapar egentligen på helt olika sätt men det finns likheter. Det är nog det anekdotiska och fragmentariska i formuleringarna. I en fyra kan man egentligen prata om fyra olika händelser med fyra olika personer men man målar ändå upp en bild för den som lyssnar. 

Vad har varit tanken med att släppa ett mixtape innan albumet?

Q: ”Mekk My Tape” skulle egentligen ha hetat ”Ett EP mixtape” men det gick inte eftersom man inte får döpa släpp till EP och mixtape på streamingstjänster. Så då döpte vi det till ”Mekk My Tape”. Vi var ganska överens om att vi ville släppa ett album på tioårsdagen från första mixtapet men vi hade så mycket låtar från andra producenter.  Jack Moy startade ett projekt för några år sen där vi skulle göra en MMD-EP och göra sololåtar med alla oss. Han ville göra med TNA, Smojo och Toffer också men fick inte till det. Då satt vi ändå på en liten låtskatt som vi ville trycka ut och eftersom vi inte hade släppt nåt på nästan tio år med Mekk My Day så var det naturligt att släppa ett mixtape först för att värma upp innan albumet.

M: På mixtapet kunde vi få leka av oss innan det riktiga släppet och säga saker vi inte ville ha med på albumet. 

MZ: Allt stök vi pratar om är i regel i imperfekt. Som att vi idag har hamnat på bra platser i våra liv. Vi har alla gjort en resa från där vi var för tio år sedan. Vi använder inte pekpinnar hur man ska leva, men vi var där ute och det blev folk av oss till slut också. Nånstans där så tror jag att man kan känna att vi är relaterbara och vi kan ge folk hopp eller nån form av självkänsla. Det aldrig är för sent att skärpa sig och styra upp sitt liv. 

Ni har verkligen klippt er, skaffat er utbildningar och ordentliga jobb. 

MZ: Det är det som är sjukt. Jag känner själv en sån aha-upplevelse när jag tittar på gamla klipp med MMD. Jag tror det var vår vän Bim som sa att vi alla ser yngre ut idag än för tio år sedan. Vi var riktigt slitna unga män på den tiden, helt gråa. 

Q: Det har varit så intressant och se. Särskilt på våra senaste gig för det är samma kärna som följt oss genom åren. Även om vi gör ganska smal musik och blir äldre så blir vår publik också det. Vi rappar inte för 15 till 18-åringar längre. Vi gör musik för vuxna människor som kanske har varit en del av ett utanförskap. Det finns en gemenskap även i utanförskapet. 

M: Jag tror framför allt Queff, men även jag genom åren, har fått meddelande om självutlämnande låtar och problem man har haft. Att låten hjälpte mig att ta mig igenom det. Min låt till min mamma som gick bort, där är flera människor som har hört av sig. Att låtar och berättelser har räddat liv till och med. 

Q: Det är så jävla svindlande att tänka sig… vi skapar en låt och sen kommer den ut kanske några månader senare och där tappar man relationen till låten på vägen. Men folk som lyssnar på musiken och hör den. Den största gåvan dom kan ge är att uppskatta den och lägga in den i sin spellista. För då kommer den låten att dyka upp och får vara med i olika sammanhang. När den personen mår piss och mår bra. Det är magiskt att vi skapar någonting som förhoppningsvis människor tar till sig och får vara en del av deras liv och resa. 

MZ: Vi når också människor i en viss typ av utanförskap som kanske inte alltid bygger på etnicitet. Vi når folk på pendellinjerna som inte har någon representation för att alla vill vara så jävla coola. Och vi är inte alltid så jävla coola. Vi når ut till dom för att vi kan bjuda på oss själva och dom kan relatera. Det finns nåt fint i det bandet.

M: Vi har inte skitmånga fans eller de största siffrorna men de fansen vi har är så genuina. Folk åker från hela landet på våra större spelningar. Vi vet vilka dom är och vi morsar på varandra. Vi tar en bira och dom är välkomna back stage. Ursäkta uttrycket men det är äkta. Äkta kärlek från oss och dom till varandra. 

Denniz Prime, du har producerat samtliga tio spåren på nya albumet och format hela ljudbilden. Hur har du jobbat?  

DP: Jag har fått rätt fria tyglar. När vi började var jag lite inställd på att göra nåt annat och samla inspiration. Men sen blev det bara att jag gör det jag gör. Jag låter väl hyfsat likadan men jag tror att jag har blivit lite mer noggrann och ser till att låten går hela vägen i mål. 

M: Jag tycker inte det. Jag tycker att Denniz har levlat och tänker mer utanför boxen med ett bredare sound.

DP: Jag kanske experimentera lite mer. Det är sant. 

Q: Det är vår gamla formgivare som gjort vår grafiska profil för alla släppen. På samma sätt som vi ger honom fria tyglar. På samma sätt ger vi Denniz fria tyglar och en av styrkorna med honom är att när låten är inspelad och klar då sätter vi oss och det är då han gör dynamiska ändringar i beatet så att det blir mer levande. På samma sätt som Denniz inte petar i vad jag säger i min rap så petar inte jag i hans beats. 

DP: Jag vet inte hur andra producenter jobbar men jag gillar inte att bara att göra ett beat, få rappen, mixa volymerna och vara klar. Utan jag vill verkligen sätta mig ner med låten och förstärka rappen med tystnad och göra ändringar i beatet. Det tycker jag ger låten ett större sound och gör det lite smartare. 

MZ: Denniz har ändå det sista ordet många gånger när vi har en sittning. Man kollar på honom och när han nickar, då är det klart. Men Denniz är otroligt duktig på att framhäva våra bästa sidor i det han gör i postproduktionen och det som gör att låtarna lyfter till nästa nivå. 

En av mina favoritlåtar från kommande skivan är  ”Minns du”. 

DP: Jag gillar den låten också och den är just ett tydligt exempel på små syntar i verserna.

MZ: Där ser du i praktiken hur vi bjuder in till våra världar och vi har ett gemensamt tema, men vi tar oss an det olika. Vi rappar inte ens om varandra fast vi går tillbaka fett långt. Så det blir tre separata universum som sammanstrålar i låten. Även ”Dö ung” har den karaktären. Där vi berättar om våra personliga resor fast gör det tillsammans. Vi har gäster och samarbeten från MMD:s universum som vi samarbetat med förut men också ser upp till och tycker om. Det är TNA, Toffer och Östblockarn som är OG MMD sen har vi den utökade familjen med rappare som Fejs och Anton Kristiansson.

Q: På tal om det fragmentariska, anekdotiska, så finns dels Onda men också Anton och Juvel. Dom är pionjärer inom det dom gör. Det första vi har kollat på är ju om det finns en naturlig koppling till MMD. Är det här våra vänner och folk som är nära? Det handlar inte om att vi ska ringa våra branschnummer och få in vilket folk som helst. Vi har verkligen valt och värdesatt att ha in Fejs för att han var med på förra plattan och gästade Queff & Denniz Prime. 

Och rappare som Shazaam och Erk är personer som varit med i över 20 år och som du  battlade på Whoa redan 2003. 

MZ: Vi har alltid valt gäster med hjärtat och är inga marknadsstrateger. Vi väljer folk som vi har en connection till. Så att det känns äkta, för att vi värdesätter det. Även om det är en tid när man fnyser åt ordet och man tycker att det är passé att prata om saker som är äkta. För oss så finns det nåt som känns viktigt med det och att det inte känns tillgjort. Att vi inte bara hojtar på någon för att det ska ge oss ett par tusen mer streams. Det betyder ingenting för oss. 

Eye N’ I är ett stort namn men en äkta person som gått sin egna väg och gått från storbolag och hits till flummiga och kreativa projekt. 

M: Jag hojtade på honom och han var på direkt. Vi har en hel del kontakt och snackar. Han är väl kanske den som är längst utanför MMD-universumet men nu är han verkligen en del av det oavsett han vill det eller inte. Det är skitkul att jobba med honom och att få spela in med honom. Han är en legend. 

Det känns som att ni gått igenom mycket ångest i ert skapande. Har ni musik som ångestarbete och terapi ihop?

MZ: Vi har gått igenom saker under processen och funnits där för varandra. Och på tal om att romantisera saker så har jag alltid sett det som att vi rappar om mörka grejer även när vi gör det på lite mer stökiga låtar. Vi kan skämta om misären och vänner som tagit överdoser och andra hemska upplevelser. Vi kan göra det med glimten i ögat istället för att det ska vara så deppigt. Jag tror att mycket handlar inte att försköna saker och att vi ser på de här ganska trasiga sakerna och kan vara bjussiga. 

M: Man måste kunna skratta åt saker. Det är som stand up-komiker som skämtar om världskrig och allt sånt. Ämnen som är politiska men ändå göra det på ett skämtsamt sätt. Man orkar inte gå runt och tänka på all skit i världen och vilka skitliv vi och våra vänner har haft. Vi skojar inte bort det, men man måste kunna skoja om det. 

MZ: En nyckel i vårt skapande är att vi tar skapandet på allvar men att vi inte tar oss själva på för stort allvar. Vi gör det för att vi älskar och brinner  för det och skämtar på varandras bekostnad hela tiden, lite som en syskonrelation. 

Intervju: Pontus Gustavsson
Foto: Peter Wallin