Av Bave Amin.

Ansiktets nya album är normbrytande, utlämnade av högsta grad i dem självrannsakande texterna och i vår samtid. Det typiska för staternas R&B har ersatts och istället får vi en förnyelse inom den svenska R&B-musiken.

I en tid då alltför många ser upp till den aggressiva stereotypen av det manliga könet kommer #dennyarnbmannen i egenskap av en frälsning från samhällsförväntningar. Det vänder på det typiska narrativet för staternas R&B-musik som så länge bestått av hybris och mannens dominans i sängen för att istället försätta oss i berättelser där duon är dem undergivna.

Albumet innehåller elva spår av textmässig nyskapelse varav flertalet är potentiella hits. Det är lättmottagligt, danslystet och medryckande. För det mesta är vi bland lakan och i duons huvud, där sex möter självrannsakan – både innan, under och efter sexakten. Något som med tanke på könstvisten för texterna inte tillåter sig att bli tråkigt eftersom det är nytt.

Vad som gör albumet mindre bra är att utmanandet av normer individen tillåter sig begränsas av tappar slagkraften i dem utpräglade, ibland mediokra, basgångarna. Vill man ta det längre blir det även motsägelsefullt med tanke på att en ny man skapats som tar avstånd från dess föregångare, men ändå anspelar på deras mest representativa melodier. Detta lämnar mig undrandes över vad albumet hade kunnat vara om det varit banbrytande i den produktionsmässiga aspekten också.

Hashtagen som albumtiteln innehåller bidrar till könsrollsdebatten ytterligare. Den visar på hur ett album kan vara mycket mer än enbart ett album. I krönikan ’’Tyck synd om männen’’ skriven av Kristin Lundell (7/3 2013 Svenska Dagbladet) konstaterar hon att den moderna mannens problem måste lösas av männen själva. Låt #dennyarnbmannen bli en riktlinje.