Sedan andra halvan av 10-talet har det funnits en diskrepans mellan de största svenska rapstjärnornas framgångar och deras förutsättningar att stå på de riktigt stora scenerna. Vissa har kommit dit och klarat av det. Z.E gjord en historisk konsert på Gröna Lund för några år sedan och Jireel fortsätter varje år att höja ribban för vart svensk hiphop kan nå. Vissa har nöjt sig med streams och/eller kanske inte bokats av andra anledningar. Ant Wan har fram tills nu sällat sig till den senare kategorin. Knappt någon har sett honom live, trots att det bara några dagar innan spelningen stod klart att han är landets största artist på YouTube. Artist, inte rappare. Från och med i lördags finns det dock ingen tvekan om att han också blir en artist att räkna med i dessa sammanhang framöver. 

Redan från första låten ”Malaika” står det klart att det här kommer bli något alldeles speciellt. En gigantisk ängelbyst tornar upp sig på scenen ovanpå en bred vitklädd trappa. Det dröjer sju låtar innan Ant Wan inte helt och fullt kan förlita sig på att publiken sjunger eller rappar hela låtarna. Vid det här laget har en ung tjej bakom mig redan förlamat halva mitt ansikte med sin röst. Ant Wan är dock fullt fungerande, även när han läggs på en bår och – precis som i musikvideon – matchar det EKG-inspirerade beatet i konstverket ”Heartbreaker”. Det här är en av många snygga och modiga detaljer. Ant Wan beter sig som han stått på dessa scener lika länge som han rappat. 

Och det är några år nu, vilket han själv markerar med ett medley av låtar från tiden då han kallade sig Råby, efter stadsdelen i Västerås där han föddes. Fan-favoriter som ”Jett on Jett” kompletteras med inslag från en kommande och djupt personlig dokumentär, till publikens stora förtjusning. För det ska sägas, om allt ovanstående inte gjort det tillräckligt tydligt; Ant Wan är inte bara en av landets bästa artister – han har också en av landets starkaste följen och så har det varit länge. Den här kvällen blir en förlösande förening mellan två parter som i flera år fått älska på avstånd. Det är bland det vackraste och mäktigaste jag sett i livesammanhang, i synnerhet av en svensk artist som många slentrianmässigt skulle reducera till en gangster.

Bästa låt: Otroligt glädjande att briljanta ”En” får plats i Ant Wans set list, men framförandet av ”Dum” (med en sensuell solodansös) och ödesmättade ”1942” var kanske snyggast.

Publiken: Out-fucking-standing.

Detta minns vi: Vart ribban för övriga svenska rappare nu ligger.

/ Malkolm Landréus