Av: Malkolm Landréus.

I mitten av maj meddelade Ant Wan att han lämnar artistlivet bakom sig efter två avslutande spelningar i sommar. Ett plötsligt avsked för en av landets största artister som på vägen hunnit skriva svensk musikhistoria. Och kanske framförallt: han överlevde. 

På sin första singel utnämnde han sig till Sveriges bästa rappare. På sin andra, till en legend. Sju år senare känns det helt rimligt. 

Det är denna svansföring som Antwan Afram haft sedan han äntrade den svenska hiphopscenen 2018. Ett självförtroende som, om verkligheten hade sett annorlunda ut, lätt hade kunnat förlöjligas i retrospekt. Istället har det blivit en självuppfyllande profetia som överträffat vad som borde varit möjligt för en rappare från den lilla stadsdelen Råby i Västerås.

För om inte annat så har han varit störst. Häromåret kom rapporter om att han var störst, inte bara i Sverige, utan i hela Norden på YouTube. Streamingsiffrorna per låt hamnar sällan under miljonen, men kanske viktigast av allt: han verkar i total symbios med sina fans, trots (och kanske tack vare) mystiken som omger honom. Det senare har vi två gånger om fått bevittna som Ant Wans kanske allra största bedrift i sin relativt korta karriär. Hösten 2023 sålde han ut Avicii Arena och året efter slogs Madonnas publikrekord på Tele2 Arena då 40 889 fans vallfärdade till huvudstaden. En helt ny ribba för svensk hiphop och som i all sin självklarhet är svår att greppa. 

För svensk hiphop har sedan länge agerat herren på täppan inom svensk musik. Det är svensk hiphop som drivit siffrorna på streamingtjänster, engagerat fans på sociala medier och – när de väl har tillåtits – dragit publikmassor till scener runtom i hela Sverige. Men det är just det, det har inte alltid varit självklart, även i modern tid. I en ny bok om Yasin framgick uppgifter om att en planerad spelning på Tele2 ställts in på grund av säkerhetsskäl och så sent som i maj fick fans se sig snuvade på hans efterlängtade återkomst på Brännbollsyran – enligt Polisen på grund av ett planerat mordattentat.

Detta medan stora festivaler som Way Out West valt att inte ställa stadshjältar som Asme på sina stora scener och förpassa listtoppande rapstjärnor till Spotify-kurerade tält på en kulle. Bortom strålkastarna. Det Ant Wan gjort är att handgripligen ta dessa strålkastare och rikta dem mot sig själv i ett synnerligen speciellt möte med sina fans. Men precis när giftermålet fulländats och smekmånaden ska börja väljer nu rapparen att lämna livet som artist. Frågan som alla ställer sig är förstås: varför?

I sitt Instagram-inlägg där beslutet offentliggjordes framgick ingen direkt anledning, bara ett konstaterande kring valet att ”lämna musiken och livet som artist bakom mig”. I samband med sin sista spelning i Stockholm i slutet av juni publicerade Ant Wan en video från en intervju där han han erbjöd en någorlunda kontext.

“Jag tycker inte om det, det är inte kul. Om jag gör det bara för mina fans kommer det inte vara äkta. Och jag kan inte vara oärlig.”

I hans musik har det kunnat gå att utläsa att Ant Wan i grunden inte haft som ambition att bli en stor artist. På ”Guten Tag” rappar han ett av många exempel med raderna ”på en plats men hur fan är jag ens här? / walla, jag försökte aldrig bli den jag är”. Det har snarare handlat om ett självuppfyllande. Och konsten. Det är många som kanske mest ser Ant Wan som en rappare med bra låtar, men studerar man hans katalog och utveckling så är det åtminstone för mig uppenbart att han var en stor konstnär, en sån som kanske bara kommer en gång vartannat decennium. En artist som lyckas transcendera bruset och världens cynism och leverera musik som är ”larger than life”. Jag skrev det i min recension av hans i min bok bästa album, ”724”:

”I varje rad förmedlar han en känsla som bär på självsäkerheten och målmedvetenheten hos en person som inte haft något annat val än att kultivera dessa attribut. Detta samtidigt som han rappar om sig själv på ett nästan mytologiskt sätt. Ensam är stark, men ensam är också ensam. Bakom styrkan finns ofta vemod.”

Här någonstans ligger nyckeln till Ant Wans närmast kultliknande följe. För även om det började som en nästan manisk förföljelse av kvinnliga fans, så har han sedan dess tilltalat en hel generation av både män och kvinnor med lika delar melankolisk gangsterrap som vackra och stämningsfulla kärlekslåtar. Vid båda hans stora konserter har jag sett män stå och rappa ”hon pratar som hon inte fick mig andas genom sugrör” och skriksjunga varenda ord i låtar som ”Komplicerat”. Det är den effekten Ant Wans musik haft och har. 

Har man lyssnat på Ant Wan länge så vet man att ett mörkt förflutet skymtat i bakgrunden. Ett typ av mörker som kan vara lika svårt att springa ifrån som sin egen skugga. På ”Innan Musiken” från 2021 rappar han bland annat de kyliga raderna:

”Vi lär oss flyktvägar, snurrar på en scooter på natten

Vi litar knappt på krypterade chatter

Det är lika lätt att spilla blod här som vatten

Här man meckar upp och halsar hela flarren innan samvetet hinner ifatt en”

I kombination med texter som dessa har Ant Wan alltid haft något i rösten och sitt sätt att röra sig som gör att det med största sannolikhet finns mycket sanning i det han rappar om. Med det i åtanke kanske det inte är så konstigt att en fortsatt rapkarriär inte är hållbar, något vi med en oönskad tydlighet fått se med kollegor som Einár och C.Gambino. För det är ensamt på toppen, oavsett vilka du är omgivna av. Och gränsen mellan verklighet och fiktion har suddats ut.

Kanske är det detta som egentligen ligger till bakgrund för hans plötsliga val att sluta. Kanske inte. Det ena behöver heller inte utesluta det andra. På öppningslåten från vad som i skrivande stund blir hans sista album lämnas också tvetydiga spår kring hans sinnesstämning:

”Var dum men jag spelade smart

Vilse på vägarna jag själv har valt

Jag vill tillbaka till jag, men shit mannen jag kan inte hitta tillbaks”

Alldeles oavsett är Ant Wans karriär, musik och betydelse för svensk hiphop i allra högsta grad värd att uppmärksamma, hylla och studera. För han blev, till slut, en legend.

FYRA SIDOR AV ANT WAN

HIT-MAKAREN PÅ ”LOYAL”

Ant Wan har större hits än ”Loyal”, men det är kanske det bästa exemplet på hur bekvämt, träffsäkert och skickligt han manövrerar mellan sång och rap.

TEXTFÖRFATTAREN PÅ ”EN”

Öppningsspåret på hans kanske objektivt sett starkaste album är en uppvisning i hur duktig Ant Wan faktiskt är på att skriva. Här från både ett förstahandsperspektiv och som betraktare.

POETEN PÅ ”JAG & DU”

”Jag vet att smärtan i min kropp det är bara få som bär, jag är typ glad att du har gått jag gav dig många skäl” är rader som framkallar gåshud varje gång.

GANGSTER-RAPPAREN PÅ ”SWEDEN”

”Det är långt ifrån ba rap, håll mig borta från allt snack / får det smälla samma natt, lakk vi är din kontakts kontakt” rappar Ant Wan bland annat på ett ursinnigt drill-beat.

Foto: Pressbild