60bf238fa8ea9f34200449e2
Syster Sol gör comeback med nya albumet “ANITYA”


Läs stor omslagsintervju från årets första nummer.

 

 

Det har varit en lång och stark utrullning som lett fram till Syster Sols comeback. Redan i höstas återvände reggae- och dancehall-profilen på första singeln från Partillos kommande samlingsalbum och sedan dess har singlarna radats upp: “Vissa cuts”, “En grej” med Seedy, “Display”, “Babylove” och senast “Twin Flame” med Ivory.

 

Idag släpper Syster Sol äntligen sitt nya album “ANITYA” i sin helhet. Skivan, som blir hennes första sedan 2013, skulle först kommit tidigare i juni och fram tills igår var releasedatumet satt till imorgon fredag – men då släpps istället parhästen Partillos samlingsalbum “Högre standard, Vol. 3 & 4”. Det är också Partillo som producerat merparten av hennes nya album och som var en stor anledning till att hon återvände till musiken.

 

I den stora omslagsintervjun för årets första nummer av Kingsize Magazine berättade Syster Sol om kraschen och den buddhistiska sekt som tagit mycket av hennes energi och livskraft de senaste åren.

 

– Jag kraschade helt. Det är en sån sjuk känsla. Det tar verkligen stopp. Ingenting gick. Det enda jag klarade av, och knappt det, var att se till att min son fick mat och alla de praktiska bitarna runt honom. Sen sov jag bara resten av tiden. Eller låg på soffan. Det var hemskt. Jag var helt utslagen i ett år egentligen. Då öppnade jag inte ens datorn och gjorde någon musik över huvud taget. Jag kunde inte lyssna på musik, jag kunde inte ha något med det spirituella att göra. Jag var bara i ett vakuum typ. Jag tycker fortfarande att jag har sviter från det, vissa dagar är jag helt väck. Det har varit en process att komma tillbaka. Ah, fan vilken hemsk plats att vara på men också ganska nyttig. Jag och Cleo brukar snacka om det att när man kommer ut därifrån är man ju typ så jävla vis, haha. Man har ju sett saker liksom. Förstått saker. Men det är ju inte kul, det är fett jobbigt att vara där såklart, berättar hon i intervjun.

 

Men trots det skulle hon hitta tillbaka till musiken. Något som återspeglas i titeln som är ett ord som används inom just buddhismen och som syftar till lagen om alltings förgänglighet.

 

– Det är en grej som återkommer i mitt liv. ”This too shall pass” är typ det bästa. Jag tänker på det varje dag. Allting bara uppstår och försvinner. Jag vill visa på att alla de här grejerna jag ingenting att fästa sig vid. Det handlar om att bearbeta saker jag varit med om. Jag har haft ganska tuffa år så jag kände att det hade varit konstigt för mig om jag inte skrev låtar om det. Det jag vill göra är just det här att tillåta det mänskliga dramat att utspela sig samtidigt som man har ett all-seeing-eye-perspektiv där en är medveten och mindful om det som händer. Att gå för mycket in i något av de perspektiven är inte bra, för mig i alla fall. Går jag för mycket in i det mänskliga dramat då blir det knas. Går jag för mycket in i det här att bara observera allting, då blir jag som utanför och det kan bli att jag inte accepterar vissa aspekter av att vara människa. I sekten var det ju verkligen bara den aspekten som det var fokus på och det fick mig att må ganska dåligt. Vissa grejar ju det och mår jättebra av det så jag har ingen universalsanning på någonting. Jag kan bara förmedla det som känns sant för mig. Jag känner att jag mår som bäst när jag har balans mellan dom. Ibland dricker jag Nocco fast jag vet att det inte är bra för min kropp. Ibland så sviker jag kanske mina ideal, men det är okej. Varje ögonblick är nytt, ANITYA. Det passerar och man får hela tiden en ny chans och man kan också vara åskådare och skådespelare på samma gång, det går. Och det är där jag trivs att vara.

 

Läs hela omslagsintervjun här och lyssna på albumet nedan!

 

 

 

 

Foto: Erik by Erik

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL