Så var dagen kommen, Beyoncé har äntligen öppnat hela sin ”Renaissance World Tour” i Sverige. Oftast brukar ju Stockholm vara ett stopp i mängden på massiva turnéer. Men denna gång är det fullt fokus på “Stockholm, Sweden” när både Bey inleder världsturnén på Friends Arena. Och vilken premiär det blev, som till synes ger eko världen över så här dagen efter.

Beyoncé erbjuder denna kväll en massiv audiovisuell konsertupplevelse, med en mäktig scenkonstruktion som bjuder in till en varierad och flerdimensionell show. Överproducerade arenaspelningar faller mig inte alltid i smaken, men det här är sannerligen påkostat och scenografiskt genomtänkt för att ge besökaren en upplevelse som sträcker sig bortom musiken. Det måste upplevas för att bli greppbart, vill jag påstå. Den enda jämförelsen vad gäller maffig scenproduktion jag har i färskt minne, är Watch The Throne (Jay-Z och Kanye) på Globen i maj 2012. Den spelningen bjöd hela tiden på något nytt visuellt för konsertbesökaren, utan att för den delen ta något från det musikaliska framförandet. Det gäller även Beyoncés spelning den här kvällen. Att hon dessutom hann med mängder(!) av klädbyten är smått otroligt.

Överraskande nog håller Beyoncé en relativt nedtonad inledning av showen, där hon visar sig berörd och tagen av uppslutningen. Här gör hon ”Dangerously In Love”, ”Flaws & All” och förtjänstfullt en vacker cover av Mary J. Bliges ”I’m Goin’ Down”. De sju olika segmenten i ”Renaissance”-showen erbjuder därefter en musikalisk odyssé in i Queens B:s musikaliska parallelluniversum. För min egen del tycker jag det lyfter på allvar med hitlåtarna ”BREAK MY SOUL” och ”CUFF IT”, även om hon också gjorde en fin Jay-Z/Kanye-cover på ”Lift Off”.

Det blir också tydligt att Beyoncé får det välbehövliga utrymmet att skina helt själv, med dansare och musiker. När hon och maken Jay-Z gjorde ”On The Run 2 Tour” för fem år sedan så blev det en lyckad paketdeal för fans av de båda artisterna – fast samtidigt ändå splittrat i avvägningen mellan deras ganska väsensskilda diskografier. Här kan Beyoncé ta ut svängarna själv och bjuda på olika delar av sin massiva katalog av hitlåtar. I ”Opulence”-segmentet är hennes framförande av ”Formation”, ”Diva” och ”Run The World (Girls)” fläckfritt och medryckande. I vanlig ordning är jag svag för blåsproduktioner och får mitt lystmäte med ”Crazy In Love”, följt av ytterligare två starka låtsegment med fokus på det senaste albumprojektet. I ärlighetens namn så är jag skeptisk till Friends Arena som konsertlokal i arenaformat. Men produktionen av showen och inramningen på nationalarenan höjer ändå upplevelsen rejält denna gång.

En samtidsikon. Det var rubriken i senaste numret av Kingsize Magazine, där skribenten Stella Svärd gestaltade axplock från Beyoncé Knowles karriärsresa. Efter turnépremiären så är det ett obestridbart faktum att Queen B har musikvärlden för sina fötter. Hennes betydelse för populärkultur, kvinnokampen och r&b-scenen (och med “Renaissance” för svart dans/klubb/queer-kultur) under tre decennier går knappast att understryka nog tydligt. Med den här turnépremiären på svensk mark befäster hon sin stjärnstatus, till en dimension som få andra artister lär uppnå i vårt tidevarv.

LÅTLISTA – BEYONCÉ, FRIENDS ARENA STOCKHOLM 2023.05.10:

Opening Act
1. Dangerously In Love
2. Flaws and All
3. 1+1
4. I’m Goin’ Down (Mary J. Blige cover)
5. I Care

Renaissance
6. I’M THAT GIRL
7. COZY
8. ALIEN SUPERSTAR
9. Lift Off (JAY-Z & Kanye West cover)

Motherboard
10. CUFF IT
11. ENERGY
12. BREAK MY SOUL

Opulence
13. Formation
14. Diva
15. Run the World (Girls)
16. MY POWER
17. BLACK PARADE
18. Savage Remix (Megan Thee Stallion feat. Beyoncé cover)
19. Partition

Anointed
20. CHURCH GIRL
21. Get Me Bodied
22. Before I Let Go
23. Rather Die Young
24. Love on Top
25. Crazy in Love

Anointed pt. 2
26. PLASTIC OFF THE SOFA
27. VIRGO’S GROOVE
28. Naughty Girl
29. MOVE
30. HEATED
31. THIQUE
32. ALL UP IN YOUR MIND
33. Drunk in Love

Mind Control
34. AMERICA HAS A PROBLEM
35. PURE/HONEY
36. SUMMER RENAISSANCE

/ Tobias Carlsson

Foto: Mason Poole / Andrew White