allyawan-lofe-S
Skivrecension: Allyawan “Lofe” (Album)


 

 

När Allyawan i slutet av 2016 släppte singeln ”Här för dig” kom den med en b-sida betitlad ”GTFO 2013”. Två helt olika låtar som på många sätt kan användas för att symbolisera två sidor av en artist som både är en helt annan person och på en helt annan plats än när han först imponerade på Whoa-communityns rapfans med Blu Duk Tales-serien i mitten av 2000-talet. 2017 är Allyawans största utmaning att tillfredsställa både de som föredrar singeln och de som föredrar b-sidan. En nyckfull situation där trovärdigheten hos rapfansen ligger i samma vågskål som de nya lyssnarnas intresse. På “Lofe” lyckas han förvånansvärt bra.

 

Allyawans största styrka är hans hängivenhet. Det är den, som genom långa och bökiga omvägar tagit honom dit han är idag. Det är också den, tillsammans med hans uppenbara talang, som gör att ”Lofe” funkar även när det inte borde. Här samlas reggae med dansgolvsrytmer och trap (eller ”gospeltrap” som Allyawan själv beskriver det), på låtar man inte kunde föreställa sig Allyawan göra när han släppte EP:n ”Dümma mig” så sent som 2014. Rappen har förenklats och gjorts mer tillgänglig och i melodier och sound tar han med hjälp av Salazar-bröderna ut svängarna rejält. ”Allt du vill ha” skulle lika gärna kunna vara en Norlie & KKV-hit och tidigare släppta singeln ”FTW” skulle kunnat göra stor skada på dansgolv om det inte vore för att tropical house-soundet hade minst 2-3 år på nacken.

 

Det hörs också att Allyawan jobbat mycket med sin röst. Både regelrätt sång och den tidsenliga ”sångrapen” får ta stor plats på ”Lofe” och ofta låter det riktigt bra, som på lysande ”Utan dig” och singeln ”Här för dig”. Och visst finns det rap. ”Sådegårner” har ett bra driv och ”Framåt” är Allyawans bästa raplåt sen ”Goolooleh (kulor)”. Här visar han också att positiv rap inte automatiskt behöver vara kommersiell eller poppig, något jag personligen hade velat höra mer av.

 

Att Allyawan måste anpassa sin musik för att tillfredsställa både rapfansen och de som kom efter ”Lyckliga gatan” och ”Melodifestivalen” är inget konstigt eller anmärkningsvärt. Det är en naturlig process för en artist som ”sent” i sin karriär nått nya höjder och som genom sin välsignelse också måste bära bördan av att tillfredsställa alla på samma gång. Den tråkiga sanningen är att det är omöjligt, men på ”Lofe” gör han ett värdigt försök. Här finns något för alla, även om man – som jag – alltid kommer föredra den opolerade b-sidan från Masses skräpmapp.

 

 

Bästa låt: ”Framåt”, Allyawans bästa raplåt sen ”Goolooleh (kulor)”, och “Utan dig”, Sveriges introduktion till gospeltrap.

 

Bästa produktion: ”Framåt”. När Masse gör hiphop är han svår att överträffa.

 

Bästa gästinhopp: Moms. Lite ny sida av Moms där han bidrar med sångrefräng.

 

Tänkvärd text: ”Montazere To”. En känslosam låt skriven till sonen Milliam.
“Så förlåt, för alla skrik och gråt / för varenda jävla drog, som hållt en pundare till pappa långt ifrån sin son”

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL