Recension – Terrace Martin ”3ChordFold” (Album)


Av Damir Sepulveda Espinoza.

 

 

”3ChordFold” är Terrace Martins officiella solodebut men producenten och rapparen är allt annat än en novis. Åren som musikaliskt underbarn (saxofonist), och finputsande musiker (han har ett flertal projekt i baggaget), präglar Martins skapelser avsevärt. Sedan karriären tog sina första steg för cirka 10 år sen, har Los Angeles uppväxte Martin landat produktioner hos etablerade namn som Snoop Dogg, Talib Kweli, Murs och Kendrick Lamar. Han har haft ett noterbart långvarigt fruktsamt samarbete med Snoop och Kendrick (gäst på spåret ”Triangle Ship”).

 

 

Från första till sista sekunden är ”3ChordFold” en ypperligt välgjord sammansmältning av rap-rytmer och en mjuk, lekfull vibbig sensibilitet. Martins tränade instinkter leder honom till allt från g-funk liknande gung (”Something Else”), luftiga souljazz melodier (”No Wrong No Right”) och 90-tals R&B riffen ”You’re The One”. Då och då dekorerar han låtar med sitt skickliga saxofonspel, som i öppningsspåret ”AB Souls Intro” och beat instrumentalen ”Angel”. Det är därför inte särskilt förvånande, i och med den musiker och gedigna producent bakgrund Martin har, att han visar prov på ett öra för detaljer och catchiga melodier. Som till exempel, sättet live-instrumentens och trummaskinernas sounds låter naturligt ihop och ger spåren en dynamisk kärna. Projektet vägleds överlag av en självsäker nyfikenhet, något som blir tydligast i ”Gone”. Första hälften åberopar A Tribe Called Quest med sina precisa, distinkta trumslag och jazziga vibbar, medan sista hälften förgylls av en sprudlande soulfusion cover av Michael Jacksons ”I Can’t Help It”.
Rappen från mannen i fråga är kapabel och har en intim, jordnära kvalité. I det vokala området gör han bäst ifrån sig på ”Get Away”. Där använder han sig av ett fåstavigt flow som påminner om det Slum Village gjorde på ”2U 4U”. Han sköter sig bra nog, men han får också hjälp av några beprövade kort och nya bekantskaper. Av all inblandade gäster så skaver Wiz Khalifas bidrag mest. Av de andra rapparna, så passar Kendrick, Ab-Soul, Problem och deras flows bättre över materialet. Sångarna Musiq Soulchild, Ty Dolla $ign, Lalah Hathaway sköter också sina parter klanderfritt och sjunger inspirerat. Jazz pianisten och producenten Robert Glaspers solospelande får inte heller glömmas bort i drömska ”No Wrong No Right”.

 

 

Innehållsmässigt har albumet lösa idéer om att vara ett konceptalbum om ett triangeldrama med Martin i centrum (klumpigt tydligt i både albumomslaget och titeln), han är dock annat än strikt med den planen, och låter därför den delen anpassa sig till ljudlandskapen. Positivitet och feel-good texter om relationer är den huvudsakliga mantran, oavsett hypotetiska utgångspunkter. Det är inte särskilt nyanserat men mer än så siktar inte Martin heller på, och det är okej när albumet är så pass kompetent i andra avseenden. Det är trots allt mer av en musikers album än en lyrikers. För att höra någon dutta och måla sina soniska kreationer som Terrace Martin gör är inte alltför vanligt i rap. Det är en giltig spin på genren som inte alltid får uppmärksamhet dessa dagar, och med all rätt ibland, risken är att det blir mer av en jazz övning och muzak-trist än något med rap i sitt DNA. Det konststycket lyckas dock Terrace Martin oftast med i ”3ChordFold” och det är värt att uppmärksamma.

 

 

| Kingsizemagazine

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL