Av Alexander Kihlström.
Mack Beats är onekligen en av de mest intressanta producenterna just nu, vilket man också märker att han ofta är rapparnas förstaval när det gäller beats till sina skivor. Inom ”Redline-familjen” används han ofta och han har stått för musiken till (crewkollegorna från Ayla) STOR, Mohammed Ali och Carlito bland annat.
När han då släpper sitt första album på helt egen hand så märker man direkt av hans status i hiphopsverige. Gästlistan fylls av namn som Timbuktu, Ison, Jaqe, STOR, Chords, Carlito och många fler. Det är helt klart en lineup där erfarna artister möter nya stjärnskott, som på ”Tiden står still” där en av våra främsta rappare, Timbuktu, skapar en intressant berättelse tillsammans med framtiden: Jaqe och Malcolm B.
Pratar gärna lite om just Jaqe också. Albumets sista spår ”I Centrum” har funnits ute ett tag men är nu lite reviderad av Mack Beats där en melankolisk och sorgsen slinga har lagts till i intro, refräng och outro av låten. Redan när jag hörde låten första gången blev jag helt tagen. Jaqe är, i min bok, Sveriges just nu mest intressanta solorappare. Han är något alldeles speciellt och när han får berätta sin story över ett av Mack Beats finaste beats så blir jag knockad av hur bra det är. Det är ren magi.
Men som med alla ”producentskivor” eller samlingsskivor så är det ett svårt projekt. Vissa låtar sticker verkligen ut som ovan nämnda samt albumets första spår: Mohammed Alis hyllning till ungdomens dagar och The Latin Kings i ”Tre Legender”. Den otippade (men framgångsrika) kombinationen Grillat & Grändy och Chords gör det riktigt bra i ”Axar”, en låt som skapad för en cabriolet en varm sommardag.
Jag blir också riktigt glad av att höra Mack Beats själv på instrumentala ”Nattmoln” och tillsammans med den mycket uppskattade trumpetaren Goran Kajfeš i ”Kronan cirkulerar”, två bra avbrott från all rap på skivan.
Många spår faller dock bort i glömska lite grann då varken rap eller produktion egentligen tar några nyskapande eller originella steg, det blir lite för ”säkert” och bekvämt kan man säga. Men det kan nog lätt bli så när man vill ha med så många duktiga rappare och skapa ett alster som kan reflektera hela Mack Beats konstnärliga sida. Det blir lite för enkelt och det hade nog gått att skala ner skivan lite, alternativt göra två volymer och jobba vidare på nästa. För säkert är att Mack Beats är en oerhört skicklig producent.
Jag tänkte dock spara det bästa till sist. Första gången jag hörde ”Lägg dig ner” med (alldeles fantastiska) Julia Spada så fick jag gåshud. Utsökt sång över en produktion som Aaliyah hade tiggt och bett om 1996 och Timbaland hade förmodligen varit avundsjuk. Det är den enda icke-raplåten (förutom instrumentalerna) på skivan och denna känslofulla r&b passar alldeles utmärkt in. Jisses så mycket mer jag vill höra av Julia Spada och den här sidan av Mack Beats!
Skivan överlag har flera låtar som tyvärr faller lite i glömska, men de bästa spåren lyfter upp hela projektet på ett bra sätt. Jag är säker på att den här skivan kommer att pumpas på allt från hipsterfester till biljardrummet på fritidsgården, det finns något för de allra flesta på skivan.
Bästa spår?
”Lägg dig ner” och ”I Centrum”.
