Processed with VSCO with hb2 preset
Konsertrecension: Tory Lanez live på Nobelberget, Stockholm


 

 

Vad är ditt egentliga syfte med en Stockholmskonsert samt en Europa-turné? En fråga jag väldigt gärna vill ställa Daystar ”Tory Lanez” Peterson. Sen releasen av Toronto-stjärnans emotsedda debutalbum “I Told You” har Tory Lanez varit ett återkommande samtalsämne. Dels för att stjärnan är en av de mer etablerade artisterna som kombinerar stenhård rap med mjukare sång och dels för att hans musik går att spela både på klubben och i intensiva träningssammanhang. Det hela har resulterat i god global spridning för Torys musik på hiphopscenen.

 

Därmed så kan Tory Lanez faktiskt turnera och besöka Sverige två gånger inom loppet av 10 månader. Förvånansvärt nog var gårdagens konsert en ojämn och förvirrande tillställning. Ska vi vara helt ärliga så finns det endast en primär anledning till varför man går på en Tory Lanez konsert. Det är den måttlösa hypen som han vanligtvis tillför publiken. Tråkigt nog fann jag ett stort frågetecken kring den konceptuella visionen med “I Told You”-turnén. Likt albumet saknade konserten en röd tråd, kombinera detta med en oerhört ojämn hype-kurva och tillämpa detta på en redan halvdan och svårflirtad Stockholmspublik så kan ni bara föreställa er resultatet.

 

Inte nog med att hypen var ojämn och mycket bristfällig i förhållande till fjolårets konsert, utan det blir ännu mer irrelevant när han kör klassiska bedroom-låtar ifrån R.Kelly och Ginuwine. På Torys egna låtar ägnade han för mycket tid åt att prata med publiken och försöka få dem att upprätthålla den döende hypen istället för att själv tillföra den, samt fokusera på den faktiska musik som kan tänkas vara ett utvecklande steg i artistens karriär. Missförstå mig inte, jag tycker om Tory Lanez musik men gårdagens konsert var helt klart en besvikelse.

 

 

Vi minns: När Tory avbröt konserten under låten “Diego” (som han vanligtvis spelar 15-20 minuter) när publiken inte klarade av att bära honom längre, kanske på grund av brist på adrenalin.

 

Publiken: Förvånansvärt stereotypisk Stockholmspublik.

 

Bästa låt: “LUV” på grund av publikens engagemang under just denna låt.

 

 

Foto & Text: Artin Hojat

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL