"Det är ett otroligt ambitiöst hantverk i scenkonst..."

Att se Kendrick Lamar live är inte som att se vilken rappare som helst. I synnerhet inte denna gång. Inledningen påminner mer om en uppsättning av ”Svansjön” på en flådig teater i valfri kulturstad när nio dansare synkroniserat marscherar ut tillsammans med Kendrick på den långa scenrampen tonsatt av den vackra stråksymfonin i “United In Grief”. De passivt-aggressiva pianotangenterna ekar sedan ut över Avicii Arena och uppmanar till fokus. ”I’ve been going through something”, konstaterar han enligt manus innan de frenetiska rapverserna i låten framförs sittandes vid ett piano tillsammans med en miniatyrfigur av själv. Showen har börjat.

Arenan är slutsåld när Kendrick Lamar återvänder, fyra och ett halvt år sedan sist. Precis som då lyckas han utan större ansträngning få hela publiken att brisera när beatet i ”N95” droppar och blir dubbelt så stark live som på skiva. Lika mäktig är övergången från ”Worldwide Steppers” till penetrerande bangern ”Backstreet Freestyle”. Under showens gång får vi uppleva så gott som hela ”Mr. Morale & The Big Steppers” kryddat med noggrant utvalda favoriter från ”DAMN.”, ”To Pimp A Butterfly” och ”good kid, m.A.A.d city”.

Men det är tydligt att den förstnämnda agerar röd tråd för kvällen. Alltifrån dansarna till scenerna som utspelas – till budskapen (”a mask wont hide who you are inside…”) som sporadiskt omger en gigantisk backdrop. Till och med den terapikurerade aspekten av skivan representeras, något överraskande i form av brittiska skådespelaren Helen Mirrens röst som då och då tilltalar Kendrick som en slags inre röst.

Det är ett otroligt ambitiöst hantverk i scenkonst som få artister i världen ens kommer i närheten av. Och då behöver vi inte ens prata om Kendricks färdigheter som rappare. Är han ens mänsklig, är en fråga man ställer sig. Den känslan förstärks av det egentligen enda som går att anmärka på, nämligen den något mekaniska känsla som omger showen vilket står i stark kontrast till albumets innehåll. Extra fint blir det därför när han efter den passande avslutningen med ”Savior” vänder sig om och spricker upp i ett brett leende precis innan ett gigantiskt skynke sväljer scenen. Ett perfekt avslut på en kväll som med all önskvärd tydlighet fastställde att Kendrick Lamar är en av vår tids största och mest imponerande artister i alla kategorier.

Bästa låt: ”N95”, ”Money Trees” och dubbeldejten med kusinen Baby Keem på ”Family Ties”.
Publiken: Fullsatt, förväntansfullt och fantastiskt får summera intrycket.
Detta minns vi: En kväll som lyfte Kendrick till nya höjder som live-artist och satte en hög ribba för livespelningar hos de yngre i publiken.

Text: Malkolm Landréus
Foto: Greg Noire

65ba07add7a32f7b0a037f23