Från Kingsize Magazine #4 2023.

I samband med hiphopkulturens 50-årsjubileum tittar vi närmare på den djupa musikskatten som skapats genom åren. Här listar vi de mest betydelsefulla verken utifrån ett kulturellt och historiskt perspektiv – med inflytande, kvalitetet och framgång som huvudsakliga kriterier.

OBS! I listan har vi endast valt ett (1) album per artist. Kriterier som redaktionen vägt in är kulturell betydelse, avtryck, originalitet, kvalitet och/eller kommersiell framgång. Endast album, inga mixtapes eller EP:s.

Neneh Cherry “Raw Like Sushi” (1989)

Sveriges första internationella framgång med svensk rap kom genom Neneh Cherry, som också banade väg för Leila K i närtid – och samtliga kvinnliga rappare efter henne.

Leila K “Rob’n’Raz feat Leila K” (1990)

Föranledd av crossover-hiten “Got To Get” lyckades denna otippade trio få ihop en kreativ explosion på vax innan Leila K, som landets största musiklöfte, försvann spårlöst.

Just D “Svenska Ord” (1991)

Just D var de första att göra hiphop på svenska till en nationell angelägenhet. På vägen rönte man dess- utom stora kommersiella framgångar.

The Latin Kings ”Välkommen Till Förorten” (1994)

Viktigare än The Latin Kings första album blir det inte. En skiva som skulle bli en arketyp för hela landets förortsrap och en vägvisare för svensk hiphop.

Infinite Mass “The Infinite Patio” (1995)

I en tidsperiod där amerikansk västkusthiphop dominerade även i Sverige, lyckades The Mass positionera sig som några av landets främsta i segmentet.

Absent Minded ”Extreme Paranoia In Stocktown” (1996)

Ett album som satte standarden för engelskspråkig hiphop från Sverige under 90-talet, med evigt underskattade ADL i spetsen.

Sherlock “Made To Measure” (1997)

Trots att gruppen inte nådde några större framgångar gjorde deras enda album ett stort avtryck på den svenska hiphopscenen, vilket dess raritet idag är ett kvitto på.

Petter ”Mitt Sjätte Sinne” (1998)

En av landets mest välrenommerade skivor som utöver att bli startskottet för en legendarisk karriär också stakade ut vägen för en hel genre.

Ken Ring “Vägen Tillbaka” (1999)

Som en av de största rapparna kring sekelskiftet blev Ken Rings första album en viktig del av historien, bland annat tack vare singeln “Mamma”.

Ayo “Föder Nåt Nytt” (1999)

Den högt respekterade Ayo One Eye Red byggde vidare på hajpen och levererade högoktanig rap, med glimten i ögat, under en storhetsperiod för svensk hiphop.

Blues “Samhällstjänst” (1999)

I den våg av svensk hiphop som sköljde över Sverige i slutet av millenniet, visade Raymond Peroti upp en medveten och eftertänksam hiphop som gav eko landet över.

Feven “Hela Vägen Ut” (2000)

Rapparens första och enda album belönades med en Grammis och gav oss genredefinierande låtar som “Bränn bh’n” och “Dom tio budorden”.

Fattaru “Fatta Eld” (2001)

I en tid då svensk hiphop hamnat i en svacka var Fattaru en av de grupper som höll liv i den svenska hiphopscenen med frenetisk energi och begåvad rap.

Fjärde Världen “Världsomspegling” (2002)

Ett viktigt och starkt album under tidigt 00-tal där Matte Caliste och Max Peezay fortsatt bidragit med originalitet och kvalitet även i modern tid.

Looptroop “The Struggle Continues” (2002)

Looptroop hade redan skapat sig en stabil underground-hajp men här cementerade man sin position som landets mest framgångsrika engelskspråkiga hiphopgrupp.

Ison & Fille “Vår Sida Av Stan” (2002)

Duons debut skulle cementera den lekfulla och positiva men samtidigt trovärdiga musik som fans älskat i två decennier.

Timbuktu “The Botten Is Nådd!” (2003)

När piratkopieringen saboterade 90-talets framgångsvåg tog Timbuktu taktpinnen och introducerade rap över akustiska gitarrer. Resten är historia.

Chords “The Garden Around The Mansion” (2003)

Efter genombrottet med Down South Ballers joinade Chords Juju-gänget och skapade högkvalitativ hiphop på engelska med verkshöjd som få.

Advance Patrol “Utskrivna” (2003)

Ett album som blåste liv i Malmös hiphopscen och lade grunden för hela Skånes kommande flora av rappare, trots missgynnsamma omständigheter.

Organismen “Petar På Döda Saker Med Pinnar” (2004)

Efter tiden med MBMA bytte Organism 12 ut våldsironi mot poesi och cementerade sin plats som en av genrens skickligaste ordsmeder.

Snook “Är” (2006)

Som en talangfull och dedikerad förlängning av Just D gjorde Snook vardagsrumshiphop för hela Sverige och lade grunden för två starka solokarriärer.

Adam Tensta “It’s A Tensta Thing” (2007)

Med låtar som ”My Cool” och ”They Wanna Know” tog Adam Tensta svensk hiphop till nya nivåer, både kommersiellt och soundmässigt.

Movits! “Äppelknyckarjazz” (2008)

Den jazziga trion sydde en helt ny skrud med debutalbumet och lyckades samtidigt bli en internationell succé som står stark utanför Sveriges gränser än idag.

Näääk “Näääk Vem?” (2009)

En av landets mest älskade rappare, mycket tack vare sin karaktäristiska stil och relaterbara texter som kännetecknade både soloalbum och Nimo-samarbeten.

Stor “Nya Skolans Ledare” (2009)

I en tid då svensk hiphop sökte efter sin identitet tog Stor taktpinnen och gjorde skäl för titeln med kreativt låtskrivande och hungrig rap.

Prop Dylan “A Garbage Pail Kid” (2009)

Borlänges finest har sannerligen en solid diskografi med tunga internationella samarbeten, där han redan på debuten visade skills och respekt för hantverket.

Maskinen “Boys II Men” (2009)

Med inslag av baile funk och elektronisk musik bjöd Maskinen på kontroversiella hits och pushade samtidigt gränserna för ett svenskt hiphopsound.

Stockholmssyndromet “Underhundar” (2011)

I början av 10-talet formade Marre och Rikard “Skizz” Bizzi en av underjordens smutsigaste och mest stilbildande grupper.

Labyrint “Labababa” (2011)

Få akter har inkorporerat gemenskap, samhällskritik och kvalitet på samma sätt som Labyrint har gjort ända sedan debuten.

Medina “Hayat” (2012)

I över 20 charmade duon oss alla med sin “haffla music” – en mix av orientalisk musik, reggaeton, hiphop, pop och dancehall som inga andra gjort i Sverige.

Zacke “Renhjärtat” (2013)

På sitt andra album förfinade Zacke allt som kännetecknade debuten: starka melodier och grundat men färgstarkt berättande om småstadsliv kontra storstad.

Kartellen “Ånger & Kamp Del 2” (2013)

När landet behövde det som mest bytte Kartellen våldsglorifiering mot politisk kamp och blev en av de viktigaste rösterna för de utsatta.

Ivory “Molnfällan” (2013)

En pionjär inom svensk musik och den första att aktivt integrera Memphis, cloud rap och Atlanta-trap i Sverige.

Abidaz “In & Ut” (2013)

En kioskvältare som definierade en era av framgångsrik trap på en av genrens bästa solodebuter i modern tid.

Parham “Pojk” (2014)

Hyllades för sin taktkänsla och det med rätta. “Pojk” är ett ödmjukt och angeläget verk och en milstolpe både för Göteborg och Parham själv.

Silvana Imam “Naturkraft” (2016)

Efter sin jordskredsentré på den svenska hiphopscenen var hennes plats redan bärgad, men albumet och den efterföljande filmen gjorde Silvana till en nationell angelägenhet.

Mwuana “Triller” (2017)

Är det något som karaktäriserat Mwuana sedan starten så är det att skapa trender snarare än att följa dem. Det genomsyrar debutalbumet “Triller”.

Dani M “Hela Livet” (2017)

Danis enorma bidrag till den svenska hiphopscenen nämns allt för sällan och på sitt andra album manifesteras hans mångsidighet med all önskvärd tydlighet.

JB “Ghettokända” (2017)

Gatuklassiker som introducerade Ghetto Superstars och blev startskottet för västerortsvågen inom modern svensk hiphop.

Ozzy “Ett Öga Rött” (2018)

Ett album som introducerade en ny era inom skånsk rap, där Ozzys originella textförfattande gav liv och färg åt banbrytande låtar som “Några gånger” och “Askungen”.

Z.E “Min Penna Blöder” (2018)

En debut som fick manifestera den tidigare nämnda västerortsvågens framgång både kommersiellt och känslomässigt.

Dree Low “Flawless” (2019)

Ett av de mest framgångsrika svenska rapalbumen inom genrens dominans av Spotify-eran och som tog Dree Low till en, visserligen kortvarig, plats i det absoluta toppskiktet.

Einár “Första Klass” (2019)

Efter “Katten i trakten” blev Einár namnet på allas läppar, men ingen visste vad som var att vänta. Ett namn som för evigt etsats fast i svensk hiphophistoria, på mer än ett sätt.

Erik Lundin “Zebrapojken” (2019)

Med “Suedi” och det efterföljande debutalbumet fick Eboi välförtjänt genomslag och satte inte bara språk utan också frågor om mellanförskap och integration i ett nytt ljus.

Linda Pira “Legendarisk” (2019)

Det är inte svårt att se Linda Piras avtryck på den svenska hiphopscenen. Även om debut-EP:n “Matriarken” blev startskottet var det efterlängtade debutalbumet en viktig pusselbit.

Yasin “98.01.11” (2020)

I skarven mellan 10-och 20-tal tog Yasin sin rättmätiga plats inom svensk musik med starkt berättande. Ständigt omdebatterad, ofta hyllad. Båda med all rätt.

Fricky “Fricktion” (2021)

Efter att ha sadlat om från boom bap och exploderat med stilbildande EP:n “Aqua Aura” fortsatte Fricky utforska ny mark på sitt första album.

Cleo “Missaoui” (2022)

Det är nästan omöjligt att infria förväntningar som fått gro i drygt 15 år, men Cleo är inte som alla andra. Genom att titta inåt och känna allt skapade hon sitt personliga magnum opus.

Jireel “MOTY” (2022)

En av genrens största och mest konsekventa artister de senaste fem åren, vilket paketeras snyggt i cirkelslutande albumet “MOTY” (Man of the Year).

Jelassi “dom har bara gett mig ett namn” (2023)

Att bedöma ett albums avtryck innebär också att titta framåt. Fatimas efterlängtade och djupt personliga debut är rå, spänstig och vacker på samma gång.

Läs hela nya numret av Kingsize Magazine här!