20-årige rapparen Josef Slunge är uppväxt i Göteborg-stadsdelen Majorna, en plats som format mycket av hans uppväxt och liv fram till nu. Efter att ha släppt debut-EP:n ”Bucket Hat” förra året är han åter aktuell med nya EP-projektet ”20 år men flytväst” som manifesterar barnasinnet och lekfull kreativitet. För Kingsize berättar han om inspirationskällor, samarbetsprocesser och framtidsvisioner i en öppenhjärtig intervju om entrén på den svenska hiphopscenen.

Redan i unga år introducerades Josef Slunge för musik, när hans pappa lärde honom spela gitarr. På högstadiet gick han i musikklass och han beskriver sig som ”vilken skitunge som helst från Majorna”. Efter ett år på gymnasiet flyttade han till Bristol i England och pluggade under drygt sex månader. Tiden där betydde mycket för hans fortsatta utveckling – framförallt viljan att uttrycka sig själv. Där föddes även ett fotointresse som levde kvar efter hemkomsten.

– Jag tror det formade mig väldigt mycket. Jag gick på en skola med lärare som varit konstnärer hela sina liv och mina klasskamrater inspirerade mig väldigt mycket till att vilja uttrycka mig själv. Fast på andra sätt än med musik. Jag höll på mycket med fotografi, vilket från början kom från att jag i några år höll på med parkour. Vi skulle filma videor och jag köpte en kamera, vilket ledde till fotointresset. När jag kom hem från England hamnade jag i en krets med massa gamla barndomsvänner där en alltid ville sitta och freestyla när vi hängde. Efter några månader satt vi i en riktigt luffig studio på fritidsgården i Frölunda och spelade in våra första låtar.

Men redan långt tidigare hade hiphopkultur och rap fångat hans intresse. Josef minns tillbaka:
– Jag och mina polare lyssnade alltid på rapparna från Majorna på rasterna på Kungsladugårdsskolan där jag gick lågoch mellanstadiet. Det var mycket Roffe Ruff, Hofmästarn och Kaptenen (Kapten Röd, reds anm). Men även en del 50 Cent, Eminem och Snoop. Men på något vis hade jag inte riktigt fattat grejen än då.

När han var 10 år fick han upp ögonen för Snook och deras debutalbum från 2004:

– Jag lyssnade sönder det hela dagarna, men även då utan att riktigt fatta grejen. Men när Parham släppte albumet ”Pojk” under 2014, då blev jag kär. Jag minns så tydligt hur jag hade varit med en vän som visade ”Dela på hälften” och sa att jag måste lyssna på plattan. När jag sen kom hem och lyssnade på plattan från början till slut för första gången var det något i mig som kändes så galet starkt. Jag kan inte riktigt beskriva det men jag kunde sätta mig in i texterna på ett sätt som jag aldrig hade gjort innan någonsin med musik. Jag lyssnade på plattan säkert tio gånger den kvällen och lärde mig alla texter direkt, och de sitter kvar än i dag, någorlunda. Sen tog det som sagt ett par år tills jag vågade spotta något själv, det var när jag kom hem från Bristol och jag började hänga med vänner som var väldigt lika mig i sitt intresse av musik.

Vilka musikaliska influenser har inspirerat till ditt eget skapande?
– Som sagt, när jag hörde Parham första gången väcktes drömmen. Men det finns så många fler som har inspirerat mig. För att nämna några från Göteborg; hela Ozone Fukkaz och The Order och där ligger Överklass och Bob Village väldigt nära hjärtat. Vic Vem, Ikhana, Skander. Även Petters, Timbuks, Eye’N’I:s tidiga grejer lyssnade jag väldigt mycket på. En av mina allra största svenska musikinspirationer är Laleh. Hennes första platta spelades dygnet runt hemma när jag var liten och den spelas fortfarande både hemma och i mina egna lurar ganska ofta. Kollar man utanför Sverige så har rappare/producenter/musiker som Loyle Carner, J. Cole, Kendrick, Rejjie Snow, J Dilla, Nujabes, Frank Ocean och hela Odd Future haft stor påverkan. Det känns orättvist att skriva en lista så kortfattad som här, för jag skulle kunna fylla böcker med vad som inspirerat mig.

Vi har intervjuat Vic Vem tidigare och ni har en speciell relation har vi förstått. Berätta!
– Ja! Han betyder så mycket för mig och är en av de finaste människorna jag någonsin träffat. Vic startade för några år sedan ett gäng poesiskolor runt om i Göteborgs förorter. Jag hörde om detta och bestämde mig för att gå till en av dem, som då var i Partille. Jag har senare fått ta över skolan i Partille, men tyvärr har vi uppehåll nu på grund av covid-19. Jag minns hur nervös jag var första gången jag skulle träffa honom. Precis som jag kände första gången jag lyssnade på ”Pojk”, hade jag känt när jag lyssnade på ”Villkorslös”, och senare ”Medicinen”. De två skivorna har betytt extremt mycket för mig. I alla fall så lärde vi känna varandra lite halvt genom att jag fortsatte gå i poesiskolan och lärde mig mycket om skrivandet men också mycket om mig själv och människor överlag. Vics arbete med poesiskolorna har inte bara varit att utveckla den konstnärliga delen av personerna som kommer dit. Det har varit mycket socialt arbete, att skapa en säker plats där ungdomar känner att de kan uttrycka sig.

– Jag minns inte helt hur det gick till, men Vic fick reda på att jag då fortfarande höll på en del med foto, och ville att jag skulle testa ta lite bilder på honom. Ända sedan dess har jag i princip tagit alla bilder åt honom. Detta betydde att vi fick mer tid ihop och jag fick tillfälle att dela med mig mer av min egna musik, fick låna hans studio och han tog mig lite under sina vingar. Jag fick spela innan honom på en spelning och hänga med ner till Malmö för en intervju. Allt detta ledde till att vi helt enkelt lärt känna varandra och nu är goda vänner. Jag har lärt mig så mycket om mig själv i samtal med Vic, men även fått så många skills rent textmässigt och hur man berättar en historia genom poesi eller musik.

Du släppte din debut-EP ”Bucket Hat” förra året. Hur ser du tillbaka på det projektet nu?
– Jag har faktiskt haft väldigt svårt att lyssna på den EP:n i perioder. Jag kan tycka att jag gick lite för snabbt fram och tänkte inte efter, kan tycka att låtarna rentav är dåliga ibland, haha. Det är så synd att det blir så och jag tror att en stor faktor är att den streamade ganska dåligt. Det känns så tråkigt att bli påverkad av det, för egentligen vill jag ju bara göra musik för att det är kul, eller för att få utlopp för tankar och känslor. Men det är fett svårt att inte låta sig påverkas av siffror eller hur klimatet ser ut just nu på Sveriges hiphopscen.

På senare tid har Josef dock fått en annan känsla, efter att Mahan aka Chad Bogus i Överklass gav uppmuntrande ord om debuten. Och han har ändå fått fin respons från sina trogna lyssnare.

– Responsen på ”Bucket Hat” var galen, och ändå suktar jag bara efter mer. Jag drömmer verkligen om de största scenerna, och skäms nästan lite för det. Det är som att janten smyger sig på mig och säger att jag ska nöja mig med det jag får. Vilket såklart stämmer också, och jag är verkligen inte otacksam för den kärleken jag fått. Att få komma ut och spela med mitt band Apoteket, sitta i studio med förebilder och höra min musik på radion är bland det sjukaste som hänt i mitt liv. Men nu är jag tillbaks för mer och jag är här för att stanna.

Nu har du släppt nytt EP-projekt. Den beskrivs bl.a. som ”berättelsen om att vilja bryta sig loss utan att växa upp.”. Du pratar om att behålla barnasinnet. Berätta hur du tänker kring det.

– Jag tror det är något som alla går igenom, flera gånger under livet men speciellt i den åldern jag är i nu. 20 år, men behöver ändå flytväst för att simma helt själv – och flytvästen är i detta fall allt ifrån min familj och känna att jag behöver hjälp för att må bra, till att göra snedsteg och bete sig illa på fyllan eller att jag råkar dubbelboka saker hela tiden.

– Jag pratade faktiskt om just det med att behålla barnasinnet, eller barnatron som min farfar hade sagt, med några vänner häromdagen. Med de här vännerna har jag vattenkrig och leker pantgömme med på dagarna, men det betyder inte att vi inte är vuxna. Man hör folk säga; jag vill aldrig växa upp. Det vill inte jag heller, till viss del. Men det hade vart gött att veta att man behöver sitt egna tvättmedel när man ska tvätta i tvättstuga, haha. Jag vet inte riktigt vart jag försöker komma med det här och just det speglas ganska bra i nya EP:n. Som Snook sa på min allra första platta; ”vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit.”

Beskriv inspelningsprocessen. Du växlar mellan olika typer av influenser. Hur har du tänkt kring det?
– I höstas då jag började arbeta med Sam (min manager) så frågade han mig vad jag ville göra framöver. Mitt svar var då: Musik. Jag vill verkligen bara göra musik, så mycket som möjligt. Och så kravlöst som möjligt. Och det var precis vad jag gjorde. Det senaste halvåret har jag säkert spelat in två fullängdare som aldrig kommer få se ljuset. Jag började producera mycket själv och det ledde till att jag kunde vara i studion mycket oftare då jag inte behövde sitta med någon som skulle producera åt mig. Sen har jag såklart suttit mycket med vänner och andra producenter. Gustav Aspenrot som var med på några hörn av ”Bucket Hat” och Måns Boqvist, eller bqvst som han kallar sig, spelar båda i Apoteket och har suttit mycket med mig i studion. Utöver att de båda har producerat hela låtar har Måns även varit med och arrangerat eller pillat på alla låtarna från EP:n. Jag är extremt tacksam över att ha så talangfulla musiker runtom mig, jag kan göra ett beat där jag själv spelar lite piano, men sen skicka det till Gustav och få tillbaks något som jag själv aldrig hade kunnat skapa.

– Samarbetet med Slackin Beats började då han skrev till mig ett tag efter ”Bucket Hat” släpptes och frågade om jag ville jobba. Jag hade då bara hört talas om honom, men sa ja direkt då jag visste att han hade jobbat med några artister jag verkligen såg upp till. Vi träffades i Göteborg i slutet av P3 Guld-helgen, då jag hade haft tre spelningar under två kvällar så jag var helt slutkörd under vår session. Men vi klickade grymt bra och jag är så glad över att få jobba med honom. Hans ljudbild känns oändlig och han visar hela tiden nya sounds, vilket är något jag som person uppskattar väldigt mycket då jag själv är väldigt utspridd när det kommer till vad för musik jag vill göra.

– Jag hade även en nyfunnen vän, Oscar Berg, som är galet duktig på att illustrera och pratade med honom om att göra något ihop. Vi satte oss och snackade idéer och det var under den perioden då jag och Raghd bestämde oss för att ses. Vi var vänner sen innan men hade aldrig gjort musik ihop innan. Jag älskar Raghds grejer, ser verkligen en ljus framtid för henne och att få göra musik med henne har bara vart så sjukt kul!

Hur ser dina framtida visioner ut? Debutalbum?
– Jag vet inte riktigt faktiskt. Det är konstiga tider just nu, och svårt att släppa musik delvis pga covid-19. Jag vill heller inte ta plats från viktiga frågor och samhällsfrågor eller orättvisor. Jag vill bara skapa musik och konst på olika vis och det kommer jag fortsätta med… Jag vill så gärna spela in en hel platta, men jag känner inte riktigt att det är rätt tid för mig att göra det just nu. Jag kommer vilja kunna ha enormt fokus på bara albumet när jag ska skapar det och jag känner inte att jag skulle kunna lägga all min energi och kärlek på ett sånt projekt just nu. Albumet ska göras när tiden är rätt. Men jag har ett par låtar med lite olika feta samarbeten på g som jag ser fram emot att släppa. Vi ska nästa vecka spela in en EP med Apoteket, det ska bli sjukt kul!

Och när det inte är musik och rap på agendan, vad ska du göra i sommar?
– Badaaaa! Tro det eller ej men jag kan faktiskt simma! Ska verkligen försöka
bara slappna av och njuta av sommaren. Jag har precis flyttat in till centrala Göteborg och det känns så skönt. Så det som gäller nu är bara att ta hand om mig själ och må bra med vänner och familj.

Intervju av Tobias Carlsson

Foto: Melissa Zabihi