Blir du ledsen om jag dör? har premiär den 21a augusti och vi har intervjuat en av birollerna som spelas av Imen Mohamed (Imenella). Baserad på Nicolas Lunabbas hyllade självbiografi och verkliga händelser berättar Blir du ledsen om jag dör? historien om mötet mellan ungdomsledaren Nic och den 14-årige baskettalangen Elijah. Genom deras oväntade vänskap skildrar filmen hur hopp, tillit och mänsklig närvaro kan förändra ett liv. 

Ringer upp Imen Mohamed

….

Imen har sommarlov och håller på att packa ihop från ett hotell när jag ringer. Vi småpratar.

Jag blir jättenyfiken när jag ser dig i trailern, vem är din karaktär? 

-Min karaktär heter Amna och är baserad på Nicholas Lunabbas partner. Jag spelar henne från början av deras relation, när de blir kära och hur han kommer till restaurangen hon jobbar extra på. 

Ahaa, jag undrade nästan om de lagt till karaktären för att det skulle bli en kärlekshistoria också.

-Nej, det är true story!

Varför tror du att du passade bra för rollen?

-Jag har ju aldrig filmskådespelat förut, bara gjort teater en gång , så när jag fick förfrågan om att casta för Blir du ledsen om jag dör gick jag bara dit och gjorde mitt bästa. Jag tänkte att det blir en bra erfarenhet av hur man gör en casting, för jag har aldrig gjort det. Om ett castingbolag har hört av sig har jag typ ba aldrig skickat in nånting, jag har inte fattat konceptet av ett selftape. 

Och det är fett jobbigt att göra det hemma!?

-Ja exakt, prata med sig själv typ, nej tack, det är bra haha!

“Det var nice att inte spela en stereotypisk roll (…) ”

-Jag kan backa från sånt som jag inte är bra på, men just den här grejen kändes jätteroligt för det var casting man gick till. Rodja var där och jag är ett stort fan av henne och hennes tidigare jobb. Sen tyckte jag att det var nice att inte spela en stereotypisk roll, att slippa vara den här gamla vanliga stereotypa ghetto bruden. Det kändes jättekul att vara en representation av de tjejerna jag känner, som pluggar till läkare, socionomer, sjuksköterskor och ingenjörer. Helt ärligt känner jag många fler såna tjejer än de som är “holding it down in the ghetto” typ.

-Jag var jättetacksam att jag fick göra en roll som andra unga tjejer kan kolla på och känna “åh va coolt att hon är läkare”. Lika mycket som ghetto tjejerna behöver synas, behöver vi visuellt också se oss själva som läkare och allt det där. Det är jätteviktigt. 

Imen skådepelade 2024 i pjäsen “A” på Stadsteatern i Husby. Jag undrar om hon har varit nervös inför att göra en stor biofilm.

-Jag var jättenervös under inspelningen, men det var så himla fint att detta var min första erfarenhet. Att jag får gå in i den här nya världen med Rodja som min första regissör, det får inte många göra. Hon var så himla storasyster, otroligt pedagogisk och hade mycket tålamod, det var en plats jag fick växa på. Det var kul när hon också sa typ “säg det mer som dig själv”.

-Peshang (Peshang Rad, spelar Nic) var också som en storebror, jag var så imponerad av honom hela tiden. Det var så coolt att jobba med folk som har stor erfarenhet och få hjälp av dem på vägen, om jag inte satte replikerna var det absolut inga sura miner och då går ju paniken bort, förstår du? Man vill ge mer av sig själv då.  

Filmen handlar mycket om mentorskapet. Vem har varit din viktigaste mentor? Har någon “tagit sig an dig”? 

-Ja, min första danslärare, Mellpo. Hon var min danslärare på Blue Hill där jag började dansa. Hon var en jättefin mentor och förebild som tog hand om mig. Det är det som är grejen, filmen handlar lite om saker som jag gör själv. Det känns lite grann som att jag och Nicolas har levt samma liv och när jag läser hans bok tycker jag att den är väldigt lik min egen bok (Jag ska vara drottning här: min berättelse, 2025). Vi har gett bort våra liv till att ta hand om ungdomar. 

Har du varit en “hands on” mentor för någon på senaste?

-Ja, jag har aldrig slutat vara det! Jag undervisar fortfarande i Husby med dansklasser för tjejer och nu jobbar jag också på framtidens hus i Rinkeby. Där går det också ut på att guida och ta hand om ungdomar, så att de hittar sig själva och vad de vill göra. 

“Aha det var såhär jag skrev chagga”

-Det är så viktigt för min egen tillväxt också. Jag har hittat tillbaka till min core och det jag tycker jag är bäst på att göra, vara bland ungdomar. Det var dem min musik inspirerades av från början. Jag hör dem prata om sina relationer, saker som har hänt dem och jag ba, “aha det var såhär jag skrev chagga”. Ungdomar är så roliga, speciellt när de släpper in en och bara kan vara sig själva. Då känns det verkligen speciellt.

Samma sommar som filmen spelas in i Malmö, är Imen också där för att jobba och hålla föreläsningar om sin egen bok Jag ska va drottning här: min berättelse. Jag säger att jag vill läsa den och undrar vad hon tycker om Malmö.

-Malmö är en cool plats, det är så himla multikulti där, haha. Och jag älskar det de gör på Hela Malmö och önskar att vi hade samma push från staten här i Stockholm. Sättet de jobbar på är väldigt speciellt och finns ingen annanstans i Sverige. 

“Det kändes som att jag personligen kände vissa människor i Blir du ledsen om jag dör.”  

-Det kändes som att jag personligen kände vissa människor i Blir du ledsen om jag dör. Det blev en sluten cirkel på något sätt. Om jag tvivlade en sekund på varför just jag skulle spela rollen först, så kändes det inte så sen när jag verkligen gjorde det.

Skribent: Matilda-Abibatu Engström