5db9f547b5d90b77781ed872
Processed with VSCO with hb2 preset
Ikhana: ”Det finns nog ingen annan jag litar på mer än mig själv”


Hon är artisten som myntade sin egen genre ”Zebrafunk”; hon gillar zebror och musiken låter “kind of funka”. Ikhana är nu tillbaka och aktuell med debutalbumet ”Zebrelli”. I intervjuprogrammet “Mellan Raderna” berättar den Göteborgsbaserade artisten om den nya musiken, att våga lita på sitt eget omdöme och att vilja bevisa något för sig själv.

 

 

Att allt fler artister från Göteborg fått skina under senare tid tycker hon är kul men menar att det känns som att dom får jobba hårdare för att synas nationellt. Samtidigt spelar det inte så stor roll för henne:

 

– Det är nice att dom ser oss men det är inte avgörande för att vi ska göra vår grej, säger Lisa Town, mer känd som Ikhana.

 

 

Under skolgången mötte hon producenten Nibla. Med tiden upptäckte de sitt gemensamma intresse. Ikhana säger att vänskapen påverkat hennes musik extremt mycket.

 

– När jag satt med honom och såg honom prodda och hur han bara kunde skapa saker han hade i huvudet som jag kände jag att jag måste kunna klara av det här själv också. Så att det har ju hjälp mycket att jag tog tag i mitt eget proddande.

 

 

Vad fick dig att satsa på musiken?

 

– Jag hade det rätt svårt för att hitta jobb. Det här vanliga livet. Jag har fortfarande jättesvårt för att leva ”ett vanligt liv”. Där man ska gå upp klockan sju på morgonen, gå och jobba och komma hem. Jag tror aldrig jag har klarat det längre än en månad. Och då kände jag att jag måste göra någonting som är helt fritt. Och mannen jag bor med såg att jag är bra på att göra musik. Det var han som pushade mig jättemycket till att göra musik och då kände jag att jag kan ändå det här. Det kan bli något och då började jag utvecklas.

 

 

Lisa visste inte riktigt vad det skulle bli av musiken hon spelade in. Det var längs vägen hon insåg att det kunde bli ett album, en skiva som hon dessutom spelade in i sin lägenhet.

 

– Sista perioden, innan det skulle släppas gick jag från studion till toan. Jag var vaken dygnet runt. Sist jag var i Stockholm hade jag varit vaken i typ tre dygn. Man kan skilja på det men då var det stress. Men jag satte mig själv i den situationen. Jag tycker ändå att jag har hittat en balans mellan jobb och chill. Men när jag chillar och vill göra något kul så går jag oftast till studion. Det är där man är, berättar hon.

 

 

Blir man extremt petig när man proddar allt själv?

 

– Man måste hitta balansen och tänka är det här rimligt? Är det här verkligen dåligt eller är det bara att jag har suttit med det här projektet nu? Är jag trött i öronen? Eller det här var fan inte bra alltså. Om jag hör en låt med Biggie till exempel så hör jag att det är bra och jag måste använda samma metod för mina egna projekt. Jag måste vara ärlig. Är det här dåligt så är det dåligt. Det handlar inte om att jag försöker klanka ner på mig själv eller att jag inte tror på mig själv utan det är bara att det här är sanningen. Det här kommer folk inte lyssna på. Kasta, säger hon och berättar att hon främst avgör det själv.

 

– Det finns nog ingen annan jag litar på som mig själv. Innan “Pussycat”-släppet hade jag fått höra av vissa personer att låten inte var så nice. Jag sa; jag ska släppa “Pussycat” och det kommer bli nice. Jag släppte låten och det blev nice. Så efter det litar jag på magkänslan. Alltid.

 

 

Hela albumet “Zebrelli” handlar om att hon vill bevisa något för sig själv. Ett tydligt exempel är låten “FFEM”.

 

– Det finns två personer och det är Lisa och det är Ikhana. Lisa och Ikhana bråkar ganska mycket för Lisa kanske vill ändra sitt liv och Ikhana vill leva det här ”nice livet”. Och Lisa blir lite trött på Ikhana. Så det här ”Du bygger nya rum i mig”, dom gör också bra saker för varandra. Det är ju också så som jag säger i låten ”Man tror att man är klar med ett beteende sen så går man tillbaka”. Det är det som bränns. Det som bränns är möjligheter och chanser. Och alltså fågel, fisk eller mittemellan; man letar.

 

– Men vet du var det kommer ifrån från början? Jag måste vara helt ärlig. Du vet Skanders låt ”Efter ikväll”? Refrängen därifrån har ju Nibla samplat från en annan konstig grej jag spelade in hos honom nån gång. ”Fågel fisk eller mitt emellan” är från samma inspelning. Och jag sjunger ”fågel fisk eller mittemellan var har jag dig”, alltså det är en sån bullshit text. Den är så dålig! Men jag kände ändå att den melodin har hängt med nu i fem år. Den sätter sig och jag kände att okej jag måste göra något med den här hooken och den passade så bra i temat.

 

 

Se hela intervjun av Mariana Benyamin Sir nedan!

 

 

 

 

 

 

Foto: Artin Hojat

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL