Det råder ingen tvekan om hur stor påverkan Sebastian Stakset haft på den svenska hiphop-scenen. De senaste åren har den före detta Kartellen-rapparen dragit åt ett betydligt mer poppigt och gladare håll än innan. ”Livet efter döden”, som är hans tredje solo-skiva, har inslag av det poppiga men på många av låtarna har han letat sig tillbaka till en råare och mörkare ljudbild.

Skivan innehåller många väldigt intressanta gästinhopp och Sebastian själv lägger några av sina bästa verser på länge. Så visst glimmar det till på sina ställen men som helhet når skivan inte hela vägen fram. De tvära kasten i sound får den att kännas en aning splittrad och bitvis blir de poppiga inslagen väldigt platta. Bäst blir det när Sebastian går in för att berätta historier. Han målar upp scener som i flera fall är omöjliga att värja sig mot.

Bästa låt: Låten ”Kallt Land” är ett bra exempel på när de beskrivande texterna och det poppiga soundet klaffar perfekt.
Bästa produktion: ”Amen” Det är väldigt roligt att höra Sebastian på ett Masse-beat igen och den melankoliska samplingen gifter sig magiskt bra med Sebastians röst.
Bästa gästinhopp: Det har snart gått åtta år sedan det omtalade battlet mellan Allyawan och Sebastian Stakset. Nu teamar de upp på låten ”Amen” där Allyawan levererar en fet vers och framförallt skivans bästa refräng.
Bästa rader: ”Bottenskrap i Stockholm stad, blandade som sockerlag / Locket av en bucketlist med självskada jag bockat av” (”Det finns hopp”)

/ Marcus Lindgren