Recension- El-P “Cancer For Cure” (Album)


Av Damir Sepulveda Espinoza.

 

 

 

El-P är en av få rappare och producenter som har skapat sig en egen nischad plats, uppnår högst tänkbara status inom independent rappvärldens gränser, för att sedan varken utmanas eller få tydliga efterapare. Medan det finns en hel drös med rappare på MTV, eller i zip-format på någon okänd blogg, som är aktiva inom gangsta-, livsstils-konnässör-, everyman- och weed rapp så är det få som slänger sig in i dystopi genren. El-P är ensam på tronen, en tron som till skillnad från den möjligtvis aningen glamorösare best-rapper-alive-tronen, gissningsvis består av en smutsig lagerlokal fylld med superdatorer och fabriksmaskiner som bistår honom med topp hemliga världs sanningar, cigaretter och sömnbrist.

Med ett snitt på ett soloalbum var femte år så är El-P inte den mest produktive soloartisten men anklaga honom inte för att vara lat. Förutom att ha varit boss i nästan 10 år för en av independent rappens främsta skivbolag Def Jux (något han har tagit en paus ifrån sen 2010), så är de rappare och producenter som nått och behållit den kvalitén Jamie Meline har uppnått få förunnade. Från breaket med gruppen Company Flows ”Funcrusher Plus”, helt självproducerade plattor som Cannibal Oxs underground klassiker ”The Cold Vein” och nya kompisen Killer Mikes militanta pärla ”R.A.P. Music”, så har han visat om och om igen att ingen kan göra så pass mäktiga, intensiva, högtalare förgörande produktioner. Om något, så kan få mäta sig med hans så pass maniskt paranoida inställning gentemot Storebror. En röst kan exempelvis inte låta bli att tala om för honom i ”The Full Retard” att ”you’re so fucking paranoid”.

För på ”Cancer For Cure” cementerar han ytterligare sin plats som en av de bästa rapphantverkarna. Det kanske mest tillgängliga verket han har gjort men minst lika aggressiv som tidigare släpp. Som alltid är världen på väg att krascha och han har inget emot att försvinna in i galenskapen ännu en gång. Han texter är råa och kompakta men ibland bjuder han även på sin mörka version av humor, som i ”Oh Hail No”, när El-P entusiastisk levererar den överdrivna raden ”ever notice when you talk I just cut myself?/ on some ultimate fuck you, go fuck yourself”. Gästerna Mr. Muthafuckin Exquire och Danny Brown imponerar när de följer fot och halshugger fiender med ett flin.

I ”For My Upstairs Neighbor (Mums The World)” blir El förhörd av poliser om en våldtäkt han påstås ha sett, men han käftar tillbaks och lovar i hemlighet för kvinnan att ”if you kill him I won’t tell”. För i El-Ps dystra värld finns inga regler, kaoset är obegränsat, alla är misstänksamma och De är efter dig så du måste skynda dig innan De hittar dig.

 

Betyg: 4 av 5

 
 



Publicerat:
Redaktionen



NULL