Jag vet endast två individer på denna planet vars uttryck och artisteri kan snudda auran av “The King Of Pop”, Michael Jackson. Dessa två är Bruno Mars och Abel ”The Weeknd” Tesfaye. The Weeknd, vars jämförelse med tidernas största artist inte kom förrän i början på 2012 då han gjorde en cover på “Dirty Diana”, stod igår kväll inför det ultimata testet. Att med turnéstart i Stockholm bevisa för omvärlden att han är just det, den naturliga arvingen av Michael Jacksons magiska stjärnstatus.
The Weeknd introducerar oss direkt till det halvt glorifierade traplivet med en våg av hans nya sång/rap-låtar; passande nog lyder konsertens första hook ”All I Know is this”. Den nya sidan av The Weeknd manade fram utsträckta armar och en festlig atmosfär på arenan, vilket upplevdes synonymt med en fullsmockad kväll på en het Stockholmsklubb. I form av att kontinuerligt ändra melodierna i rapverserna och sjunga dessa med betydligt högre toner visade The Weeknd på hur skarpt han kontrollerar sin rena röst. Däremot var det inte förrän när The Weeknds liveband och framförallt trummis körde ett typiskt Michael Jackson-komp till “A Lonely Night” som hårstråna verkligen reste sig. Liknelsen gick där absolut inte att förneka för någon i publiken.
En liten “buzzkill” kom dock i form av att behöva utstå “Fifty Shades of Grey”-låten “Earned It” när The Weeknds katalog består av fantastiskt mycket bättre låtar. Nästan allt var förlåtet när “House of Balloons”-fantasten, som jag är, fick det jag längtat efter under hela spelningen! Den abstrakta romansen mellan ett snarlikt-melankoliskt sökande efter närhet och en mörk drog-influens visades tydligt när raderna ”I left my girl back home” ekade genom publiken, kryddat med den obeskrivliga rösten som var min riktiga introduktion till denna typ av “alternativ R&B” för hela sex år sedan. Mot slutet påvisade och påminde däremot The Weeknd med låten “I Feel It Coming” att rent röst- och känslomässigt finns det ingen annan som efterliknar “The King Of Pop” mer än Abel Tesfaye. Frågan är nu om Bruno Mars kan ta tillbaka titeln i maj månad när hans show kommer till Stockholm?
Bästa låt: Detta var otroligt svårt, då min inre MJ-känsla vill säga “A Lonely Night” så kunde jag inte komma ifrån min “House Of Balloons”-förälskelse – så valet faller på “Wicked Games”.
Detta minns vi: Hur The Weeknds röst inte fallerade under en 110 minuter lång spelning utan pauser, trots att playbacken användes minimalt.
Publiken: Älskade varenda sekund av showen, jag minns inte ha sett en endaste missnöjd min någonstans.
// Artin Hojat
Foto: Melika Zakariae
Se videoklipp från spelningen via @kingsizemag på Instagram
Ett inlägg delat av Kingsize Magazine (@kingsizemag)
