5d765bf301aeb723ba639f12
5d722d6f01aeb719143dfae2
tydolla-beach-house-S
Recension – Ty Dolla $ign “Beach House” (EP)


Av Damir Sepulveda Espinoza.

 

 

Från klarhet till klarhet, har Los Angeles artisten Ty Dolla Sign i samband med mixtejps, features och stigande profil, växt exemplariskt in i sin R&B niche. I anknytning med det catchiga DJ Mustard-soundet som just nu roterar frenetiskt på västkustens radiostationer och rapklubbar, har okändare förmågor som TeeFlii, Problem, YG, och även kända namnen Young Jeezy (”My N****”,) Tyga (”Rack City”), kunnat rida på DJ Mustard vågen. Ett ord som ofta dyker upp vid beskrivningar av soundet är ratchet, något som kanske ändå ringar in de nerrökta party-vibbarna Ty Dolla Sign ger. Inte är det så konstigt då att sångaren nu mer ligger på weed konnässören Wiz Khalifas Taylor Gang-etikett.

 

 

Som med sina förgående mixtejps, är ”Beach House EP” en förlängning av den här musikscenens stil, vilket vokalisten förgyller med slirigt harmoniserande rapsång och glimtar av auto-tune som skymtar om obligatoriska R. Kelly och troliga Nate Dogg influenser. Det blir allra tydligast på de två inkluderade versionerna av ”Paranoid”, en uber pärla om en stenad players mardröm; att stöta på två av sina tjejer i klubben för att sedan, på långt svettigt håll, upptäcka att de är bekanta med varandra. Men han är inte bara klavertrampande anti-monogamist, hans melodier är omedelbara och som starkast när han låter inspiration sprattla fritt i olika scenarios, som på introspåret ”Work”. I samarbete med produktionscrewet D.R.U.G.S., vilket han dessutom ingår i, synkar spårets sång, gäster, naturligt ihop med den behagliga instrumentalen. När man så har vant sig vid trummornas lunk, så skiftar allt, 808s blossar upp, Dolla Sign hittar nya melodier, och Twista snurrar in och ut i låten som den Tasmanska djävulen Taz.

 
Är det fullt så nödvändigt att ha två versioner av samma spår på ett sju låtar kort släpp? Antagligen inte. Men det är ändå bara en petitess när Ty Dolla får så pass skeva infall som att sjunga över Young Chops pålitligt hårt producerade ”Familiar”. Det är i runda slängar en rättvis introduktion av sångarens kapacitet och stil för nya lyssnare, och i det hänseendet hamrar EP:en hem poängen.

 

 

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL