Läs krönika om sångerskans för tidiga bortgång av Mariana Benyamin Sir.

Jag var för ung för att förstå hela texten. Tillräckligt gammal för att veta att hon var arg. Jag var för ung för att förstå innebörden av feminism. Tillräckligt gammal för att snappa upp och applicera girl-powern från musikvideon.

Iklädd svart långklänning i skinn, vinrött läppstift och attityd. Hon utstrålade självsäkerhet och undervisade om att ”It’s not right but it’s ok. I’m gonna make it anyway”. Den 7 år gamla Mariana beundrade den vackra människan i TV-rutan. Hon var stark, självsäker och cool. Hon var Whitney Houston. En legend, en superstjärna!

Men hon var kvinna.

Vad man kallade för journalistik tog i utryck i from av påtvingade offerkofftor.

”Whitney, är din man otrogen mot dig” ”Är du tillräckligt stark för att klara av branschen?” ”Whitney hur mycket väger du?” ”Använder du narkotika?”

Om bra journalistik är att ställa obekväma frågor kan vem som helst erhålla titeln. Speciellt om du inte värdesätter alla människors lika värde oavsett kön. Journalisterna som fick äran att intervjua Whitney saknade insikt om feminism men framför allt om musik. Hur kan något annat än musik vara relevant att diskutera när ett livs levande musikaliskt geni sitter framför dig?

Om du inte tror på alla människors lika värde kommer du aldrig förstå vad jag menar. Vem frågade Big Pun vad han vägde? Tyga och Chris Brown släppte nyligen låten ”Bitches and Marijuana”. Att manliga rappare förespråkar weed är ju en annan grej. Toleransen skiljer sig könsmässigt.

Jag vet att Whitney Houston fick stå till svars för många irrelevanta frågor på grund av sitt kön.

Malcolm X sa det bäst och mest pedagogiskt:
“The media’s the most powerful entity on earth. They have the power to make the innocent guilty and to make the guilty innocent, and that’s power. Because they control the minds of the masses.”

Så låt mig göra en egen version av Talib Kwelis ”Miss Hill”. Låt oss minnas Whitney Houston för hennes artisteri:

Från att vara stjärnskottet i sin gospelkör till fotomodell, till världsberömd sångerska och filmstjärna. Hon kunde allt. Hon behövde inte bevisa sig själv för någon. Hon visste hur bra hon var och vad hon kunde åstadkomma. Ingen kan förneka att hon hade en av de främsta rösterna under sin generation.

Med hitlåt, efter hitlåt och över 170 miljoner sålda album. Än idag klassas låten ”I Will Always Love You” som en av de bästa kärlekslåtarna genom tiderna. Man sa att hon hade ”The Voice”. Whitney Houston hade den perfekta sångrösten. Den är bevarad som ett eftersträvansvärt ideal. Hennes talang oförneklig.

För exakt tre år sedan somnade hon in. Men hennes musik kommer aldrig att försvinna. Hon kommer aldrig att glömmas bort. Hon har varit en inspiration för otroligt många av dagens artister. Whitney betydde, Whitney inspirerade, Whitney gav nytt liv åt andra artister. Vila i Frid fantastiska människa.

Videon som jag älskar än idag “Its not right but it’s ok” ser ni här

// Mariana Benyamin Sir