Läs Timbuks ord om samtliga låtar här.

Det har bara gått två veckor sedan Timbuktu släppte sitt tionde album “har berg har vatten (一零一)”. Men redan nu avslöjar han en andra del av skivan som i dagsläget består av tio spår. Detta i samband med en unik inblick bakom låtarna, som han delat med sig av i etapper sedan albumsläppet.

“Den här plattan tillhör inte längre mig. Nu är den er. Era minnen, associationer, tolkningar och kopplingar är det som blir ‘har berg har vatten 一零一’ i längden. För mig är detta verket mitt bästa hittills, och dessutom kommer det mer, gaanska snart. Här är i alla fall del 3 av 3 om låtarna på albumet”, börjar han ett pressmeddelande som skickades ut alldeles nyss.

Han bjuder sedan på en genomgång av låtarna “Affirmation Dag 637”, “100m”, “VM XXV” och avslutande “Obsidian”, där han lite i förbifarten avslöjar att det blir en del två av skivan.

“DEL 2 kommer om ett litet tag, först ska jag ut och spela lite i sommar”, hälsar rapveteranen som bland annat gör dubbla jubileumsspelningar för “Alla vill till himmelen men ingen vill dö” i augusti och innan dess spelar på Way Out West.

Håll utkik för mer information kring detta projekt och ta del av Timbukts låtgenomgång i sin helhet nedan!

1. Dansa Andra Hållet

Det här känns för mig som ljudet/texten av min återfödsel. Skrev denna till ett beat som Mats skickat och kunde inte sluta rimma, tillslut hade min text fyllt ut hela längden på mp3:an och jag skickade den till Mats sen skrev jag klart den på flyget mellan Kampala och Addis hösten 23. För egen del är denna lägesrapport från livet något av det bästa jag någonsin skrivit och att texten tar sig över vers, break, refräng, bridge säger allt om hur mycket dom här orden behövde komma ur mig “vi håller bara på att stiga upp/så ta ni lite luft..och låt det sjunka in” Oerhört fett med Mats polare Rick vars sång i slutet helt fångar just känslan av ny början. 

2. Matchboll nr.10

Skrev denna direkt efter Dansa Andra, med återfödselens vind i ryggen tar denna vid just här i i nuet. Så var är jag? Det var där och då något som så många frågade mig, hur mår du, vad gör du, var är du? Jag var på andra sidan jorden och både fysiskt och andligt loss-kopplad från allt och alla jag känner och känner till. Jag börjar försöka ge mig på omöjligheten med att beskriva hur det är nuförtiden. Dessutom någon slags brev till alla mina nära som är så långt bort. 

3. Shaka Zulu

Denna! Jag fick beatet typ sommaren 23 av Miki, det kan vara en av dom första beats han gav mig. Jay2 hette beatet. Jag ÄLSKADE det från dag ett och ville så gärna höra mig själv rappa på det. Efter ett par månader av att försöka hitta någon slags öppningsrad eller väg in i en text på beatet skrev jag något halvhjärtat och spelade in och skickade till Miki. Som tur är tyckte han inte om det och jag släppte tanken på att det skulle bli något av den. Sedan en dag sommaren 24 när jag Esther och Julimar åkt bil från Bergen ut i fjordlandskapet en hel dag kom öppningsraden till mig tillslut..det sades att det han gjorde med orden och vips så var Jay2 aktuell igen. Resultatet blev en lägesrapport som denna gången blickar utanför det personliga. Sverige/Europas självbedrägliga nedåtspiral och en slags krigar/ledartyp som Greta etc är vad jag ser födas ur dammet. En dagens Shaka Zulu som mot alla odds lyckas spöa förtryckarna även om det kostar livet. 

4. Långframt del 1

Den är en osentimental tillbakablick på mina tidiga år när jag försökte göra verklighet av min dröm att bli/leva som rappare. Detta var låten som skulle visa sig bli fröet till har berg har vatten. Jag hade fått ett beat av Tommy Black som hette Oceans på min telefon i ett par månader. Ofta behöver jag börja skriva ganska direkt när jag hör ett beat för att fånga den instinktiva vibben till just den rytmen. Risken är annars är att jag övertänker och tillslut blir helt låst (som med föregående beat). Jag tog säkert ett par månader på mig att skriva denna texten, långsamt.  Inte för att jag trodde att det skulle bli en skiva, jag trodde inte ens att det skulle bli en faktisk låt. Jag ville bara skriva något, och om jag ändå skulle skriva något så skulle det helst vara till Oceans. Tillslut blev det två verser. Jag kopplade in min mic och ljudkort och ringde GG i Lund och frågade honom om lite inspelningstips. Han skickade en eq:ad kanalstripp med inställningar så att mina vokaler skulle låta ok, sedan satte jag igång och spelade in. Jag hinner inte djupdyka i hur STOR min entusiasm kring att kunna sitta hemma och rappa på beats själv var/är. När jag var klar skickade jag inspelningen som då bestod av två verser till Julimar och Calle i Stockholm. Jules som den stjärna han är skickade tillbaks samma låt fast med hans refräng på efter typ en dag och jag DOG. Jag sände över hela alltet till Tommy typ surpriiiise motherfucker. Han dog. GG mixade. Peppen på att  nu ha en färdigmixad låt i Hong Kong som gått kedjan: beat gjort i Trollhättan, verser inspelade i Hong Kong, refräng i Stockholm, slutarrangerad i Trollhättan och slutligen mixad i Lund var otroligt. Ett par veckor senare turnerade jag och Esther med Masaka Trio i Afrika, en kväll på hotellrummet i Lusaka spelade jag upp låten för Mats och han DOG. Det var oväntat kände jag, men skitkul. Hans entusiasm fick mig att känna att jag skulle fortsätta att skriva.

5. Nästa(n) del 2

Så jag började skriva om känslan om var jag gått “snett”. Några år efter Långframt, tillbaka i Malmö efter att ha bott i Sthlm ett par år. Nu med flera år av att överleva som rappare bakom mig, dessutom med pengar, turnéer, framgång, men helt tom inombords. Denna låten är nog den mest känslosamma för mig på hela skivan. Kedjan är densamma som föregående med skillnaden att denna gången var det Esther som sjöng. Och från första raden i refrängen hon sjunger, som om hon vänder sig direkt till mig är mitt hjärta utanför min kropp. Hon liksom ger mig den tröst jag aldrig kunnat/alltid önskat kunna ge mig själv. Med så lite självömkan som jag kan uppbåda är det en reflektion av det där mellanrummet mellan mina förväntningar och det faktiska mellan mina känslor och verkligheten, mellan min idé om hur/vem jag borde vara och vem/hur jag faktiskt är. 

6. 60 L.E.S

60 L.E.S är namnet på ett hotell på LES i NYC. En oktoberkväll 2015 träffade jag en person där som helt förändrade mitt liv. Nuff said. Detta är en kärlekslåt/förlåt till A. Tack för att du visade/visar lärde/lär mig hur att älska. Jag blir så glad varje gång jag hör denna låten, jag har fortfarande svårt att lyssna på den utan att vilja dansa. Jag kan inte ens minnas sist jag gjorde en låt som jag själv blev så glad av som denna. 

7. Affirmation Dag 637

En bön. Om jag inte ber, alltså om jag inte plockar ut orden ur mitt huvud och uttalar dom uti universum går jag tillslut alltid vilse i mitt eget huvud.

8. 100m

Klassisk raplåt. Den kom ihop en serendipitous kväll i Sthlm i april 24, jag och Simon satt i Sony-studion och kokade, min broder Freds son, Jonathan Armstrong som jag känt sen han var bebis men som sedan länge är all grown och fullfjädrad artist, låtskrivare och allmän good guy hade suttit med oss ett par timmar. Vi hade redan fått ut en låt och gav oss på nästa. Både Jonathans kompis Inti och min broder Julimar kom förbi. Jag och Jonathan och Julimar och Inti kokade ihop text, ref, verser och Simon höll i rodret, sjöng, peppade. Den här låten var så sjukt meant to be. Egentligen ville jag släppa denna redan förra sommaren men universum ville något annat.

9. VM XXV

Jag har spelat in så många takes på den här rackaren. Både glädjen av att få sitta och rappa hela dagarna och viljan att slipa varenda rad till det yttersta av min förmåga. Tillslut sa Miki STOPP. Den är klar nu! Det är ett uppenbart innehåll och jag vet inte vad mer jag ska säga än att jag behövde få ur mig den.

10. Obsidian

Först skriven till en ganska drivig skiss producerad av Emanuel och Mats, sedan bytt till ett ösigt Miki beat och sedan ett annat ösigt Miki beat hamnade den tillslut accapella i händerna på Mats och Emanuel som byggde upp den här ljudvärlden runt mina tagningar. Från första lyssningen var jag fast. Hela låten är en one take, och jag tycker det är fint att M och E ville behålla den imperfekta och lite bräckliga tagningen as is. Det var en given punkt för ‘har berg har vatten’ som för övrigt bara är DEL 1. DEL 2 kommer om ett litet tag, först ska jag ut och spela lite i sommar.

Foto: Jason Diakité