"...när jag skrev den var jag så arg och besviken att det blev ett känslomässigt utbrott"

Göteborg-rapparen Parham hyllades och prisades flitigt för sitt debutalbum “Pojk” som släpptes 2014. Han prisades bland annat på Kingsizegalan 2015 med statyetteten för “Årets Genombrott”.

Efter att förra veckan lanserat  ett designsamarbete och videon till “I Skuggan Av Hjältar II” är Parham nu officiellt tillbaka med nya singeln  “Sådan Far, Sådan Son”.  I texten gör upp med sin pappa och sin uppväxt. Parham berättar om bakgrunden till låten:

“För mig har det varit en långsam process att förstå mekanismen bakom varför jag är som jag är, och hur mycket man påverkas av sina föräldrar. I stunden när jag skrev den var jag så arg och besviken att det blev ett känslomässigt utbrott som slutade i en låt. Jag tycker det är ett starkt och viktigt tema som många kan relatera till och reflektera över.”

Kingsize Magazine’s chefredaktör Tobias Carlsson kommenterar nya singeln:

– Det brutalt ärliga i den här låttexten berör starkt. Till den graden att jag blir gråtfärdig vid varje genomlyssning. Jag är säker att detta kommer vara av årets starkaste och viktigaste släpp när 2016 summeras. Det är en otvetydig styrka att våga lyfta det som smärtar oss mest här i livet. Parham når fram på ett sätt som få andra svenska rappare gör idag, vilket gör den kommande albumreleasen än mer intressant.

Senare i vår är Parham åter med nytt album och i en pressrelease beskriver han inspelningsprocessen:

“Jag har jobbat i studion med framför allt Nibla som gjort det mesta på plattan. Därmed är soundet mer helgjutet än innan. Vi delar ju studio, och våra vänner i kollektivet SOM031 sitter våningen över, så vi pratar ofta och bollar idéer. Nya albumet är mer av en nutidsskildring till skillnad från förra, och handlar om att acceptera vad man är och var man kommer ifrån, genom både gott och ont.”

Se låtens text i sin helhet nedan:

Jag vet du växte upp med inget
Var bara två när din egna mamma dog
Bland massa andra halvsyskon
Jag svär vi är säkert samma skrot
Gör säkert samma jävla saker som din egna farsa gjort
Sådan far, sådan son, vi är samma blod.
Vill ha frihet, känner du är fast – Jag vet du känner du är fast
Från en diktatur och förtryckarregim där sån här skit är tabubelagd
Så tomheten i själen – måste hitta nåt annat som fyller plats
Brudar, bilar, prylar, pengar, status, makt, lyxen, allt.
Det är bara en fasad, bara ett skal
Du är bara ett barn, det är bara en fasad
Och likaså jag
Jag är bara ett barn som önskar att du lite oftare kunde vara en far
Men så ofta var jag van vid att du bara drar
Ute alltid välklädd, dofta gott, skåla nått
Men hemma alltid bråk om nåt
Du sårade henne, du sårade oss
Skyller på att du jobbat hårt, alltid stress, ljög oss rakt i ansiktet
Hon förlät, försökte bygga upp allt igen
Men mamma låg på antidepp
Kulturkrockar, svårt med språket, tjafs igen
Plus skit du gjorde tog hennes kraft igen
Många som har vårt problem döljer det med skådespel
Kärnfamiljer utåt sett men svär det är inte svårt att se
Vi må ha varit unga men barn är inte dumma
Vi fattar att det är skitsnack innan orden lämnar tungan
Målar upp dig som en kämpe, som att du räddade familjen
Men du var aldrig i den, du bara jagade prestigen
Vill slita ut mina ögon för dom påminner om dina
Svårt att föreställa mig hur mycket du fått henne att lida
Förminskat henne, svikit henne, tagit så mycket tid från henne
Hon gav sina bästa år, du tog ett halvt liv från henne
Allt för dig, lämnade sitt land för dig, gav sin hand till dig,
Bytte namn för dig. Fuck din titel, du är ändå en skam för mig
Skammen från alla gånger du la handen på henne
Skammen från älskarinnor inte värda att nämna namnet på
Skammen från kvällar du uthärdade med alkohol
Skammen från att du inte känner nån skam ändå
Ditt fega svin, du borde dratt för längesen
Dratt för längesen, att du inte skäms
Ditt fega svin, du borde dratt för längesen
Dratt för längesen, du är ingen man du är bara rädd
Fuck dig, du känner mig knappt, du var inte där
Du skramlade inga bidrag för att ta med oss till Liseberg
Du ringer varje halvår och undrar varför vi inte ringer dig
Lägger skulden på någon annan
Det är sjukt att jag börjat bli som dig
Mot dom som alltid varit där
Gjorde mig ensam, rotlös, flyktig och alltid disträ
Gjorde mig van vid att prata med knogar, skrika och slåss
Gjorde mig van vid att släppa frustrationen fri, och gå loss
Jag svär, vad fan vet vi om släktkalas?
Kusiner och en halvsyrra jag ännu inte sett idag
Vad fan vet vi om juletid? Fler träffar som uteblir
In på Jeoffrys, supa sprit, eller någon annan typ av uteliv
Känner igen mig bland folk jag hänger med ute, att:
Killar är hundar och hundar tänker med kuken, ha?
Hoppas det är värt det, man kan hoppas att man njuter, ha?
Sen man sväljer ångesten och kommer hem och ljuger, ha?
Sådan far, sådan son och där är cirkeln sluten, ha?