Uppträdanden av Dead Prez, Lani Mo, Dani M, The Order, Syster Sol och många andra - läs ett referat av Arefeh Behbakht.
När jag kom till fotbollsplanen en timme innan festivalen började hade Pantrarna fullt upp med att lära volontärerna hur de skulle ta hand om publiken under spelningarna. Det effektiva men ändå ödmjukt omsorgsfulla arbete som pantrarna och deras volontärer gjorde satte tonen för dagen. Både backstageområdet och publikhavet var befolkat av människor som mådde genuint bra. Längst fram stod de yngsta kidsen, de som har Dani M och Lani Mo som idoler. De nyanlända 1:a maj-demonstranterna satt i dungarna omkring fotbollsplanen och vilade ut. Längre bak till vänster om scenen stod barnvagns-föräldrarna i rad. En bit ifrån dem chillade hiphop-farbröderna. Allra längst bort spelade en kille fotboll med ett gäng barn. Veckorna innan hade Pantrarnas affischerare bombat varenda väggyta i både innerstan och ute i alla Göteborgs förorter. Många i publiken hade bott i Göteborg i hela sitt liv men hade trots det aldrig varit i Biskopsgården på Hisingen.
[pgallery id=”9CR33OSQRZ” /]
Festivalen handlade inte bara om att folk från innerstan åkte till förorten, det handlade även om ungdomar från olika förorter som möttes för att lyssna på sina favoritartister tillsammans. Syster Sols svängiga reggae kompletterade Maktskiftets skarpa flow. Etablerade Stockholmsartister som Max Peezay, Carlito och Mohammed Ali uppträdde på samma scen som de nya talangerna i det lokala hiphop-projektet ”Mer Än Ord”. Fröken B överraskade publiken genom att dra upp Göteborg-legenden Rico Won på scen. När Pantrarnas tidigare kulturminister Emory Douglas höll tal fick artisternas budskap en extra tyngd som lyfte hela dagen. Då Pantrarna själva höll sitt 1:a maj-tal påmindes man om det symboliska i att ha festivalen under just den här dagen.
Under en av pauserna uppstod en spontan dans-battle. Dancehall-moves mötte Capoeira. Sommarplågan ”Dansa, Pausa” övergick till Streetdance. Och det hela avslutades med att barnen studsade euforiskt lite hur som helst. Vic Vem körde låtar från sin skiva som hade kommit ut samma dag, och The Order skapade nattklubbs-feeling på fotbollsplanen när solen väl hade gått ner. Kvällen slutakt var Dead Prez. På scen var de inte den berömda supergruppen Dead Prez, de var snarare storebrorsorna som hälsade på på sin gamla fritidsgård. I den lilla förorten Biskopsgården, som media fram till nyligen skrev om i negativa ordalag, utan att ens ha besökt den med varken bil eller spårvagn, var Dead Prez i sitt rätta element.
Jag har sett Dead Prez live flera gånger, men detta var den enda gången jag sett dem leverera hiphop och inte bara rappa för att de råkar vara tunga rappare. Innan spelningen såg en av Pantrarna till att några av de allra minsta kidsen fick stå längst fram backstage. Det gav mig en enkel men klockren bild av vad Pantrarnas syfte var med festivalen. Det var inte en spelning avsedd för folk som söker credd, utan för de ungdomar som kommer kunna dra mest nytta av budskapet Dead Prez förmedlar. De som tar hiphopen, gör den till sitt livs soundtrack och där hiphopen ger dom välbehövlig ork att förbli positiva när samhället sviker. Genom ”Speak Your Mind”-festivalen så visade Pantrarna under 1 maj 2013 varför just hiphopen kommer hjälpa ungdomar i Sveriges alla förorter att resa sig upp ur askan och förändra framtiden till det bättre.
Text: Arefeh Behbakht
Foto: Johan Johansson
