5db9f547b5d90b77781ed872
som-fan-intervju-2014-S
Intervju – SOM FAN


Trion bestående av Nomaden, Sexfemman och Ezzo Fresh släpper idag debutskivan “Sellout”. Läs Alexander Kihlströms intervju med gruppen här!

 

 

 

”Think about it. Fucking sellout!” säger Ice Cube i introt till ”Turn off the radio” (1990) efter en tirad av förolämpningar samplat från filmen Do The Right Thing. Men det är Ice Cubes tyngd i ordet ”sellout” som gör det till det värsta skällsordet av de alla…

 

En definition av termen ”sellout” som jag fann lyder: ”a person who compromises his or her personal values, integrity, talent, or the like, for money or personal advancement”. Det går att vända och vrida på begreppet länge, men alla kan nog enas om att det länge har använts som ett skällsord, speciellt i hiphopvärlden. Ofta handlar det om att från början vara ”real” (eller snarare, sann mot sina värderingar och kulturella bakgrund) för att sedan skriva på ett saftigt avtal med ett stort skivbolag för att försöka skapa en karriär och tjäna pengar (t.ex.). Ordet har använts flitigt i rapvärlden i många år, men aldrig i positiva ordalag – tills idag?

 

 

Rapparna Sexfemman och Nomaden samt producenten Ezzo Fresh bildar trion Som Fan. Det är en grupp som har två EP:s bakom sig och har hyllats av många (mig inkluderat) för deras nyskapande och vågade sound, både beat- och rapmässigt. De bryr sig sällan om hur man bör låta och vilka spelregler som gäller just för stunden. Precis därför vill de också göra ”sellout till det nya keep it real” som de säger.

 

För faktum är att de flesta artister idag ofta har två aspekter bakom artistnamnet: musiken och affärerna. De flesta hoppas på att ”andra” kan sköta affärsbiten för att själva kunna fokusera på att skapa musik. Men att lämna över all kontroll över affärerna innebär också en tydlig risk har vi sett genom historien.

 

Som Fan har valt att göra tvärtom. De har signat på Sony Music, ett av de största skivbolagen och de har sålt annonsplatser på skivomslaget till albumet ”Sellout”. Men allt är medvetna och (troligtvis) kloka val från tre män som var och en har varit med i gemet ett bra tag. De väljer att utmana termen ”sellout” och drar det till sin spets som utmanar både intellekt och sinne för humor hos lyssnaren, med texter och koncept.

 

Innan har termen sellout kanske associerats med att integritet säljs ut till första bästa köpare, vilket gör att kvaliteten på musiken lider. Men Som Fan erbjuder en annan tolkning av ordet, där de ”säljer ut” sitt varumärke i form av annonsplatser på skivomslaget – utan att låta detta påverka musiken det minsta lilla. Tvärtom har det genererat intäkter och hype som återinvesteras i albumet och kommande släpp.

 

 

Behöver jag säga att vår intervju blev intressant? Väldigt. Att den blev lång? Den kunde ha blivit hur lång som helst kan man väl säga…

 

 

Kan vi börja med att ni ger mig er definition av vad en ”sellout” är? Så att vi har det klarlagt från början.

 

Nomaden: En sellout är en person som prioriterar businesstänket före sina grundvärderingar. Man jobbar utifrån att uppnå maximal vinst snarare än högsta kvalitet, om man säger så.

 

Ezzo Fresh: Man kanske tummar på sin konstnärliga integritet, för pengar.

 

 

Det är inget nytt i musikbranschen, fast det är nytt att ni talar om det på det här sättet i Sverige…

 

Nomaden: Ja, precis. Det är inte nytt, men det har hymlats en jäkla massa med det. Som du vet så är det väldigt mycket krav på äkthet och hur man ska vara och inte vara inom hiphop liksom. Men egentligen så finns det en massa sellouts, även om folk inte pratar om det. Vi har axlat den rollen.

 

 

Ja, det känns som en oerhört ”osvensk” grej? Att prata om pengar, framgång eller liknande – speciellt i kombination med att skapa något kulturellt?

 

­Sexfemman: Det är där vi hamnar. Vi vill adressera det. Definitionen nu är väl den inramade definitionen från Nationalencyklopedin. Men vi ser inte på det på det sättet. Är det sellout att vilja skapa en bättre plats för sig själv och vidga sina möjligheter för att göra annat?

 

 

”Sellout” behöver inte vara negativt helt enkelt.

 

S: Inte alls. Vi ser det som en väldigt positiv grej. Det har väl, främst inom rapkulturen, varit lite tabu. Men som Noah (Nomaden, red. anm.) säger, det är ju ingen som inte har gjort det här förut. Men som vi säger: Sellout är det nya ”keep it real”. Sen att vi skriver på med ett stort bolag gör ju saken ännu roligare. Titeln var klar samma dag vi skrev på liksom.

 

N: När vi kom på titeln så föll plötsligt alla bitar på plats. Alla låtar vi hade hittills hörde plötsligt ihop och det blev precis som vi ville ha det.

 

 

Och skivbolaget var på idén från början? Med tanke på att ordet ”sellout” kan ha negativa konnotationer för artisten så kan det också ha det för skivbolaget som då ”gör” artisten till en sellout, om ni förstår. Men Sony var ombord hela tiden?

 

S: Det kändes spontant som att alla var på, från början.

 

EF: Det är viktigt att trycka på att det är ett ”selloutsläpp”. Vi har sålt ut vårt skivomslag och vi har sålt ut ”som fan” liksom. MEN! Den artistiska integriteten är fortfarande jättehög på skivan. Det låter inte som något annat och vi har inte sålt ut vårt sound, vi har inte tummat på det alls. Men vi leker med konceptet och tar begreppet sellout till det yttersta och säljer ut, men vi gör fortfarande precis det vi vill – musikaliskt, vilket är det viktiga. Det här var exakt det vi ville göra.

 

N: Precis. Ingenting har kompromissats och ingenting har anpassats efter vad någon annan tycker.

 

 

Ni har gjort proffsiga presentationer till företag och dragit in pengar på annonsplatser på skivomslaget bland annat. Kan man kalla er ”businessmen” nu?

 

N: Ja, vi har ändå dragit in en ansenlig summa på skivomslaget nu. Tillräckligt för en budget till en musikvideo i alla fall. Sellout är dubbelbottnat, som vi har varit inne på. Det handlar mycket om nya sätt att tjäna pengar på också. Folk klagar alltid på att deras musik inte genererar pengar genom de klassiska inkomstkällorna, men se på hur vi har gjort. Vi har inte ens släppt skivan än och vi har redan tjänat cash på den.

 

 

Det är, som ni säger, inte alltid lätt att överleva på musiken genom skivförsäljning t.ex. Därför krävs det nästan att man ska vara en affärsman, utöver att vara rappare. Som Petter t.ex. som har visat sig vara en entreprenör ut i fingerspetsarna. Är det viktigt att kunna hantera affärsdelen av musikbranschen också?

 

S: Absolut. Man måste verkligen driva sin egen verksamhet, vilket vi gör nu och vilket många andra också gör. Även om vi har signat med Sony så är tanken att ha ett eget företag, som jobbar tillsammans med dom. Det är inte som att vi ger bort alla våra incitament utan vi har fortfarande kontroll och driver åt det hållet vi vill gå. Man får hitta de alternativa sätten också. Om inte streams genererar pengar, om inte shower genererar tillräckligt med pengar så… Man sticker under stol om man säger ”vi gör det som en hobby”. Det gjorde vi för kanske 15 år sedan. Nu är det på en nivå där vi säger: ”det här är vad vi vill göra” och då måste vi se till att kunna göra det. Man vill kunna ha friheten att jobba med detta och göra precis den musik man själv vill göra.

 

 

 

 

 

Hur har responsen varit bland vänner och familj? Jag kan tänka mig att vissa ställde sig lite frågande till temat ”sellout”?

 

EF: Oftast positivt, men jag pratade med någon polare som sa ”vad håller ni på med?” liksom, haha. ”Är det allvar? Ska ni verkligen göra det?” ungefär. Då fick jag ju förklara och då var det okej. Men annars är det positivt och många är intresserade och vill veta mer när de hör om konceptet. Men innan man vet vad det handlar om så kanske man är lite konfunderad.

 

N: Vi har också varit överens hela tiden om att vi ska ta det hela vägen och dra det jäkligt långt. Det är egentligen det enda sättet att bemöta det här – att vara övertydlig. Tänk om vi bara skulle döpa skivan till ”Sellout” och en bild på oss på omslaget när vi sitter och posear? Det hade ju inte funkat liksom. Så från början har det varit så med detta: allt eller inget. De som har ställt sig frågande till det innan kommer nog fatta när skivan är ute, då faller alla bitar på plats kan man säga.

 

 

Ett gott sinne för humor skadar inte när man lyssnar på skivan. Jag tror att en stor anledning till att den är så underhållande är för att ni tar upp mycket saker som många av oss kan relatera till, även om vissa saker är ganska uppskruvade…

 

N: Ja, så är det nog. Vi säger vissa tveksamma och överdrivna grejer, men allt vi säger grundar sig ändå i verkligheten och saker vi har upplevt.

 

S: När vi kommer på teman så försöker vi att hitta så många paralleller vi kan till våra liv. Som i ”Taxi” till exempel. Det är väl inget som är signifikativt för oss men den grundar sig i en vän till oss, som blev för berusad en kväll. Någonstans under den här kvällen så föds den raden: ”sätt han i en taxi”. Sen låg det och marinerade lite och vi tänkte lite på hur folk beter sig när de är ute. Där kommer väl humorn in också, att det är något som många kan relatera till och alla känner någon som borde ha satt sig i en taxi…

 

 

Ni gör deltagande observationer kan man säga? Fältanalyser på krogen?

 

N: Haha, något i den stilen ja. Det är mycket grejer vi ser när vi umgås som kommer med i låtarna på olika sätt kan man säga.

 

 

Det låter verkligen som att ni har hur kul som helst i studion också. Det hörs liksom på skivan…

 

N: Ja, vi har haft väldigt många roliga sessions kan man säga. Nu har vi inte spelat in på ett tag men vi hade riktigt kul i somras…

 

EF: Det är också kul att det är två som skriver för då kan de sporra och inspirera varandra.

 

S: Det har vi snackat om många gånger. Det är så jäkla positivt, för vi tävlar liksom mot varandra. Vi tävlar mot ett gemensamt mål och vill alltid knäcka varandras verser liksom. Det tror jag gynnar oss som grupp.

 

 

Men kan du, Ezzo, ha något veto när de sitter och ”sporrar” varandra och kanske sitter fast med en låt till slut? Ser du till att de går vidare och inte trampar vatten?

 

EF: Haha, typ. De är sjukt kreativa och om jag har någon idé till en låt så kan de åka iväg med den… men det kan vara nice också. De sporras av varandra, men jag sporras också av dom. Jag vill göra beats som är lika bra som deras rap.

 

 

Kan det bli FÖR kreativt och FÖR urballat, så att det till slut inte blir någon låt av det aktuella projektet?

 

N: Absolut!

 

EF: Vi har en hel del sådana låtar…

 

N: Låtar som VI tycker är skitroliga. Man kanske spelar in den, går hem och tänker ”shit va fet den är”. Sen går man tillbaks dagen efter och lyssnar och tänker: ”Oj…”, haha. Ezana gjorde ett beat baserat på en sampling av en tjurrusning till exempel. Det funkade, sådär… haha. Det finns lite sådana grejer.

 

EF: Jag samplade i och för sig en get till ”Aha-ok” remixen. Det är en uppitchad get i hooken, det är därför den heter ”GOAT Remix”.

 

 

 

 

Man hör också hur bra samarbete ni har vilket resulterar i en musikalisk symbios tycker jag. Ofta hör man rap + beats som två separata ting, som enats till en låt. Här märker man av en röd tråd i allt. Beats och rap anpassas efter varandra och kompletterar varandra på ett fint sätt. Är just symbiosen och den röda tråden något ni tänkt på?

 

S: Det är jävligt kul att höra. Då har vi lyckats.

 

N: Ja och det är klart att man eftersträvar det. Det har också mycket att göra med efterarbetet som Ezana (Ezzo Fresh, red. anm.) lägger ner. Det är många timmar som spenderas åt att anpassa efter våra röster och mycket annat. Det är en lång process innan en låt är helt klar.

 

 

Hur mycket tid skulle du, Ezzo, säga att du lägger ner på efterbearbetning och anpassning för att skapa den ultimata ljudbilden?

 

EF: Det är säkert mer jobb efter än innan, i alla fall lika mycket, helt klart. Dels är det att mixa men dels att sätta låten och få den att funka i symbios som du säger. Det krävs oerhört mycket arbete och väldigt mycket tid för att det ska låta så bra som det kan göra. Det är därför jag tror att många producenter har svårt att sitta i studion och jobba länge. Just rap är svårt också, för man sätter det sällan direkt liksom. Det är svårt att ha en session och sen är låten färdig, som vissa producenter gör. Jag skulle aldrig fixa det.

 

 

Det måste kännas skönt för er två som rappar att delvis ha en så pass kvalitativ producent, men också att ha en producent som lägger ner så mycket arbete på det han gör för att det ska låta så bra som möjligt?

 

S: Absolut. Det betyder oerhört mycket för en rappare att ha det med sig. Vi har ju också fött det här projektet tillsammans alla tre. Vi har alla hållit på i många år med musik på olika sätt, men i det här projektet börjar vi om helt från noll och alla har en lika stor roll i gruppen. Det är en nystart och hela den här helhetsbilden som vi skapar då blir väldigt inspirerande.

 

N: Det är ett riktigt privilegium att ha en producent som är så progressiv som Ezana. Han är alltid i framkant. Det känns aldrig som att man har hört något som han gör. Varje gång han spelar upp nya grejer så reagerar jag och Roine: ”Oh shit!”

 

S: Verkligen ”oooh shit!”

 

N: Det är ju en utveckling också. Jämför första EP:n med albumet. Du hör Som Fan-signaturen då, men det är inte alls samma ljudbild. Det förändras och utvecklas hela tiden, mycket för att Ezana är så progressiv i sitt musikskapande. Han och jag har ändå jobbat tillsammans till och från sedan vi var 16 ungefär och jag har alltid känt att ”shit, den här snubben ligger några år före i tänket” liksom. Både han och Choys har legat väldigt långt före oss andra, vilket också har varit fett. Då har man triggats själv och inspirerats till att bli bättre. Jag hade nog inte haft samma tänk kring att skapa låtar nu om jag inte hade jobbat med dom då, tror jag. Första beatet som gjordes för Som Fan var ju ”Repliken” och det var 2010-2011 någonstans. Jag hade aldrig hört något sådant innan… och då fick vi något att gå på. Då blev både jag och Roine inspirerade, för att beatsen var så bra.

 

EF: Det som har varit väldigt motiverande för mig med Som Fan har ju också varit att producera. Jag har gjort beats svinlänge, men att producera är en helt ny roll för mig.

 

 

Ja, det måste vara en ganska annorlunda roll för dig? Att göra olika beats till olika rappare är en grej men att sitta som producent i en grupp och jobba måste vara en utmaning?

 

EF: Helt klart! Och ibland krockar de rollerna lite grann. Beatmakern i mig kanske vill göra på ett visst sätt medan producenten vill göra på ett annat, för att tänka mer på helheten kanske. Det är en stor skillnad. Man måste tänka större som producent och alltid tänka på låten och skivans bästa.

 

 

Vad händer nu för Som Fan då? Vad gör man efter att man har ”sold out”?

 

EF: Cashar in!

 

S: Haha, exakt. Vi är där nu!

 

N: Nä men fram till sommaren och även under sommaren kommer vi bara att bearbeta skivan. Vi kommer att uppträda, släppa singlar, släppa videos osv.

 

S: Nu ligger det också mycket i medias händer. Vi har varit väldigt tydliga med att vi vill bredda synsättet och kanske synas i media där rappare vanligtvis inte får plats. Det finns flera vinklar att ta upp kring skivan om man så vill. Man kan prata om musiken, man kan prata om omslaget och konceptet sellout eller något helt annat om man vill det. Ambitionen är att synas i alternativa medier mot hur det brukar se ut för rappare.

 

 

Media är ju också oerhört nyckfulla och trendkänsliga. Det är svårt att se in i kristallkulan och ana hur de kommer att ta emot skivan och konceptet kring den…

 

N: Så är det verkligen. Men det gäller att någon tar första steget och att startskottet går någonstans för hypen. Det är inte så att alla kommer att plocka upp det samtidigt, det gäller att en gör det och sen rullar det på från det. Det handlar om vart det plockas upp, hur det plockas upp och av vem det plockas upp.

 

 

Kan vi säga att ni med den här skivan återtar ordet ”sellout”? Det används ofta i negativa ordalag, som att Dogge var en ”sellout” när han krängde cyklar för Elgiganten t.ex. Men ni är inne på den andra sidan av det, att man gör det för att kunna leva för musiken…

 

EF: Så är det verkligen. Det handlar om att erkänna att pengar behövs. Pengar behövs om man vill göra musiken större och bättre och kunna göra den rättvisa. Det handlar om det erkännandet.

 

 

I en perfekt värld behöver man inte tjäna pengar men faktum är att man måste kunna överleva om man vill jobba med att göra musik, något få unga rappare verkar tänka på idag känns det som…

 

N: Exakt så är det. Det finns en romantisering kring den fattiga musikern som lever på vita bönor och folköl. Men det är inte så fett när man är över en viss ålder. Det kan vara coolt när man är 20, men det är inte så häftigt i längden alltså. Man inser att det behövs jäkligt mycket mer för att ha någon slags livskvalitet och ta sig framåt. Det handlar också om att kunna bygga sin egen plattform och för det behövs det pengar, det behövs omsättas. Jag tror att det är vanligt i rapvärlden att man ”rappar lite, spelar in lite” och tar det som det kommer. Men jag tycker att det är bra att man ställer högre krav än så. Många gör det bra, men jag tycker att man kan höja ribban där.

 

 

Du nämnde ålder och vi har talat om erfarenhet. Ni har alla tre varit med i många år och att släppa en skiva som ”Sellout” kanske inte ens hade varit möjligt om ni varit 20 år idag. Men är ni nu så pass erfarna att ni kan separera på ”affärsdelen” av musiken och den faktiska musikdelen?

 

N: Absolut. Det handlar om att man har lärt sig många andra delar av musikvärlden, utöver själva rappandet.

 

S: Precis, det handlar inte bara om att man har rappat länge. Det handlar om vad mer man har gjort i livet också. Vad man har studerat, vad man har arbetat med, vilka relationer man har haft med människor osv. Alla ens erfarenheter läggs ihop till den plattform man har skapat för sig själv idag. Vi har inte kvar den där naiviteten heller. Som vi säger också, att vi inte vill rappa för en öl liksom – men fortfarande finns ju glädjen kvar. Vi är tydliga med att vi vill tjäna pengar på det, men också att vi i grund och botten gör det för att det är kul. Där kommer humorn in i hela konceptet också. Vi vet vad rapgrejen är, men vi vet också hur långt man kan ta det om man gör det på rätt sätt…

 

 

 

Intervju/foto: Alexander Kihlström

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL