lorentz-sakarias-2012-emilianostrauss-ny-S
Intervju – Lorentz & Sakarias


Kingsize-skribenten Emiliano Strauss mötte upp med Stockholm-duon för en pratstund om nya albumet “Himlen Är Som Mörkast När Stjärnorna Lyser Starkast”.

 

 

Nästan fyra år har gått sedan halvbröderna Alexander Lorentz och Martin Sakarias släppte sin omtalade första skiva Vi mot världen. Framgångarna var minst sagt stora men samtidigt tog många avstånd från deras dansmusikinspirerade hiphop. Nu är det dags för duons andra album, Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast. Dansmusiken är borta och skillnaderna från debutalbumet tydliga.

 

En stor nyhet med albumet har varit att det blir det första någonsin att släppas exklusivt på Spotify. Ett avtal som är frukten av ett samarbete som pågått länge.

 

– Jag verkligen omfamnade Spotify redan när jag testade betaversionen, berättar Sakarias, den äldre av de två. Vi har båda alltid gillat upplägget. Det saknades och det behövdes, speciellt för vår typ av musik.

 

 

Spotifyreleasen är dock inte det enda som är nytt med albumet. Soundet har förändrats mycket och takten sänkts betydligt. Många skulle nog argumentera för att det inte alls låter särskilt likt det första albumet. Men för Lorentz & Sakarias har det inte handlat om att byta sound. De har utvecklats med tiden och influerats från andra håll. Framför allt jobbar de på ett annat sätt idag.

 

– På förra skivan gjorde vi inte låtar till själva skivan utan vi spelade bara in massor, förklarar Lorentz. Den röda tråden kom i efterhand. Den här gången hade vi den betydligt tidigare och vi gjorde det mer som ett album.

 

– Vi ville inte att låtarna på första skivan skulle följa en mall, fortsätter Sakarias.  Vi ville testa att göra saker vi inte gjort tidigare.

 

 

Den nya skivan är inte lika utforskande. I alla fall inte på samma sätt. Beatsen har lugnat ner sig och verserna får mer utrymme.

 

– På förra skivan brassade vi på med musiken, vi tog in körer och storslagna samplingar, säger Lorentz.  Den här gången hittar vi det storslagna i andra stämningar. Vi vill att verserna ska höras mer och att rappen ska komma fram bättre. När man kör i 130 bpm går det inte att säga så mycket vettiga saker i texterna

 

– Huvudsaken för mig har alltid varit att skriva bra texter, fortsätter Sakarias. Så det blev ett steg tillbaka till att fokusera på texterna igen, från att ha jobbat med den förra plattan som fokuserade på annat.

 

 

Utforskandet på Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast har snarare skett i deras samarbete med Vito Grasso. Tillsammans med producenten bakom Alexis Weaks Till minne av producerade de hela skivan och jobbade mycket som en trio. Det var inte deras första samarbete och kommer nog inte heller bli det sista.

 

– Han är ett musikaliskt geni. Han tänker på ett annat sätt. Musikproducenter vill ofta göra hits i sessions men han vill bara hitta uttryck och sätta musik på känslor, säger Sakarias.

 

– Vi har ju gjort skivan helt och hållet med honom. Han har varit med hela tiden och vi har samarbetat med allt. Även om vi skriver våra texter själva har han varit inblandad i alla steg, berättar Lorentz.

 

 

Inspirationskällorna till det nya albumet har även varit andra. Om första skivan främst experimenterade med dansmusik är det nu RnB-influenserna som ligger i förgrunden. Framför allt Sakarias, men även Lorentz, har genom åren varit involverade i flera RnB-projekt genom den äldre broderns skivbolag Baseline Music. De har jobbat med bland andra Duvchi och Newkid, som båda gästar den nya skivan.

 

– Det är också så att det här är en betydligt bättre platta, rent objektivt. Den är sjukt mycket mer genomarbetad, lägger Sakarias till.

 

 

De vill nu att det nya albumet ska stå för sig självt. För trots att debutalbumet var ett hopkok av olika experimentella låtar stämplades ändå Lorentz och Sakarias snabbt av många som företrädare för en typ av ”eurotechnohiphop”. Inte så konstigt kanske. Den absolut största låten på skivan, Mayhem, är byggd runt en sampling från låten Ecuador med Sash!.

 

– Alla får väl dras med sånt här men jag tycker ändå att många har släppt den kopplingen, säger Sakarias. När vi gjorde den låten, som var ganska gammal när skivan kom, så kändes det fett men idag känns den inte så spännande. Vi tänkte: ”det här har ingen gjort förut och framför allt inte vi”.

 

 

Men även om de inte hade gjort en låt som Mayhem idag är den inget de skäms över eller försöker tvätta bort. Den sålde tre gånger platina och spred deras namn över hela landet. Hela skivan fick många goda recensioner och från att ha uppträtt runtom i sitt Stockholm fick bröderna plötsligt turnera landet. Ändå var det vissa som hade svårt att acceptera deras kombination av dansmusik och rap. Det blev för utmanande för många, framför allt inom hiphopkretsar.

 

– Jag kan förstå den grejen, men samtidigt behöver inte alla gilla allt man släpper, säger Sakarias. Vi har släppt andra saker som folk på hiphop-forumen gillat och fått respekt av alla som vi respekterade. Man får inte glömma att vi har spelat in flera låtar med Salazarbröderna och det går inte att göra fetare ”ren” hiphop än så i Sverige enligt mig. Poängen här var att testa nya grejer.

 

 

För Lorentz, som inte hade fyllt 18 när någon av låtarna till Vi mot världen spelades in, var det annorlunda. Hans fem år äldre halvbror var desto mer rutinerad men när de jobbade tillsammans kände han ingen press.

 

– Vår första skiva släpptes inte så lång tid efter att jag börjat släppa grejer överhuvudtaget. För mig var inte planen att få allas bekräftelse. Det var inte därför jag rappade. Och jag kan förstå att alla inte gillade det, säger Lorentz.

 

 

De närmsta månaderna får utvisa om skivan tas emot på ett annat sätt. Om inte annat har de en större skara fans än de flesta svenska rapgrupper. Det enda som är säkert är att recensenterna förälskat sig i Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast. Första singeln slog hårt över hela landet och andra låtar verkar ha samma potential. Turnén i vår är redan inplanerad. Med andra ord pekar prognosen mot stjärnorna och därför får Lorentz avslutning på låten All good, samma rader som gav upphov till albumtiteln, avsluta även här.

 

”Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast, ja det må vara kallt här men jag har på mig min parkas. Det är all good.”

 

 

Skribent/foto: Emiliano Strauss

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL