Kingsize har träffat Ison & Fille i deras studio för att prata om dåtiden, framtiden och den nya skivan – ”Länge Leve Vi”.

I studion i södra Stockholm pryds en av väggarna med en siluettmålning i rött och grått. Den föreställer fem ansikten: Ison, Fille, Aleks, Hoosam och Grillat. Kvintetten utgör kollektivet Highwon och samlas nu alla för första gången sen Youtube-mastodonten ”Från Hjärtat”.

– Vi gjorde en remix till Petters låt ”King”, men då var inte Aleks med. Det är inga konstigheter, vi gör en låt, sen går det några år och så gör vi en till. Även fast vi inte är med i varandras låtar hela tiden eller gör flera Highwon-låtar så är det ändå alltid Highwon. Vi är fortfarande ett team av vänner och ett kollektiv som gör musik, säger Fille.

Hur var det att samlas hela gänget igen?

– Det var lite stress, vi gjorde låten i slutet av skivans process. Vi hade dålig framförhållning och så märkte vi att tiden började närma sig för mastring. Då försökte vi få hit allihop, lyssna på beats och försöka börja på något. Jag tror det var sista låten som blev gjord till den här plattan. Det är alltid fett att jobba fler, vara fler i studion och höra andras input.

Låten heter ”Levande Legender” och är ett av tolv spår på Ison och Filles nya skiva – ”Länge Leve Vi”.

Hur skiljer sig ”Länge Leve Vi” från er P3-guld vinnare, ”För Evigt” från 2011?

 

– För Evigt känns… inte som en dimma men som en flashback: mycket minnen, tillbakablickar, man går ner längs memory lane. Den här skivan känns lite mer som att den är i stunden, lite mer hur vi ser på samhället idag, där Ison och Fille är 2014. Lite mer aktuell är den, säger Ison.

Var står ni 2014?

– Jag kan bara prata för mig själv, men man har vissa åsikter man ser i samhället där man känner att det inte är helt rätt, lite orättvist och så finns det andra situationer där man känner att man inte riktigt kan vara tyst, säger Ison och fortsätter:

– Det har hänt massor de senaste åren: Fille har gjorde Gendish & Gäris med sin brorsa och han har haft sin Lilla Al Fadji-grej, jag gjorde mitt sommarprat och har jobbat med X-Factor. På För Evigt kunde jag inte riktigt ta tag i vissa saker, vissa meningar, visa ämnen.  Jag tror man har växt sen förra skivan och att vi har en helt annan approach till allt nu.

På låten Under Press refererar du till Lejonkungen när du säger att ”När min baba dog jag blev Mufasa”.

– Att gå på en sån grej, att ens prata om min pappas död… det var helt tabu för mig, det var något som jag inte ens ville ta upp över huvud taget. Det tog mig de här åren sen För Evigt, de här två och ett halvt åren som jag har ”varit borta” från musiken – för att kunna säga det på det sättet. För vet du, jag känner mig stark, jag har en grund att stå på och kan säga: när min pappa dog jag blev Mufasa. Jag blev kungen, the one. Det krävs tid, lite erfarenhet, att man växer upp lite för att kunna se det på det sättet.

Fille:

– Det är en fet rad. Hela hans vers där, värsta inlevelsen. Det är några låtar på plattan där Ison verkligen går loss. Det är grymt.

Skulle ni säga att er rap är politisk?

– Vi går inte ut och säger att en låt ska vara politisk. Men det blir ju ändå politik när man rappar om sina känslor och de områdena som vi bor i – hur vi ser på saker. Det är så jag tänker, att man hittar kommentarer i låtarna utan att låtarna i sig är plakatpolitiska. Vår musik har alltid varit så, men nu kanske lite mera. Allt i sig är ju politik ­ – hur man än väljer att se det, det finns lite överallt, säger Fille.

På ”Vår Sida Av Stan” rappar du både om brända bilar och om Reva.

– Precis, jag skrev den i våras i samband med en annan låt, ”Någon annans fel”, som handlar specifikt om upploppen som pågick i förorten. Förra året var det också då som det som hände runt Reva var aktuellt.

Producenterna Collén, Vittorio Grasso, Lorentz Alexander och Oskar Lowitz har dragit sina strån till stacken när det kommer till skivans produktioner. Men majoriteten av skivans beats står Mack Beats för.

– Mack, det känns som att han är i sitt musikaliska esse just nu, konstaterar Fille.

– Det är hårt. Ganska mycket hårdare än vad han brukar göra. Mycket av det vi har gjort på skivan har vi byggt härifrån. Mack har börjat på någonting och sen har man haft åsikter och han har fortsatt att bygga beatet. Men sen har han byggt mycket byggt på egen hand också. Genomgående är det ett lite hårdare sound än det man brukar höra, både från oss och från Mack.

Tidigare nämnda ”Under Press” har ju ett fantastiskt beat…

– Mack gjorde den i somras. Han var inte i studion en dag när jag var här och då brukar jag ibland lyssna på datorn och se om han har gjort några nya beats. Jag hittade beatet och frågade om det var ledigt. Han sa att ingen skulle köra på det. Då var Amin var här också som kör refrängen, han skrev den, sen kom våra verser, berättar Fille.

Hur var det att höra beatet?

– Skitmäktigt. Jag har aldrig hört han göra den typen av beats. Det var hårt. Jag tror att han gjorde det när Kanye Wests Yeezus kom. Jag ska inte lägga ord i någon annans mun, men det kanske var inspirerat därifrån. Beatet var skitmäktigt.

Ni rör er också mot nya jaktmarker och leker med lite nya flows på skivan?

Fille:

– Det gör vi på ett annat sätt på än på förra plattan. Det är så med all musik, man lyssnar på massa musik, kanske saker från USA och fastnar för trap-grejen. Men ja, det är lite andra flows. Det är som med allting. Man måste pröva nya grejer för att utvecklas och ha kul så man inte står och stampar på samma grejer hela tiden.

Ison:

– Det är så tråkigt när man lyssnar på en rappare och kan höra nästan exakt hur det kommer låta: exakt hur de kommer lägga sina rim, hur de lägger sina punchlines. Det kan vara skönt när man är lite oförutsägbar, att man chockar folk. När någon vet exakt hur det kommer att låta, då är det ingen idé att fortsätta.

Intervju av Harald Broström
Foto/video: Love Strandell( Katla Studios)