62ecc92f37b61a70cf0bee62
62d7e7e97b2718d296030a52
Intervju: 23: “Rampljuset är inte för mig”


 

 

Succé kommer sällan över en natt, även om det utifrån kan uppfattas som det. Så sent som 2020 började det bubbla kring en maskerad rappare från Vårby Gård och ett år senare kom genombrottet med drilldoftande ”Scorpio”. Bakom masken döljer sig dock många år i studios runtom i Stockholm och en man som haft en tydlig plan. En plan som nu fortskrider med albumet ”Selfmade”. För Kingsize berättar 23 om valet att bära mask, den oväntade succén, varför han inte vill kalla sig en drillrappare och om inspirationen från 50 Cent.

 

 

På dagens hiphopscen finns mängder av rappare av varierande kvalitet och dedikation. Många av dem gör bra och framgångsrik musik och många försvinner lika snabbt som de kom fram. Vägarna till framgång tycks vara oändliga, där en drös aspekter som tidigare varit icke-existerande numera utgör en avgörande faktor i hur du slår, när du slår och kanske framför allt: hur mycket som finns kvar när du faktiskt har slagit igenom.

 

Efter dubbla albumsläpp under 2021 och ett tredje på gång finns det inte längre några tvivel. 23, den maskerade rapparen från Vårby Gård som av förklarliga skäl inte vill avslöja vare sig namn eller ålder, är här för att stanna. Med en röst som är kraftfull, distinkt och mångsidig har 23 snabbt tagit en plats i rap-Sveriges toppskikt med sin självklarhet och kreativa take på modern drill. Musiken präglas av hårt slående produktioner som etsar sig fast i kraniet och tonsätter teman som knappast är originella men som tack vare känsla och teknisk finess gör att varje låt sticker ut. Det handlar om små detaljer som 23 är en mästare på. En talang som i många fall utgör skillnaden mellan att vara en gaturappare som gör musik och en artist som gör gaturap.

 

När vi talas vid på länk från Dubai, där han sedan en tid tillbaka befinner sig för diverse affärsangelägenheter (även dessa hemliga), börjar vi prata om hans ursprung. 23 har rötter från Marocko och i många av hans låtar hörs ord och fraseringar på både marockansk arabiska, även kallat darija, och traditionell arabiska.
– Jag kan bara marockanska egentligen, jag är inte uppväxt med den arabiska dialekten riktigt. Men jag blandar in lite arabiska ord för att jag tänker att så många som möjligt ska kunna förstå. Men jag kommer faktiskt börja göra mer av det nu på mina nya låtar för att bredda publiken lite grann, mer mot Europa. När man drar in sånt så blir det automatiskt ett större sound som sträcker sig till fler folk.

 

Uppväxten skulle dock bli i Vårby Gård, kommundelen av Huddinge som till stor del består av en lång länga loftgångshus som byggdes som en del av miljonprogrammet på 1970-talet. Vid 18-19 års ålder flyttade han några stationer därifrån, men fortfarande inom samma område. Uppväxten beskriver han som ”händelserik” och vi nöjer oss där. Men musiken kom in tidigt.

 

Som 11-åring väcktes intresset och redan vid 13 års ålder började han gå till olika studios i närområdet. Vad som först började i ett hobby-syfte för att kunna skicka runt låtar till polare blev så småningom mer allvar och någonstans på vägen fick han med sig Shenzi Beats, producenten som idag – likt 23 – börjar göra sig ett respektabelt namn på den svenska hiphopscenen.
– Jag har byggt mig med honom egentligen. Så utan Shenzi, ingen 23, menar han.

 

Ja, Shenzi har varit med sedan starten och låg bakom 23’s debutsingel ”Adressen”. Men det var inte den första låt som rapparen släppte. Faktum är att detta blir tredje gången gillt, efter att ha släppt både en och två gånger tidigare innan det skulle klicka ordentligt. Då under ett annat namn via YouTube.
– Jag tror inte det var rätt tid och jag tror inte jag var där än. Branschen var inte som den är idag. Soundet var mycket råare, men när det gäller den här typen av musik är temat alltid detsamma. Det handlar mer om att säga det på olika sätt och urskilja sig på så vis.

 

Efter ett drygt halvår av intensivt och kontinuerligt arbete i studion tillsammans med Shenzi Beats så började saker hända. Bitarna föll på plats när allting ställdes på sin spets.
– Jag har alltid velat göra musik. Sen kom jag till ett skede i livet där jag insåg vissa saker och sa: ”det är nu eller aldrig”. Men 2019 började jag bunkra upp med låtar och investera 100%. Även om jag kanske inte släppte då så gick jag till studion hela tiden och dedikerade mig själv till det här. Så det var då jag bestämde mig för att köra.

 

Planen, som i skrivande stund levs ut med stor framgång, har hela tiden funnits där. Det inkluderar att nämna ett av sina album till ”08 Zoo” och för all del att bära mask.
– Dom här titlarna har jag vetat att jag vill göra i tre års tid. Jag har versioner på dom här låtarna från långt tillbaka. Så planen har funnits där, det är bara att jag inte har gjort det på riktigt. Så det här med mask har alltid varit en del av planen.

 

Att beskriva det som en långvarig tradition är förmodligen att ta i, men hiphop är knappast främmande för maskerade rappare. Redan 1997 gjorde MF DOOM, iklädd en gladiatormask, ett avtryck som skulle komma att bestå fram till hans död. Den enigmatiska rapparens skäl var att separera konsten från artisten i stället för att ”put what it looks like to sell what it sounds like”, som han uttryckte sig i en intervju med Red Bull Music Academy.

 

Men anledningarna till att bära mask varierar. Brooklyn-rapparen Leikeli47 har sagt att den gör att hon ”känner sig fri”, medan 19-åriga SL precis som många andra UK drill-rappare bär mask för att undvika konfrontation med lagens långa arm. Framgångsrika M Huncho å sin sida, har kort och gott sagt: ”I like my privacy, that’s it”. Det är den sistnämndas ord som kommer närmast våra svenska maskerade stjärnors motiv, både när vi talar om 23 och Sveriges första framgångsrika maskerade rappare: 1.Cuz. De gillar helt enkelt inte uppmärksamheten.
– Jag blir fett obekväm, jag ska inte ljuga. 100%. Du vet, mycket folk och kameror… det är inte min grej över huvud taget. Så jag skulle säga att det primärt är därför. Jag vill ha ett privatliv. Jag älskar att göra musik men jag vill kunna separera musiken från personen som gör musiken. Rampljuset är inte för mig, berättar 23.

 

Hur skulle du själv beskriva personen bakom masken?
– Ouff, det är en svår fråga. Men jag skulle säga driven… positiv… lojal. Jag vet inte, ödmjuk. Du vet, fötterna på jorden.

 

Att både vara maskerad och ljusskygg är kanske inte ett sedvanligt framgångsrecept. I synnerhet för hiphopgenren, vars kollektiva gemenskap också kommer med en stark individualitet som är nödvändig för att hävda sig och sticka ut. Men just drill är en genre som ställer sig utanför det normativa. Med rötter i trapmusiken har drill, både i USA (först i Chicago och senare i New York i form av Brooklyn-drill) och Storbritannien, ansetts vara starkt kopplat till gatuvåld. Musiken handlar allt som oftast om att porträttera en kriminell livsstil på ett sätt som är grövre än konventionell rap, med mer frekventa inslag av gängmiljöer. Efter flera dödsskjutningar gick bland annat New Yorks borgmästare tidigare i år ut och fördömde genren offentligt, medan radioprofiler vägrade att spela gäng/disslåtar i deras kanaler. Det är i denna kontext som rapparna verkar i, vilket gör att anonymitetens åtråvärdhet i dessa kretsar är förståelig.

 

23 anses av många vara en av Sveriges främsta drillrappare, men han själv vill inte tillskriva sig epitetet. ”Jag skulle inte säga att jag är en drillrappare för fem öre”, menar rapparen trots att han redan på sitt första album utropade sig själv till ”king of drill” på låten ”Paranoia”. Han menar att responsen på genombrottssingeln ”Scorpio” fick honom att utforska soundet mer.
– Jag har testat på drill innan, men det lät inte… det lät inte bra asså. Det kanske lät bra i stunden men när jag lyssnade på det efter en vecka så lät det katastrofalt, haha. Men det har aldrig tilltalat mig på det sättet, faktiskt. ”Scorpio” ansåg jag inte ens vara ett drill-beat. Sen när folk stoppade in mig i det facket, det var egentligen då jag började göra drill-låtar. Så jag skulle inte säga att jag är en drillrappare för fem öre. Inte på långa vägar. Men jag gjorde min egna grej av det, jag tror det var det som blev bra. Att jag stack ut med melodiska grejer, det fanns inte i Sverige än på det sättet.

 

Att 23 skulle hamna på det melodiska spåret är kanske ingen slump, då hans intensiva förarbete 2019 skulle sammanfalla med genombrottet för vad som skulle bli Brooklyn-drillens affischpojke: Pop Smoke. Detta mycket tack vare hans kommersiella gångbarhet rent soniskt.
– Jag har lyssnat mycket på honom faktiskt, han har varit en inspiration. Till hundra procent. Sen vet jag inte om soundet har smittat av sig, men det är någon jag har lyssnat på riktigt mycket.

Ja, de flesta svenska rappare som kör drill har inspirerats av antingen Pop Smoke eller UK drill, men det du gör och har gjort är mer likt Pop Smoke. Att göra melodiska låtar på drill-beats?
– Exakt, helt rätt. Jag håller med. Det är lite den stilen, New York-drillen. Det är Pop Smoke och typ Lil Tjay. UK drill är inte för mig, det låter för dött. Beatsen är inte där tycker jag. Det måste vara en aura.

 

Om ”Feelings” och ”08 ZOO” ändå gav skäl till att kalla dig drillrappare, så jobbade du mycket med melodier redan där. Men ännu mer på ”Selfmade” känns det som?
– Ja, nu när du säger det. Det är väl egentligen varje låt, typ. Nu på senare tid så måste det vara ett riktigt, riktigt hårt beat för att jag bara ska rappa. Annars försöker jag göra det melodiskt på de flesta beats, menar han och säger att texterna oftast hamnar i baksätet.
– Du vet, med bars och grejer… visst, några punchlines här och där men för mig… jag lyssnar inte på en låt för att höra vilka bars någon har. Det är viben, det är auran. Förstår du? Om en låt inte får mig att känna någonting så är den inte för mig. Melodier tror jag är nyckeln till det.

 

Apropå det, kan vi prata om ”Länge leve vi”?! Det är ett perfekt exempel på det du säger, att du skapar en ”larger than life”-känsla som höjer den till vad det är, utöver en galen produktion…
– Som jag sa tidigare, det här med titlar… Jag har velat göra en sån låt, ”länge leve oss”, länge. Varför är egentli- gen, du vet, efter allt man gått igenom i livet och vi är fortfarande här och det går bra, tack Gud och så vidare. ”More Life” helt enkelt, länge leve vi! Sen just den här versionen av låten kom efter en konversation med en vän, det här introt som man hör. Jag hade hittat beatet tidigare men så fort han sa det här så bara klickade det. Det ökade inspirationen till låten, så efter en halvtimme var den klar. När inspirationen flödar så går det snabbt.

 

Blev du överraskad över hur bra den gick?
– Ja, jag trodde inte den skulle kicka på det sättet, faktiskt. Det gick snabbt och den kickade stenhårt. Men grejen är att jag fortfarande inte har stannat upp och kollat bakåt. Hänger du med vad jag menar? Jag bara fortsätter köra. Men absolut, att den kickade så var inte förväntat.

 

Jag är ingen TikTok-användare själv, men jag har förstått att den tog fart där först?
– Det var faktiskt efter att Barre (VC Barre, reds anm) sa att jag borde göra en TikTok-video till ”Trapper of the Year” för att hypea den mer efter den gått bra på TikTok som jag började använda appen. Det är många som kallar mig en TikTok-rappare men jag skulle aldrig säga det, skrattar han avfärdande och erbjuder en intressant take på varför ”Länge leve vi” gick så bra.
– Jag tror att folk bara relaterar för just nu på internet, det är så mycket hat. Asså det spelar ingen roll vem du är, det är så mycket hat. Så jag tror att dom här två första barsen talade till många. Jag tror det var därför den kickade på det sättet.

 

På låten öppnar 23 med raderna:

 

”Jag vet inte ens vem dom e, ändå så hatar dom / Wulek mannen de e 23, jag följer inga trender jag skapar dom”

 

Kanske är det också det som skapat ambitionen att göra inspirerande och mer positiva låtar, vilket enligt honom själv är ett tema på det nya albumet som släpps i juni. Och även om det absolut inte betyder att 23 blivit mjuk, så märks det att hans liv har förändrats det senaste året. Här har titlar som ”Kalla nätter” och ”Regnar” bytts ut mot låtar som ”More Life”, ”Too Blessed” och ”Winning”.
– Albumet heter ”Selfmade”, låtarna har en röd tråd kring det. Det är mer en… jag ska inte säga positiv aura direkt men… inspirerande aura, kanske. Så det är inga djupa låtar direkt, förutom ”Thug Part 2” då. Och ”Länge leve vi” om man vill kalla den en ”djup låt”.

 

Att 23 tidigare beskrev sig själv som ödmjuk är något som bevisas när han pratar om sin musik. Han håller gärna nere förväntningarna på sina texter och vad hans ord får folk att känna, även om han uppenbarligen är medveten – och mån om – vilken känsla som förmedlas. På sistnämnda ”Länge leve vi” – super-hiten som under början av 2022 toppade
Spotify, Apple Music och YouTube Music samtidigt – rappar han bland annat de hårresande raderna:

 

”Så många frågor som jag undrat på, Gud när jag syndat det känns som du blundat då / Folk lägger sina vänner här för 100k, hur kan du fucking säga du är 100 då?”

 

När det kommer till gaturap, eller vad många slentrianmässigt kallar ”gangster-rap”, har texterna på senaste tid (återigen) hamnat i fokus. Debatten drogs igång på nytt när Einár tragiskt sköts ihjäl i oktober 2021. 23 samarbetade med Einár tidigt i sin karriär, både på singeln ”Trendsetter” och albumspåret ”Dedikerade” med 5iftyy och Moewgli. Utöver detta finns inte många tecken på att de ska ha haft någon relation, men enligt 23 var de båda rapparna vänner även vid sidan av musiken.
– Ja, 100%. Vi kanske inte har släppt 20 låtar tillsammans men ah, vi var vänner. Musik är bara musik, allt är inte som man kanske tror bakom kulisserna.

 

Jag frågar honom om det som hände Einár har påverkat vad han väljer att säga i sina låtar.
– Asså texmässigt… nä, det skulle jag inte säga. Men de har påverkat en, det är klart att det är tragiskt, väldigt tragiskt. Speciellt i hans position och så långt han kommit, du vet. Må han vila i frid.

 

Att 23 själv är på väg mot en stark position inom svensk rap är svårt att säga emot. Efter att ha släppt dubbla album under 2021, toppat listorna med ”Länge leve vi” och spelat in Spotify Studio 100-låten ”Internet” med VC Barre har han inför detta album börjat arbeta med Virgin Music UK, där en svensk hiphopveteran numera huserar bakom kulisserna. Den forne Fjärde Världen-medlemmen Matte Caliste har de senaste åren fortsatt att etablera sig som producent och är idag en av de mest anlitade hiphop-producenterna i landet.
– Matte är en OG, jag gillar honom. I den här branschen är det väldigt få personer man stöter på som är genuina. Plus att han började inte igår. Så om han har något tips eller råd så lyssnar jag mer än gärna, för han har ändå varit med länge.

 

Som en del av samarbetet med ett majorbolag har förstås dörrar också öppnats. Parallellt med karriären i Sverige jobbar 23 för fullt på samarbeten i utlandet och var nyligen i Storbritannien där han spelade in till Fumez the Engineer’s format ”Plugged in”.
– Jag har ett par samarbeten som är i rullning, med artister lite här och där. Men albumet är det som är spikat, det kommer komma till sommaren 100%. Sen efter de här albumen nu väntar jag lite med nya samarbeten i Sverige. Men de kommer komma låtar med artister jag jobbat med tidigare, till exempel Barre och Gambino. Shoutout till dom.

 

Utöver detta kommer en annan viktig milstolpe i rapparens karriär gå av stapeln i sommar, då han lagom till albumets release kommer agera öppningsakt för 50 Cent på Avicii Arena i Stockholm. Ett faktum som blir än mäktigare när man konstaterar att det är hans första riktiga spelning och att kopplingen till just 50 Cent är stark. 23 har gjort referenser till rapparen sedan hans första album, på låtar som ”Animals” och ”Mindset”, och på ”Selfmade” återfinns också en låt titulerad ”Window Shopper”.
– Det är mycket i min musik som refererar till honom, och till Pop Smoke egentligen. Men Fifty skulle jag säga är en betydligt större inspiration. Det är dels musikaliskt, men sen också vart han kom ifrån och vart han är idag. Jag tror att om någon hade sagt det till honom i början av hans karriär så hade han aldrig trott på det själv.

 

Jag tycker ni har en del saker gemensamt. En aspekt är att ni gör hård gaturap, men den har något mer utöver våld. Det finns en medvetenhet där som grundas i att ni båda är artister som gör musik snarare än gangsters som rappar.
– Det är det! Jag har egentligen kanske 1-2 låtar där det är riktigt rått. Ibland behöver man bara få ur sig det. Men jag försöker att hålla mig borta från såna typer av låtar. I framtiden kommer jag tona ner mycket av vissa saker.

 

”Selfmade” till sommaren alltså! Apropå 50 Cent, det titelspåret hade kunnat vara en Fifty-banger i mitten av 00-talet?!
– Ah, 100%! Haha. 01an, han är galen faktiskt. Jag bad honom om en liknande aura och han levererade extra bra.

 

Du bad om ett 50 Cent-beat?
– Asså den auran! Du vet, hård, talk your shit…

 

Men ändå, vi får väl kalla dig Sveriges 50 Cent nu?
– 100%! En ära, säger 23 och bjuder på sitt första stora leende.

 

 

Intervju: Malkolm Landréus
Foto: Pressbild

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL