Aktuell med sitt debutalbum "Family" besökte Europagang-grundaren Busu Kingsize-källaren och intervjuprogrammet "Mellan Raderna" för att prata om gängets visioner och arbete, hans syn på svensk hiphop och att lämna saker åt slumpen.

Sedan Yemi Grammis-nominerades för sitt debutalbum “Neostockholm” som släpptes i fjol, har allt fler även börjat få upp ögonen för vännen och kollegan Busu. Busu, som är några år äldre än Yemi, är tillsammans med Teo Sweden och just Yemi grundarna till gänget (inte kollektivet) Europagang, där även DJ HAYDN ingår och som den kreativa kraften Natan Gull är en förlängning av. Busu och Natan berättar att samarbetet växt fram organiskt och ambitionerna är lösa men tydliga.

– Målet är att göra riktig europeisk hiphop, good shows och hjälpa folk med deras liv, finnas där för dom. Göra världen till en bättre plats.

På grund av de nära samarbetet och de överlappande sounden händer det att Yemi och Busu klumpas ihop, även om deras sound skiljer sig. Där Yemi influerades av eurotrance på albumet “Neostockholm” har Busus album “Family” tydligare inslag av collegepunk – något han själv förklarar mer som ett resultat av olika förutsättningar än något annat.

– Vi gjorde plattorna under olika omständigheter. Yemi jobbade på sitt album ganska länge, säkert i några år. Men också att han började när han var fett mycket yngre än mig och jag gjorde mitt fett fort. Och han har proddat fett mycket själv medan jag har producerat ganska mycket tillsammans med Teo Sweden och DJ HAYDN i studion som jag byggde förra sommaren. I den studion finns inget internet och vi hade space för någon gitarr och en bas liksom, så då landade vi i det soundet. Medans Yemis låter mer som pluggarna han använder och jag hade bara inte tillgång till dom. Jag försöker bara göra musik som känns äkta. Allt är hämtat internt från mig men det är inte nostalgi, det är snarare byggstenarna av mig, om du förstår vad jag menar? Det handlar inte om att fånga något som funnits förut, utan mer om att vara sig själv där man är nu.

Busus singlar som föranlett albumet har fått uppmärksamhet även utanför Sveriges gränser, i medier och bloggar som Pigeons and Planes. Men själv ser han sig inte som en artist som för svensk hiphop.

– Det känns som att svenska album ofta följer regler om vad för sorts låtar som ska få vara med. Svensk hiphop har ofta lite hårdare tracks och sen har dom lite sommarlåtar och såna grejer. Jag tycker att det är en genre, liksom. Och att prata om svensk hiphop som en grej limiterar svensk musik fett mycket. Att det boxar in folk som vill göra hiphop, men tror by default att dom måste göra svensk hiphop för att kunna ha en karriär. Medans om folk får bryta den och göra exakt vad dom vill så kan dom göra fetare grejer.

Se hela intervjun av Malkolm Landréus nedan!

Foto: Artin Hojat