I februari stod det klart att den svenska Netflix-serien ”I Dina Händer” (engelsk titel “Deliver Me”) skulle få premiär under våren. Serien handlar om social utsatthet, fattigdom och gängvåld och är baserad på Malin Persson Giolitos bok med samma namn. Netflix har beskrivit serien med orden ”ett gripande porträtt av kraften i barndomens vänskap, och en förkrossande skildring av vad som händer när samhället misslyckas med att skydda de som mest behöver det”.

Serien inleds dramatiskt med att en 14-årig pojke dör. Det dödande skottet avlossas av pojkens bästa vän. Handlingen och det bakomliggande syftet med serien beskrivs som följer, i ett pressmeddelande från Netflix:

“Snön faller mjukt över ett ödsligt poolområde. En fjortonårig pojke ligger med ansiktet nedåt framför en gungställning och hans liv rinner ur honom genom ett gapande sår i huvudet. Bakom honom står hans bästa vän med en rykande pistol i handen.

När barn begår fruktansvärda brott, vem bär ansvaret? Och vad gör det med oss alla när vi tillåter oss att betrakta barn som monster? I centrum av denna hjärtslitande historia finns de förlorade barnen; de som samhället inte lyckas fånga upp innan de faller, vare sig det är till följd av försumlighet, fattigdom eller social utsatthet. De ensamstående mammorna, ägaren av livsmedelsbutiken på torget, lokalpolisen – ingen är skonad i ett samhälle där det eskalerande våldet tar över.”

I fjol gjorde Kingsize en intervju med Ardalan där han berättade hur han såg på serien:

– Det var ett väldigt lustfyllt arbete, även om det var väldigt tungt, för det är väldigt mörka ämnen vi berör. Som är högst aktuella. Jag försöker hitta ett sätt att berätta den här berättelsen via den här empatiförskjutningen som har skett i samhället när man pratar om vissa kroppar. Och att på något sätt påminna vår publik, det svenska folket, att det är faktiska barn och människor av kött och blod som råkar ut för det här. Och att ansvaret ligger i allas händer. Därav titeln ”I dina händer”. Hur kan vi tillsammans bygga ett samhälle som fungerar och inte pekar finger med våra smutsiga händer?

Empatiförskjutning var ett bra ord. Ansvarsskyldighet är ett annat, som jag kan känna är ett stort problem kring allt som händer i samhället idag.

– Det är lätt att kasta ifrån sig! För jag tror folk är fed up med massa saker. Vi får så mycket information så vi blir överrumplade och det är lättare att kasta ifrån sig ansvar än att dyka in i det. Men jag tror det är det som krävs, att vi kommer till en plats där vi erkänner våra egna brister. Som samhälle. Och därifrån ta det vidare och se vad är det vi kan göra? Vad är det som har förändrats? Egentligen? Om man tittar på politiska beslut som tas av olika slag, så kan man se ganska snabbt att det är mycket som har förändrats, inte bara i att folk skjuter varandra, men också i vilka beslut som tas. Inom välfärden till exempel.

Det känns på förhand som en mer fokuserad och mindre dramatiserad variant av ”Snabba Cash”?

–  Skillnaden på ”Snabba Cash” och den här är att i ”Snabba Cash” så ser vi problemen övergripande. Medan här dyker vi in i det. Vi zoomar in på ett av dom här liven och ödena. Den dominoeffekten det får, skulle jag säga.

I huvudrollerna som de 14-åriga bästa vännerna Billy och Dogge syns nykomlingarna Yasir Hassan och Olle Strand. Yusra Warsama spelar Billys mamma Leila och Ane Dahl Torp och Henrik Norlén spelar Dogges föräldrar Jill och Teo. I andra ledande roller är Ardalan Esmaili som den lokala polisen Farid, Mahmut Suvakci som Sudden, Solomon Njie som Mehdi samt Abdirahman Mohamed som Tusse, Billys yngre bror.

Se trailer nedan och samtliga avsnitt via Netflix från och med idag.

Foto: Martin Wichardt