Läktarkultur är ett evigt ämne för debatt. Men också ett subkulturellt megafenomen som både speglar och påverkar sina olika samhällskontexter runtom jordklotet. Fotbollens bultande hjärta är ultras, supportrarna som anser sig vara den 12:e spelaren i laget och som i alla lägen gör allt för sin klubb.

I en unik ny dokumentärfilm visar regissören Ragnhild Ekner ultras i allt ifrån Indonesien och Marocko till Italien, Polen och Sverige, sammanlagt åtta länder i fyra världsdelar.

– I en polariserad tid erbjuder fotbollsläktaren en mötesplats utan motstycke. Det låter klyschigt, men där förenas vi för vår klubb trots olikheter på livets övriga arenor. Ett gemensamt påhitt som krossar gränser och spränger barriärer, säger Ragnhild Ekner.

– Med min film vill jag ge alla dem som ser fotbollskulturen som sitt andra hem en bekräftelse på att de är en del av något stort och mäktigt, något världsomspännande och samhällsförändrande, något intressant och meningsskapande, fortsätter hon.

För att visa på ultras som en global rörelse har hon rest världen över och fokuserar i varje land på ett tema specifikt för den platsen. Till exempel hur tifon tillverkas och utförs i Göteborg, hur kvinnor som ingen annanstans i världen är ett vitalt inslag på läktarna i Indonesien och hur fotbollsarenorna i Marocko har blivit en plats där människor kan ventilera sin frustration över regimen och dess korruption.

Ragnhild Ekner har själv rötter inom graffiti och har sedan tonåren sökt sig till subkulturer som utmanar samhällskonventionerna.

– På fotbollsläktaren har jag funnit en plats där mina röst tillsammans med mina kamraters skapar en känsla av makt och sammanhållning. Det är en berusande känsla som jag inte har upplevt någon annanstans. Jag kan förstå varför människor söker sig till dessa sammanhang. Speciellt i en värld där det är lätt att känna sig liten och obetydlig. På läktaren är det vi som sätter agendan.

“ULTRAS” går upp på biografer den 28 mars 2025.

Foto: Fabian Sigurd