Ett totalt rekordår för svenska konserter Ullevi står och sväller när Håkan går ut i mörkret på nationaldagen och 73 781 människor samlas och sjunger. Två kvällar i rad slås publikrekord. En arena som kan allt om fotboll blir till andaktsrum för pop.
2025 har kallats rekordår redan innan sensommarens sista konfetti hunnit sopas bort. Och det handlar inte bara om Håkans bravad i Göteborg. Arrangörer talar om en livesommar som slår alla kurvor, branschjättar beskriver hur biljetterna rör sig med styrka, en styrka vi inte sett på decennier.
”Vi går mot ett rekordår”, säger Live Nation Sveriges vd. ”Fans investerar mer och mer i live-upplevelser”.
För att förstå varför just 2025 blivit ett crescendo behöver man gå tillbaka ett steg. Redan i fjol slog svensk evenemangssektor huvudet i taket: 86 800 genomförda evenemang, 26,1 miljoner sålda biljetter och ett biljettvärde nära 9,6 miljarder kronor. I praktiken köpte vi 2,5 biljetter per person.
Det är stort i rena samhällstermer. Kultur- och idrottsevenemang omsätter tillsammans över 78 miljarder kronor, genererar ett förädlingsvärde på 34 miljarder och sysselsätter runt 141 800 personer. När graferna pekar uppåt påverkar det mer än kvällstidningarnas nöjessidor; det påverkar stadskärnor, nattbussar och hur helger planeras i hela landet.
Hotell bokas månader i förväg, taxibilar rullar dubbla skift, restauranger serverar sena extra sittningar och även nischade butiker får klirr i kassan. Sponsorer mellan himmel och jord får yta och hjälper till att finansiera spektaklen, från energidrycker och mobiloperatörer till nätaktörer som erbjuder casino med swish. De ekonomiska ringarna på vattnet av sådana tillställningar är svåra att helt mäta.
Addera därtill det absoluta överflöd av konserter vårt avlånga land bjudit på i år. Våren började med två intensiva kvällar när Billie Eilish öppnade Europaturnén i ett fullsatt Avicii Arena, modern pop som intimt bekännelsemöte framför 16 000 personer. I sommar har världsturnéerna rullat in: AC/DC skakade Ullevi, Ed Sheeran tog över Strawberry Arena, det gjorde även Kendrick Lamar. Drake var här en sväng.
Nämnde jag Kent?
Way Out West slog nytt besöksrekord med 78 000 unika besökare. I Blekinge drog Sweden Rock åter tiotusentals hårdrockare från hela världen, en institution där 90-plus band förvandlar en liten ort till ett eget land av patchvästar och riff.
Och så förstås Ullevi. Håkan Hellström är inte bara affischer och diskuterad allsång; han är ett mått på vad en svensk sommarstad förmår när allt klaffar. När rekordet bröts igen – när kollektivtrafikens betalapp kroknade under publikanstormningen – blev det nästan komiskt hur konkret en konsert kan märkas i ett helt system. Pop som stresstest. Pop som infrastruktur.
Att 2025 blev rekordår handlar lika mycket om geografi som ekonomi. Sverige ligger rätt på kartan för den globala turnélogistiken och publiken här i norr köper biljetter tidigt, lojalt och brett. När storstjärnorna radar upp sig i kalendern fylls luckorna av de svenska: Thåström som avslutar arenaturné i Globen; nya popgenerationer som växer in i de stora rummen. Pusslet blir komplett först när det både finns en scen för världens största och en plats för den lokala favoriten.
Samtidigt är det viktigt att förstå dubbelheten. Det går att ha rekord på ytan och ändå brottas med kostnader, försäkringar, säkerhet, producentledets ekonomi. Det går att ha världsstjärnor i rad och ändå oroa sig för nästa års kalkyl i klubbledet. Rekordåret 2025 lär därför följas av en debatt om hur vi bevarar bredden , om hur gräsrotscener, parkfestivaler och stadens små scener får luft när superturnéerna kräver sin.
Men när man står där inne i den mänskliga mosaiken är allt det sekundärt. Konserter är gemenskap, flykt och identitet på samma gång. De är matchtröjan i musikform: ett sätt att känna sig hemma bland främlingar, ett kollektiv som uppstår i refrängen och upplöses i spårvagnsköerna. De är våra moderna lägereldar. Det är därför kvällar som Billie i Globen, Håkan på Ullevi eller ett regntungt Slottsskogen känns nästan religiösa: vi blir större tillsammans än var och en för sig.
Så när vi säger att 2025 är ett rekordår menar vi inte bara att staplarna växer. Vi menar att Sverige har samlat fler gemensamma minnen än på länge. Det kanske vi behöver just nu.
