Douglas ”Dogge Doggelito” Leon var en gång frontfigur för Sveriges kändaste rapgrupp, en röst för landets förorter och en självklar stjärna i rampljuset. När hans fru dör i cancer förändras allt. Mitt i det offentliga, i ett liv som aldrig riktigt får vara privat, står Dogge kvar med ett litet barn och en vardag som måste fortsätta – trots att det känns omöjligt.
I dokumentärfilmen “Första blatten på månen” skildrar regissören Iván Blanco ett liv där sorg, faderskap och ett bleknande kändisskap kolliderar. Filmen får världspremiär på Göteborgs Filmfestival den 24 januari och väntas få svensk biopremiär senare i höst.
Regissören Iván Blanco har följt Dogge Doggelito under tolv år – längre än någon av dem först föreställde sig. Det som började som ett års filmande växte till ett långvarigt porträtt av en offentlig människa i ständig rörelse, där bilden av ”Dogge” och personen Douglas Leon ibland glider ihop, ibland skaver mot varandra.
– Från början var tanken att göra en film om att återförena The Latin Kings. När jag insåg att det aldrig skulle hända hade frågan redan förändrats: vad händer med rebellen när rebellen blir medelålders? För mig blev det en film om överlevnad, sorg och kreativitet, säger Iván Blanco.
När The Latin Kings slog igenom på 1990-talet fick Sverige för första gången möta förorten som levd verklighet. För många blev det en frisk fläkt – ett språk, en röst och ett sammanhang som gav syre åt en generation som plötsligt kunde spegla sig och kalla något sitt eget.
I “Första blatten på månen” följer vi spåren av den förändringen – både i samhället och i människan som stod i dess centrum. Då var han en underdog i ett land som ännu inte var redo att se sig självt från den plats han kom ifrån. Frågan är hur vi ser på honom i dag, och vad vi känner när vi ser Dogge.
– Dogge går inte att placera i ett fack. Han brukar säga: ”Folk vill placera mig i ett fack – men jag är i alla fack.” Det är inte vad han gör, utan hur han gör saker, som gör honom autentisk. Och det är där filmen finns, säger Iván Blanco.
Den hyllade regissören Simon Klose är producent för filmen. Han har tidigare samarbetat med Iván Blanco i “Hacking Hate”, som är nominerad till en Guldbagge och vunnit bästa dokumentär på Tribeca Film Festival. Han står även bakom Pirate Bay-dokumentären “TPB AFK” – som blev en viral succé när den kom 2013.
– När min gamla polare Iván Blanco – fotograf i min osläppta dokumentär om Timbuktu och i “Hacking Hate” – berättade att han gjorde en film om Dogges 40-årskris visste jag direkt att jag ville vara med i projektet, säger Simon Klose.
Filmen har redan uppmärksammats internationellt. Branschtidningen Variety lyfter “Första blatten på månen” som en av de mest intressanta dokumentärerna på Göteborgs Filmfestival och beskriver den som en universell berättelse om krossade drömmar, identitet, faderskap och sorg – och om längtan efter erkännande och revansch.
Med svart humor, arkivmaterial från 1990-talet och ett närgånget filmspråk har Iván Blanco skapat ett rörande och uppriktigt porträtt av en ikon i motvind.
Om Iván Blanco
Iván Blanco är en chilensk-svensk dokumentärfilmare och filmfotograf, baserad i Stockholm och verksam internationellt. Han har undervisat i film på Biskops-Arnö, Birkagården och Journalisthögskolan, och har arbetat med flera uppmärksammade dokumentärer, däribland “Hacking Hate”, “The Scars of Ali Boulala” och “The Most Beautiful Boy in the World”.
Om Douglas ”Dogge Doggelito” Leon
Douglas ”Dogge Doggelito” Leon är artist och en av svensk hiphops mest igenkännbara röster. Som frontfigur i The Latin Kings blev han på 1990-talet en symbol för en ny sorts svenskhet – rotad i förorten, språket och vardagen. Under en lång och mångsidig karriär har Dogge rört sig mellan musik, film, scen, konst och folkbildning. Med sin energi, humor och sitt direkta tilltal har han fortsatt vara en närvarande, älskad och omdiskuterad röst i svenskt kulturliv.
“Första blatten på månen” produceras av Nonami AB i samarbete med Blanco Film och Pråmfilm, samt i samproduktion med SVT och Film i Skåne. Produktionen stöds av Svenska Filminstitutet, Konstnärsnämnden och Filmbasen.
