5e81bb9b7f80ce30463cf002
5e78b0917f33f434794a1c02
mack-beats-press-2-S
Intervju – Mack Beats


Den albumaktuelle producenten mötte upp Kingsize-skribenten Malkolm Landréus för att tala om nya skivan “Centrum”.

 

 

I symbios med den nya svenska hiphopvågen har Marko ”Mack Beats” Saez växt fram till en av de senaste årens mest hyllade svenska producenter och har varit en starkt bidragande orsak till att musiken har nått in till gemene svensks vardagsrum. Han har levererat beats åt bl.a. Ison & Fille, Stor, Mohammed Ali, Carlito, Aleks, Lazee och Grillat & Grändy, där arbetet med de sistnämnda belönades med en nominering på Grammisgalan 2013. Under pågående tid har han dessutom lyckats färdigställa sitt egna debutalbum ”Centrum” – men det har varit en lång process.

 

 

Redan 2011 stod det klart att Mack Beats jobbade på ett eget projekt och under en intervju med Musikguiden i P3 berättade han att det förmodligen skulle släppas under vintern det året. Drygt två år senare är projektet äntligen färdigt och redo för release.

 

– Jag tycker det är bra att det har tagit tid. Om jag hade gjort den här skivan för ett halvår sen tror jag inte att den hade låtit lika bra. Jag har verkligen utnyttjat varje dag för att få allting att klicka. Det har också gett mig en chans att bearbeta skivan under processen.

 

 

Det krävs ingen längre matematisk utläggning för att förstå att Mack Beats är en av de hårdast jobbande aktörerna i branschen. Parallellt med arbetet med egna fullängdaren ”Centrum” har han hunnit jobba med större delen av Sveriges hiphop-elit. Men trots ett hektiskt arbetsschema syntes inga tecken på stress, utan det var tvärtom en lugn och avslappad Mack Beats jag mötte upp i Highwon studion vid partihallarna i Årsta, där även stjärnskottet Lilla Namo var på besök.

 

 

Med tanke på alla släpp du har varit inblandad i de senaste åren och att du parallellt har jobbat med din egen platta, måste de innebära en hel del stress?

 

– Det är klart det är stress, men det är en rolig typ av stress. Det här är det jag alltid velat göra och även om jag ibland känner ”fan va mycket jobb det är”, så brukar jag säga till mig själv att jag ändå har det sjukt bra. Det är skillnad om man ska göra något och man måste jaga folk, då är det lite mer frustration. Nu är det ju tvärtom och det är folk jag måste säga nej till för att jag inte kan jobba med alla. Jag är bara väldigt tacksam över att folk vill jobba med mig.

 

 

Hur känns det inför releasen?

 

– Jag har inte hunnit reflektera så mycket över det. När man är klar med skivan är man ändå inte riktigt klar, det är så mycket runt omkring. Man måste tänka på alla kampanjer man måste göra för att folk ska vilja ta till sig skivan och samtidigt har vi spelat in en video häromdagen som också ska komma innan skivan släpps. Men sånt är bara kul och det är skönt som fan att den är klar.

 

 

Vad har varit svårast med skivan?

 

– Svårast har varit att hitta rätt artister för rätt låtar och att få ihop allt. Jag har till exempel aldrig jobbat med Timbuktu tidigare och det var lite svårt att få ihop våra tider. Så det är mest med tider och scheman och sånt som har varit det svåra.

 

 

Hur var det att jobba med Timbuktu?

 

– Just att jobba med Timbuktu var skitfett. Jag tycker att han är en av Sveriges bästa artister och jag har lyssnat på honom sen jag var liten. Han var sjukt proffsig och jag tycker det är kul att jobba med så erfarna människor för man lär sig nästan mer än vad man bidrar med själv. Man lär sig mycket av att se dem jobba och på vilket sätt de jobbar. Det är väldigt inspirerande. Och även om Timbuktu är en del av toppskiktet så kan han ändå komma tillbaka och säga ”jag har skrivit om”, för att få det så bra som möjligt. Han skulle liksom kunna komma och lägga en vers och sen dra, men han spelade in fyra gånger för att allt skulle sitta, förstår du? Det är lite det som är skillnaden mellan artister och artister. Vissa nöjer sig ganska snabbt och då blir det inte lika bra.

 

– Vi har alltid tänkt på det när vi spelar in… För lyssnaren spelar det liksom ingen roll om du har suttit och spelat in i sex år eller en vecka. Du hör ju bara låten, så då kan man lika gärna ta sig tid och få det att låta perfekt.

 

 

För de som inte vet, kan du berätta lite om skillnaden i processen när du som producent släpper ett album till skillnad från när en artist släpper något som du är med på?

 

– Alltså, om jag ska jobba med någon artist så kommer dom antingen hit och lyssnar igenom beats eller så skickar jag massa beats till dom så får dom välja det dom tycker passar till deras skiva och något dom blir sugna på att skriva något till. Nu har det mer varit så att jag har haft en ljudbild i mitt huvud, hur jag vill att skivan ska låta. Därför har dom inte kunnat välja helt fritt när det gäller beats utan jag har tänkt att ”det här beatet vill jag ha honom på, och hon ska sjunga på den här”. Självklart har jag inte tvingat på någon att göra låtar på ett beat de inte gillar, men de kanske har fått välja mellan 3 beats istället för 20, för att det ska passa ihop med skivan.

 

 

Du utgår från beatet med andra ord?

 

– Precis.

 

 

Men har det hänt någon gång att du får en idé om ett specifikt tema och anpassar ljudbilden efter det?

 

– Det brukar vara så när jag jobbar på andra artisters skivor. Men eftersom jag bara producerar och inte skriver själv så har jag på min skiva levererat färdiga beats och så har artisterna fått bestämma teman själva. Och med tanke på att alla har fått skriva fritt textmässigt och temamässigt är det tur att inga låtar har krockat utan det har blivit en bra balans.

 

 

Kan du berätta lite om vad du hade för idé i huvudet kring ljudbilden när du gav dig in på arbetet med skivan?

 

– I och med att skivan har tagit två år, och det händer ganska mycket i ens huvud på två år, så har jag haft lite olika riktningar när det gäller skivan. Till exempel ”I Centrum” och ”Barriärer” är två helt olika låtar och det beror på att de är gjorda i två helt olika tidsperioder. Man hinner som sagt spinna iväg på ganska många olika vägar under den tiden men i slutändan så känns det ändå inte spretigt på skivan. Det skulle liksom kunna vara en dancehall låt och sen något helt annat… Det är svårt att förklara, men om alla låtar skulle låta som ”I Centrum” så skulle det inte vara så kul att lyssna på. En skiva kan inte vara helt monoton.

 

 

Om man tittar på gästlistan så finns det ett par återkommande samarbeten, som Ayla-kollegorna förstås. Är det någon inom den svenska hiphopscenen, eller svenska musikscenen överhuvudtaget, som du inte har jobbat med än som du skulle vilja jobba med?

 

– Innan min skiva så ville jag jobba med just Timbuktu, Chords och Abidaz. Att jag har lyckats få med dom på skivan känns skitfett och det är alla artister jag skulle vilja jobba vidare med. Men utöver det och min skiva så är det mer sångare som t.ex. Salem Al Fakir, som jag tycker är jävligt bra.

 

 

Du har ju med jazztrumpetaren Goran Kajfes på skivan. Jag tänkte om det kanske var ett tecken på att du i framtiden skulle vilja jobba mer med andra genres och musiker? Kanske till och med en hel skiva?

 

– Självklart, det är det som är mitt mål. Jag vill inte bara syssla med hiphop utan jag vill vara mångsidig. Och precis som du säger är det just det jag försökt visa på min skiva också, med de här instrumentala bitarna.

 

 

Det hör ju kanske lite ihop med att man har utvecklats och känner att man har blivit bra på det man gör och vill prova något nytt?

 

– Precis.

 

 

Redaktionen | Kingsizemagazine

 

 

Hur skulle du säga att du har utvecklats som producent? Om jag minns rätt så var du bara 17 när du levererade ditt första beat till Ison & Fille. Går det att sätta ord på det?

 

– Ja, alltså när jag var 17 så försökte jag bara lära mig att göra beats. Hur man fick ihop det med trummor och bas och hur det lät. Nu handlar det mer om att skapa musik. Då var det bara hiphop, men tanken är att det inte nödvändigtvis ska vara hiphop eller RnB utan bara musik som folk gillar. Man tänker lite annorlunda nu än man gjorde förut och man lyssnar på annat än man gjorde då. För mig handlar det om att hela tiden utvecklas och jag vill inte göra musik som jag gjorde för två år sedan. Jag brukar tänka på det när folk släpper grejer… Till exempel när Stor släppte ”Rom & Kush” så kunde man läsa många kommentarer som ”Vad är det här? Varför låter det inte som förut?”. Om man vill att det ska låta som förut så kan man lyssna på de gamla låtarna liksom. Man vill inte göra samma typ av låtar igen. Man vill göra nya saker och det är därför man släpper nya låtar, annars kan man lika gärna skita i det…

 

 

Det påminner om det som Looptroop har fått höra länge – att vissa fans gillar det gamla mer, men de vill också, precis som du säger, utvecklas.

 

– Ja, precis! Och så är det med allting liksom. Restauranger vill ha nya fina möbler när de ska göra om, McDonald’s får nya hamburgare… Man måste hela tiden förnyas och ta det vidare på något sätt.

 

 

Är det någon särskild musikgenre du lyssnar mycket på själv som du känner att du skulle vilja jobba med i det här eventuella projektet?

 

– Jag är lite inne på elektronisk musik faktiskt. Inte direkt house och sånt som hörs på radio, men lite mer flum-elektroniskt… Det är svårt att förklara.

 

 

Typ… Major Lazer?

 

– Ja, lite åt det hållet.

 

 

Låten ”Tre Legender” är delvis en hyllning till Latin Kings. Vad har de betytt för dig?

 

– För mig personligen var Latin Kings de första att visa att man kunde göra hiphop och att man kunde göra de på svenska. Jag var tio år när jag började lyssna på dem och innan dess lyssnade jag inte alls på hiphop, utan bara på allt annat skit som alla andra lyssnade på. När jag hörde dem första gången tänkte jag bara ”wow, vad är det här?” och sen ville jag bara ha mer. Det var min första väg in, sedan var de med under hela min uppväxt för de släppte alltid ny musik under den tiden jag växte upp. Jag längtade alltid till deras skivor för det lät så jävla bra.

 

 

Att första singeln skulle vara en låt med Jaqe var lite oväntat, och på pappret så är t.ex. Grillat & Grändy och Chords en något udda kombination. Är det medvetna val i syfte att, som du nämnt, försöka chocka och prova nytt?

 

– Absolut. Jag kunde ju släppt en singel med Mohammed Ali eller Ison & Fille, men som du säger och som jag nämnde, så vill man ju hela tiden göra något nytt. Det är precis vad folk hade väntat sig, det hade inte varit någon chock liksom. Vid tiden när ”I centrum” släpptes så var det inte så många som hade hört Jaqe och jag kommer ihåg att första gången jag hörde honom så tänkte jag ”shit, han måste jag jobba med”. För mig är han en av Sveriges bästa rappare, men ingen hade hört honom. Så då bestämde jag mig för att spela in med honom och det blev första låten på skivan. Jag gillade den som fan och alla som jag spelade upp den för fastnade för den, så jag tänkte att vi släpper den för att visa upp lite nya ansikten och röster som låter minst lika bra som allting annat.

 

– Vad gäller låten ”Axar” så gjorde jag den med Grillat & Grändy och vi hade den några månader men vi tyckte alltid att det fattades något. Sen tror jag det var Fille som sa ”Varför testar vi inte Chords?”, och jag tyckte det var en skitbra idé. Så jag tog kontakt med honom, skickade låten och han gillade det han hörde och hoppade in.

 

 

Kan du känna någon kreativ frustration ibland? Jag inbillar mig att det kan vara svårt, som på detta album, när det är du som bestämmer och i princip har obefintlig frihet i ditt skapande. Hur mycket bollar du idéer med andra kring beatsen?

 

– Nä, jag jobbar ju inte riktigt så. Oftast när jag jobbar så gör jag ett beat som är 60-70 procent klart, så det blir som en skiss som artisten kan få lyssna på och höra hur det låter. Gillar dom det och vill skriva något på det så sätter vi oss ner och anpassar resten av låten efter det. Som när jag jobbar med Fille t. ex… Han kanske vill ha snabbare eller långsammare trummor på en låt och då fixar vi det. Man får liksom forma beatet efter hur det låter när rappen kommer in.

 

 

Redaktionen | Kingsizemagazine

 

 

I intervjun från 2011 som jag refererade till tidigare så nämnde du att du hade hittat en grym rappare som hette Malcolm…

 

– Juste! Hahaha.

 

 

Det gick rätt bra för honom! Han är ju med på skivan också, men vad har du för känslor kring hans framgångar med X Factor och så vidare?

 

– Nä, det är skitkul. Det är rätt sjukt, precis som du sa, att man hade hittat någon som kunde rappa och på ett halvår så blev han typ störst i Sverige. Låten med honom som finns på skivan som heter ”Min Värld” gjorde vi innan hela grejen med X Factor. Men det finns ju både för- och nackdelar med att vara med i ett sånt program. När det gäller Malcolm så har det ju gått bra och det känns kul. Jag har ju fortsatt och kommer fortsätta jobba med honom, och efter min skiva kommer han släppa en singel som jag har producerat. Vårt samarbete har inte alls påverkats av att han har blivit så stor och om det har gjort det så har det bara varit till det positiva med tanke på att folk vill höra hans musik nu och förut visste inte folk vem han var.

 

 

Du har ju jobbat en del på ungdomsgårdar och det var även där du hittade Malcolm. Är det någonting du kommer fortsätta göra mer frekvent? Att hitta nya unga killar som vill rappa och hjälpa dem förverkliga sina drömmar?

 

– Ja, självklart. Som musiker vill man alltid fortsätta hitta nya talanger oavsett om det är en gitarrist, en trummis eller en ny sångerska som man bara tappar hakan av att lyssna på. Det är samma sak med unga rappare och oftast när de är unga är de inte färdigutvecklade men man kan ofta höra redan där vilka som har större potential än andra. Jag tycker det är kul att lära upp dem och visa hur saker och ting fungerar… Så länge dom själva tycker det är kul liksom. Jag gillar det.

 

 

Du kanske skulle vilja starta ett skivbolag så småningom? Med fokus på att hitta och utveckla talanger?

 

– Ja det skulle vara en dröm och ha en egen label. Men jag tänker mer långsiktigt i så fall. Det blir nog längre fram när jag har producerat tillräckligt och kanske kan dra ner på det och fokusera på andra saker än själva musiken. Men just nu känns det inte särskilt aktuellt.

 

 

Apropå framtiden, vad har du planer härnäst? Kommer det vara fokus på släpp inom Ayla eller kommer du börja jobba på en uppföljare till den här skivan redan nu?

 

– Jag kommer fortsätta jobba med flera artister som är med på skivan. Vi har påbörjat arbetet med Mohammed Ali och Ison & Filles nästa skivor… Jag har i princip ett helt album klart med Jaqe lite på sidan om som förmodligen kommer släppas i höst. Sen är Aleks sugen på att komma igång igen, så honom ser jag väldigt mycket fram emot att jobba med igen.

 

 

Tanken som slår mig när jag vandrar ut från partihallarnas monotona lagerlokaler är att allting kring Mack Beats verkar så lätt och självklart. Om detta beror på att mitt resonemang undermedvetet korsas med den påtagliga svårigheten att hitta ut från området låter jag vara osagt, men känslan finns onekligen där. För även om processen har varit lång, känns det som att han tagit det med ro. Och om man tittar rent kvalitativt på vad Mack Beats har levererat och med vilken frekvens detta har skett, kan man inte låta bli att imponeras. ”Centrum” är bara ytterligare ett bevis på att resultatet allt som oftast matchar ambitionen. Och ambitioner har han. Men oavsett vad nästa projekt landar i för genre, kan vi vara säkra på att det kommer låta bra. Det känns liksom…

 

Självklart.

 

Med sin fortsatta vilja att spränga barriärer, är jag övertygad om att Mack Beats får vänja sig vid att stå i centrum.

 

 

Redaktionen | Kingsizemagazine

 

 

Intervju av Malkolm Landréus.
Foto: Saga Berlin

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL