fatima-yellow-memories-SL
Recension – Fatima “Yellow Memories” (Album)


Av Niklas Thander.

 

 

Med fötterna i neosoulen sträcker sig Fatimas ”Yellow Memories” mot klassisk soul och R&B, funk samt jazz, samtidigt som det är starkt präglat av hennes starka personlighet och röst. Världsvan, självsäker och med en uppenbar stjärnglans tacklar Fatima Bramme Sey (född i Sverige, tidigare baserad i London, nu New York) produktion från Floating Points, Oh No, Scoop DeVille och Flako, som i sig är en brokig samling stilar. Trots de många influenserna lyckas Fatima sammanfoga det till en helhet, tack vare hennes inspirerade textförfattande och kontroll över röstvariationen. Främst står hennes mångsidiga röst: silkeslen och rökig, kraftfull och återhållsam. Och det är just konsten att kombinera de känslorna i rösten som gör att hon formar de ganska bångstyriga instrumentalerna till sin helt egna musikaliska vision.

 

Det kanske låter trött att dra paralleller till namn som Erykah Badu och Lauryn Hill, men det är också svårt att låta bli att göra. Inte för att Fatima gör en karbonkopia på någon av dem (även om ”Biggest Joke of All” låter förvillande likt något från ”Baduizm”), men för att hon är på god väg att karva ut sitt egna sound lika tydligt som de två soulgiganterna. Låtarna som sticker ut – ”Family”, ”La Neta”, ”Gave Me My Name”- gör det just för att Fatima tar ut svängarna åt eget håll. Men visst är det mer än passande att hon i sommar kommer att agera förband till Lauryn Hill.

 

 

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL