vanguard15_coolkeith
Konsertrecensioner – Vanguard Music Festival (Kool Keith, D.I.T.C, MOP & Dead Prez)


 

 

 

Kingsize är under veckoslutet på plats i Köpenhamn och bevakar Vanguard Music Festival. Följ @kingsizemag på Instagram för uppdateringar av bilder + videoklipp.

 

 

 

Foto: Dennis Bärlund / Archived Stories

 

 

 

 

KOOL KEITH 

Scen: Fat Cat Stage

 

Jag måste säga att när spelningen inleds med att Kutmasta Kurt visar prov på fin turntablism så känns det lovande. Kool Keith har gjort sig känd för sin avvikande och underliga stil och jag väntar med spänning. Men det enda underliga med detta uppträdande ska visa sig bli varför Kool Keith är så loj och varför hypemannen Denis Deft är den som står i centrum. Publiken är något frågande och i ärlighetens namn förmodligen inte säkra på vem som ÄR Kool Keith. Modet kämpar för att hålla sig uppe och publiken skrattar åt de explicita texterna medan de samtidigt skruvar sig lite obekvämt. Nej, det är bara att acceptera, denna spelning är lam och den enda låt som sätter igång någon form av genuin gungning är ”Poppa Large”.

 

 

 

betyg_1,5

 

// Mia Andersson

 

 

 

 

 

vanguard15_ditc

 

 

 

 

D.I.T.C. (Lord Finesse, A.G. och Diamond D)

Scen: Sun Ra Stage

 

 

Diggin In The Crates-crewet representeras denna eftermiddag i Köpenhamn av en trio högt respekterade herrar; Lord Finesse, A.G. och Diamond D. Alla tre har levererat otaliga klassiker genom åren och för inbitne hiphopskallen är dessa herrar så klart hjältar i sin egen rätt. Det på 90-talet så fruktade och omtalade kollektivet är i Köpenhamn decimerat men trots detta gör kollektivets stöttepelare en stark insats för en entusiastisk publik. Lord Finesse anför självsäkert med pondus och auktoritet, Andre The Giant visar sig på bästa humör medan Diamond D gör rätt för epitetet “best producer on the mic”. Det bjuds på en kavalkad av 90-talsklassiker med förenade krafter, så klart bäst på possespåret “Day One” och guldkorn som “Spit” av A.G. samt Diamonds “Sally Got A One Track Mind”. På minuskontot hamnar bara det faktum att showen är alldeles för kort tidsmässigt, för att kunna göra deras kataloger rättvisa. Denna eftermiddag i Köpenhamn hade trion grävt fram gnista och hunger från djupet av sina brinnande hiphophjärtan och visar otvetydigt upp ett magnifikt hantverkskunnande vad gäller den ädla konsten MC:ing kompletterat av vassa tricks bakom skivspelarna signerade DJ Boogie Blind.

 

 

betyg_4
// Tobias Carlsson

 

 

 

 

vanguard15_mob

 

 

M.O.P.

Scen: Fat Cat Stage

 

 

Energi i massor från scenen är garanterat när Brownsville-gubbarna Fame och Billy Danze åter är på besök på nordliga breddgrader. Klassikerna från “Firing Squad” och “First Family 4 Life” sitter där de ska hos publiken och i vanlig ordning får “Ante Up” massiv respons precis som förväntat.  Men det är något som saknas i den formula gruppen konsekvent upprepar oavsett var de spelar. Känslan av en skiva som hackar och upprepar samma fragment gång på gång blir uppenbar. Trots att jag är svag för Premier-bangers i mängder så lever Brownsville-gubbarna lite farligt när man endast förlitar sig på ett beprövat scenframförande, där publikfrieri a la “Eye Of The Tiger” får tummen ner från mig.

 

betyg_3

 

 

// Tobias Carlsson

 

 

 

vanguard15_deadprez

 

 

 

 

DEAD PREZ

Scen: Sun Ra Stage

 

Politisk medvetenhet, polisbrutalitet, rasism, ja, i viss mån är M-1 och stic.man lite förutsägbara men för oss längst fram vid scenkanten lyckas de faktiskt överraska en del denna kväll. De är närvarande och har en intensitet i sin blick som borrar igenom. De är tydliga och utmanar sin lyssnare att tänka, att inte styras av ett system och förstå att frihet är en existentiell faktor. Budskapen genljuder i låtar som ”Malcolm, Garvey, Huey” och ”Hell Yeah” men intensiteten når tyvärr inte massorna längre bak som verkar tycka att ”Hip Hop” blir spelningens största behållning. Och jag förstår det, för trots att Dead Prez är så mycket mer än så för mig borde de inte avslutat första dagen och deras set hade dessutom mått bättre på festivalens lite mindre scen. Uppfattningen blir därför väldigt splittrad, för antingen lämnade du denna spelning lite lagom nöjd och kanske med en bitter eftersmak av en moralkaka eller så lämnade du den som jag, upprymd och motiverad.

 

 

betyg_3

 

 

// Mia Andersson

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL