Konsertrecension – Petter på Gröna Lund, Stockholm

Det är mulet. Solen har gått ner och belysningen från nöjesattraktionerna skiner i mörkret. I bakgrunden hörs skrik från personer som bevittnar “nära döden”-upplevelser för att sedan brista ut i ett tacksamt skratt- så som det brukar vara på nöjesfält. Det är en mysig stämning över Gröna Lund och i publiken står barnfamiljer, som ikväll utgör en stor del av publiken. Och det är där jag börjar tänka att hiphopen har blivit rumsren och attraktiv, på riktigt. Ingen polis så lång ögat kan nå- eller är det bara så att aina älskar reggae?

När Petter gör entré till låten ”Tar Det Tillbaka” (2001) placeras låten i en ny kontext. Den gamla ZTV-videon där han och Dj Sleepy glider runt bland Stockholms gator är ett minne blott. Istället framförs den i ett folkkärt sammanhang. Med på scenen har han ett liveband och såklart Dj Sleepy himself samt Eye N’I . På scen gästas Petter av bland andra Jaqe, Fille Danza, Daniel Adams Ray och så klart Lilla Namo. Ett självklart och dynamiskt val av artister. Spellistan är också noggrant utvald och blandar låtar som ”Repa Skivan”, ”Så Klart” till ”Håll Om Mig”, ”King” och den senaste ”Vi Är”. Och det är inte av ren slump: Petter har idag en väldigt bred målgrupp att underhålla. Han är trots allt en av våra absolut största och mest hyllade rappare. Samtidigt är han ödmjuk som få och berättar att han ”aldrig tar en publik för givet”. Han tackar oss gång på gång och låter musiken tala för sig själv.

En av publikens absoluta favoriter är ”Längesen” och hela Grönan jublar. Det står tre småpojkar bakom mig vid ungefär 6-8 års-åldern. ”Å, den här är så himla bra”, övertygar den ena grabben sina två vänner och alla tre försöker klättra upp på räcket för att kunna filma Petter samtidigt som de sjunger med till texten. Konserten är hypad men inte flawless. Textmässigt blir det några småfel och i slutet av konserten sätts fel beat igång. Men av att döma från publiken gör det inget. Handen på hjärtat: jag tror inte ens de märker av felen. Eye N´I:s uppgift är, förutom att vara gästartist, att hålla igång publiken. Inget fel med det, utan Eye N´I gör det bra. Nackdelen är att det får Petters kontakt med publiken att brista en aning.

Så hur lyckades hiphopen bli så attraktiv för barnfamiljer? I samband med Petters medverkan i ”Så Mycket Bättre” 2010 lyckades han bli folkkär och kärleken håller i sig än idag. Ironiskt nog hålls konserten på Grönan samma dag som Staight outta Compton har Sverigepremiär- Efter många om och men får filmen visas på vita duken i lilla landet lagom. Så nej, genren är varken rumsren eller folkkär. Det är Petter själv som lyckats vinna svenska folkets hjärtan och visst ligger det en beundran i det? Det intressanta är att se vad detta kommer kunna leda till i framtiden.

// Mariana Benyamin Sir