Led Zeppelins ”Dazed and Confused” och Jimi Hendrix ”All Along the Watchtower” ekar ut över Bråvalla. Människor så långt ögat kan nå. Det är sista dagen på festivalen och det känns som att det är just denna show som folk har väntat på. Spänningen ligger som ett dis över det enorma publikhavet. Jag vet inte vilka Adept är, men om de förväntade sig sällskap sänder jag dem en tanke i dag.

När Kanye äntligen dyker upp gör han det till trummorna i ”Black Skinhead”, iklädd Martin Margiela-mask, med endast ett blodrött stegrande torn som signifikant sällskap på scenen. Det är avskalat och snyggt, men samtidigt lite tråkigt. Tills man inser att det inte alls är tråkigt. Den night vision-manipulerade kamera som följer Kanye på scen skapar en surrealistisk känsla som förstärks när man inser att den sakta men säkert avtar. Det känns som att man hamnat i en värld mellan Watchmen och Sin City. I slutet av showen, när även masken har avlägsnats, kan man äntligen se Kanyes ansikte klart och tydligt. Det är förstås symbolism i allra högsta grad, och det är så, så snyggt.

Scensymboliken gör sig också extremt passande till de få ord som Mr West väljer att yttra. ”I live for this shit, I die for this shit, I am the best at this shit, I am Kanye motherfucking West, I am Yeezus!”. Det är som upplagt för att kritiseras. Själv ler jag bara och nickar instämmande för mig själv. Det finns ingen annan som Kanye West och precis som han själv uttrycker det, finns det ingen som är mer rock’n’roll.

Trots att ljudet inte låter perfekt är mottagandet och utförandet av dem näst intill just det. ”Cold As Ice”-samplingen till ”Cold”, den galet tunga basen som skakar om hela Bråvalla till tonerna av ”Don’t Like” och ”Power”, den förväntat vackra beatsnickrar-sekvensen i samband med ”Runaway” och den fantastiskt utdragna avslutningen av ”Blood On the Leaves”. Lägg därtill en extatisk publik som bidrar med en tusenfaldig sångkör till i princip varje refräng. Ja, det här var precis så bra som man hade väntat sig.

På vägen mellan Luna-scenen och det tält där Earl Sweatshirt kort efter ska spela hinner man uppfatta två olika reaktioner inom loppet av tio sekunder: ”Fyfan, vad kass han var” samt ”det där var nog det bästa jag sett”. Med andra ord är allt precis som vanligt gällande Kanye West.

betyg_4,5

// Malkolm Landréus
Foto: Melika Duvetinte Zakariae