Av Harald Broström.

Efter några genomlyssningar på F.E.A.T.U.R.E.D infinner sig en bekant känsla. Det är samma känsla som när jag placerade valfri del av Jazzmatazz-tetralogin i cd-däcket. En harmonisk, invaggande och trygg musikalisk våg som gav en behaglig timme – men som inte lämnade något större avtryck.

 
Det sydsvenska musikkollektivet S.T.I.C.S har samma problem som den framlidne Guru hade på sina fusioner av jazz och hiphop: det rullar fram i en
skön takt, men det lyfter aldrig. Utöver den härligt bipolära Heavy Split är det inget av spåren som utmärker sig, varken åt det negativa eller positiva hållet. F.E.A.T.U.R.E.D är ett stabilt mixtape. Soundet har vårdat arvet från Embees projekt Tellings from Solitaria och The Mellow Turning Moment med djupa och mystiska beats, men saknar Looptroop-producentens hemlighetsmakeri bakom hörnet.

 
Rappen är ett oljat maskineri, kryddat med rutinerade herrar som Professor P och Nomad (som titeln anger har S.T.I.C.S valt att ta in minst en samarbetspartner på varje låt). Ett annat välkommet inslag, och en ny bekantskap för mig, är Frida Mariama vars sång på Darkness är extremt
välplacerad. Spretig brukar ofta vara ett adjektiv fyllt av taskiga konnotationer bland recensenter. Men här hade jag nästan önskat mig att S.T.I.C.S vågade ta ut svängarna lite mer: man har en gedigen grund, men nöjer sig tyvärr med att mysa runt precis under hastighetsbegränsningen.

Betyg: 2 av 5