Från Kingsize Magazine #4 2023.
I samband med hiphopkulturens 50-årsjubileum tittar vi närmare på den djupa musikskatten som skapats genom åren. Här listar vi de mest betydelsefulla verken utifrån ett kulturellt och historiskt perspektiv – med inflytande, kvalitetet och framgång som huvudsakliga kriterier.
OBS! I listan har vi endast valt ett (1) album per artist. Kriterier som redaktionen vägt in är kulturell betydelse, avtryck, originalitet, kvalitet och/eller kommersiell framgång. Endast album, inga mixtapes eller EP:s.
Grandmaster Flash and the Furious Five “The Message” (1982)
Med den ikoniska old school-klassikern “The Message” bröt Flash och The Furious Five ny mark, med hiphop som erbjöd reflektioner om samhälle och politik.
Run-D.M.C. “Run D.M.C.” (1984)
Queens-trion var den första rapgruppen att få internationellt genomslag på bred front inom dåtidens populärkultur. Pionjärer är bara förnamnet.
LL Cool J “Radio” (1985)
James Todd Smith gav ut den första fullängdaren på Def Jam med en lysande stjärn-image, vilket banade väg för makalös karriär inom musik och tv och film.
Beastie Boys “Licensed To Ill” (1986)
Mike D, MCA och Ad-Rock har en signifikant betydelse för hiphopscenens utveckling. Debutalbumet blev den första rap-skivan att toppa Billboardlistan.
Boogie Down Productions “Criminal Minded” (1987)
Att KRS-One är en av hip- hopkulturens främsta MC:s, råder det ingen tvekan om. Under fem decennier har han dessutom representerat för b-boys och writers.
Eric B. & Rakim “Paid In Full” (1987)
Rakim var under tidsperioden banbrytande för att han introducerade mer komplexa flows och texter, vilket inspirerat generationer av MC:s efter honom.
N.W.A. “Straight Outta Compton” (1988)
Den ikoniska LA-gruppen bröt helt ny mark där Dr. Dre, Eazy-E, MC Ren, Ice Cube och DJ Yella kom att bli stilbildande inom gangsta rap för generationer framåt.
MC Lyte “Lyte As A Rock” (1988)
Den blott 17-årige Brooklyn-tjejen MC Lyte blev den första kvinnliga rapparen att ge ut ett fullängdsalbum, med ett skarpsynt samhällsmedvetet patos.
Slick Rick “The Great Adventures of Slick Rick” (1988)
Efter genombrottet med Doug E. Fresh kom Rick att bli en av genrens mest respekterade kulturikoner, med en berättarteknik lika bländande som hans kedjor.
Public Enemy “It Takes A Nation Of Millions To Hold Us Back” (1988)
Med Chuck D och PE kom politisk medvetenhet att spela en allt viktigare roll, där frustration över sociala orättvisor och rasism fick stort utrymme.
EPMD “Strictly Business” (1988)
Erick Sermon och Parrish Smith gjorde starkt avtryck med funkiga raps och beats, följt av Hit Squad och Def Squads framgångar under den gyllene eran.
De La Soul “3 Feet High and Rising” (1989)
Posdnous, Trugoy och Maseo bröt ny mark med en positiv och jordnära hiphop, där deras debutskiva med Prince Paul står ut i en stark diskografi.
Queen Latifah “All Hail The Queen” (1989)
I en hiphopvärld som allt för ofta präglats av sexism och misogyna inslag kom Queen Latifah att ställa sig på barrikaderna för alla kvinnor.
Ice Cube “AmeriKKKa’s Most Wanted” (1990)
Odiskutabelt en av västkustens giganter, som med en tydlig vision och trofasthet blivit en av gangsta rap-scenens mest vokala representanter.
A Tribe Called Quest “The Low End Theory (1991)
Q-Tip, Phife och Ali Shaheed Muhammed klev fram och erbjöd ett lågmält, jazzigt och medvetet alternativ på hiphopscenen, sprungna ur kollektivet Native Tongues.
Geto Boys “We Can’t Be Stopped” (1991)
Scarface, Willie D och Bushwick Bill är ikoner i Södern och banade vägen för många andra genom Rap-A-Lot Records och otaliga projekt genom årens lopp.
Dr. Dre “The Chronic” (1992)
Efter NWA kom Dr. Dre (och Snoop Dogg) att visa vägen framåt för en ny våg av västkusthiphop med g funk-signum som kommit att dominera under decennier.
Wu-Tang Clan “Enter The Wu-Tang (36 Chambers)” (1993)
Tveklöst en av hiphopvärldens mest inflytelserika grupper, både med gruppalbum och otaliga soloprojekt. Debutalbumet är kultförklarat, av förklarliga orsaker.
Snoop Doggy Dogg “Doggystyle” (1993)
Snoop tog rygg på mentorn Dre med klassikerdebuten som skapat vågor långt bortanför Long Beach i en karriärskurva som aldrig tycks dala.
Cypress Hill “Black Sunday” (1993)
Med B-Real och DJ Muggs i spetsen bröt Los Angeles-gruppen ny mark med originellt sound, präglad av rökig rap över dunkla och mörka ljudlandskap.
Nas “Illmatic” (1994)
Nas fulländade debutalbum på 10 spår är en odiskutabel milstolpe i hiphophistorien som blev banbrytande vad gäller texter och produktion.
The Notorious B.I.G. “Ready to Die” (1994)
En monumental ikon som tog hiphop till en ny nivå på Bad Boy och betraktas av många som “The King Of NY” trots sin för tidiga bortgång 1997.
Big L “Lifestylez Ov Da Poor & Dangerous” (1995)
Lamont “Big L” Coleman gick i första ledet bland skarpsinniga punchline-rappare med humor, under mentorskap av Lord Finesse (DITC) innan bortgången 1999.
Mobb Deep “The Infamous…” (1995)
Havoc och Prodigy (RIP) kom att skildra och gestalta det hårda livet på gatan i NYC, med cinematiskt mörk ljudbild och ödesmättade bars.
Three 6 Mafia “Mystic Stylez” (1995)
Memphis-gruppens inflytande går att spåra i flera led, alltifrån Lord Infamous karaktäristiska flow, lo-fi soundet och vidareutvecklandet av Geto Boys horrorcore rap.
Bone Thugs-n-Harmony “E. 1999 Eternal” (1995)
Stilistiska pionjärer som byggde vidare på dåtidens gangsterrap men adderade stämsång, flows och flärd på ett sätt som inte gjorts varken innan eller efter.
Jay-Z “Reasonable Doubt” (1996)
Klassikerdebuten lade grund för en makalös karriär där Shawn “Jay-Z” Carter firat stora fram- gångar både som rappare och entreprenör.
2Pac “All Eyez On Me” (1996)
Tupac Shakur byggde på ett fåtal år en stjärnstatus likt få andra där genomslaget för hans kommersiella genombrott på Death Row blev monumentalt.
The Fugees “The Score” (1996)
New Jersey-trion Wyclef, Pras och Lauryn Hill kombinerade hiphop och r&b på ett unikt sätt som ingen föregångare tidigare vågat eller kunnat.
Outkast “ATLiens” (1996)
Atlanta-duon Andre 3000 och Big Boi är essentiella för Söderns ökade inflytande på hiphop över tid, och befäste sig som tidsperiodens mest progressiva artister.
Black Star “Mos Def & Talib Kweli Are Black Star” (1998)
Brooklyn-duon sprungna ur underground/independent-eran med Rawkus Records i spetsen, fick stort genomslag för medvetna och filosofiska texter.
Lauryn Hill “The Miseducation of Lauryn Hill” (1998)
Efter genombrottet med Fugees cementerade Ms. Hill sin position som en av dåtidens främsta rappare/sångerskor med det hyllade och prisade debutalbumet.
Gang Starr “Moment of Truth” (1998)
Guru och DJ Premier skapade magiska beats och bars genom hela sin karriär, där deras femte album fick störst genomslag bland både kritiker och lyssnare.
Big Pun “Capital Punishment” (1998)
Bronx-rapparen hann bara släppa ett album i livet, innan sin för tidiga bortgång – vilket blev det bäst säljande någonsin för en latino-rappare solo.
Eminem “The Slim Shady LP” (1999)
Marshall Mathers definitiva genombrott på hiphopscenen, med backning av Dr. Dre, gav eko i hela världen med vassa punchlines, texter och säregen humor.
The Roots “Things Fall Apart” (1999)
Philadelphia-bandets genombrottsalbum som med hjälp av jazziga produktioner och själfull rap berörde och blev bestående tack vare sin unika positionering.
MF Doom “Operation: Doomsday” (1999)
Underground-klassiker som introducerade MF Dooms unika stil; ett fritt flöde av mörka rim över obskyra samplingar och dammiga lo-fi produktioner.
Method Man & Redman “Blackout!” (1999)
Efter flera starka soloprojekt under 90-talet gjorde Reggie och Meth gemensam sak för alla ”smo- kers”, följt av filmsuccén ”How High” och livegig av högsta kaliber.
Missy Elliott “Miss E… So Addictive” (2001)
Efter genombrottet i slutet av 1990-talet kom Missys samarbete med Timbaland att utvecklas till något fullständigt unikt och orginellt, till dags dato.
50 Cent “Get Rich Or Die Tryin’” (2003)
Utöver att bli ett av genrens mest sålda album någonsin är 50 Cents debut ett facit över hur man kombinerar street cred, hits och kommersiell framgång.
T.I. “Trap Muzik” (2003)
Det är inte bara albumtiteln som gör att T.I. har en självklar koppling till amerikansk trap. Som
en av de första, största och bästa på att förädla soundet har han en viktig del i historien.
Kanye West “The College Dropout” (2004)
Under en era då många tyckte att hiphop antingen var för våldsam eller för kommersiell banade Kanye en helt egen väg med sina tidlösa produktioner och universella texter.
The Game “The Documentary” (2005)
Vad 50 Cent var för östkusten var The Game för västkusten under mitten av 00-talet och framåt, med i princip samma framgångsrecept.
Lil Wayne “Tha Carter III” (2008)
Klassisk albumserie av en av genrens mest inflytelserika rappare, som knappast blev svagare under åren som följde utan dominerade stora delar av 00-talet.
Kid Cudi “Man On The Moon: The End of Day” (2009)
Genom att blanda mörka introspektiva texter med ett melankoliskt och psykedeliskt sound har Kid Cudi influerat en mängd artister efter honom.
Nicki Minaj “Pink Friday” (2010)
I ett rakt nedstigande led från Lil’ Kim och Missy Elliott har Nicki Minaj varit en av de bästa och mest inflytelserika kvinnorna inom rap någonsin.
Drake “Take Care” (2011)
1973 hade många skrattat om man sa att en rappare från Kanada för evigt skulle förändra genren och bli en av världens största artister. Men så blev det.
Chief Keef “Finally Rich” (2012)
Om Soulja Boy är den första markören för ungdomarnas hiphoprevolt är Chief Keef en annan. En då 17-årig “Sosa” lade grunden för den drill vi hör överallt idag.
Kendrick Lamar “To Pimp a Butterfly” (2015)
Ett politiskt manifest och en hyllning till afroamerikansk historia som cementerade Kendricks position som sin generations allra starkaste röst.
Migos “Culture” (2017)
Det trehövdade monstret från Atlanta gjorde inte bara något nytt med trapmusiken och språket utan påverkade dessutom hela populärkulturen i USA.
Läs hela nya numret av Kingsize Magazine här!
