Från Dalen söder om Stockholm kommer duon SödraSidan, som de senaste åren levererat hits på löpande band. Från hyllade ”Södra sidan” till senaste singeln ”Står tillsammans” har man skaffat sig en stor fanbase som bland annat genererat närmare sex miljoner visningar på Youtube och fyra miljoner spelningar på Spotify utan att ha släppt vare sig EP eller album. Fram tills nu.

Deras musik går bäst att beskriva som ”arbetarklass-anthems” som bygger på positiva vibbar och nostalgiska texter som de flesta kan relatera till. Men musikskapandet började redan innan SödraSidan. Sedan 2009 har barndomsvännerna Christopher ”Chrippa” Wahlberg och Daniel ”Jutte” Jutterström gjort musik tillsammans. Då under namnet Dalenbarn med ett betydligt hårdare och mörkare sound än vad de har i dag.

– Vi började ju rappa lite smått i tonåren med den där lilla micken på datorn liksom, sen sket vi bara i det. Men 2009 började vi göra Dalenbarn-låtarna, då var vi ändå typ 23 bast. Det var en ganska mörk period, berättar Jutte.

De har känt varandra sedan de var fem år gamla, växte upp i samma område och gick i samma skola. De båda beskriver sina uppväxter i knegarfamiljer som väldigt bra men kantade av stökiga perioder ute i förorten.

– Jag har haft perioder där jag varit ute och cyklat, det kan jag säga. Även i vuxen ålder, upp till 24-25 bast. Det har gått upp och ner, men nu känns det som jag har hittat balans i livet. Det är nog förortsuppväxten som har präglat en i mångt och mycket. Man ser saker på ett annat sätt. Vi försöker visa den andra sidan i vår musik nu, berättar Chrippa.

Skulle ni säga att det startade på det typiska sättet; en mörkt tonårstid där musiken blev uttrycket för ens känslor?

C: Alltså från början så skämtade vi bara. Det började med att vi skulle göra en disslåt till några grabbar i Tyresö.

J: Jag tror inte att vi är de där typiska MC:s som satt och skrev och försökte uttrycka oss på något sätt. Vi bara körde typ. Det började med att ”hota” upp andra förorter som hade jiddrat, haha.

C: Exakt. Det var mer en rolig grej på fyllan, vi var 16 bast och satt hemma hos Jutte och drack trefemmor och satt vid en datamick och gjorde risiga disslåtar. Men någonstans där kände man ändå att det var kul.

J: Men det fanns ju ingen chans för oss att utveckla det. Vi hade ingen möjlighet att få tag i en studio, vilket är mycket lättare nu. Men sen när vi blev lite äldre fick vi chansen att spela in i en ungdomsgård som CHRIPPA jobbade extra på i Tumba, där bland annat Mack Beats jobbade, och då tog vi upp några gamla låtar vi hade skrivit och gjorde om dom. Sen blev det större liksom.

C: Det gick från mun till mun, alla bara spred och spred. Det behövdes ingen media, ingen radio, allt bara spreds. Det sjuka var att det inte bara var i Dalen, utan även ute i typ Fittja. Då fick man helt plötsligt blodad tand. Sen blev det SödraSidan till slut.

Stötte ni någonsin på fördomar för att ni var vita och höll på med hiphop?

J: Nej det kan jag inte påstå. Speciellt inte där vi kommer ifrån, det är så blandat, så ingen bryr sig vilket land nån kommer ifrån. Skulle jag stött på det hade jag bara garvat, är stolt för vart jag kommer ifrån.

För att återkomma till Dalenbarn-tiden, som ni nämnde tidigare var det en lite mörkare period i era liv vilket också präglade ert sound?

J: Det var ju en annan period i livet. Man höll på med massa dumheter och det hände mycket grejer i livet. Det var många svarta nätter. Det var det enda vi ville skriva om då.

Så det är mer perioden i livet och att man blir äldre som präglat de låtarna mer än någon annan anledning?

C: Exakt. Vi valde att vända på det här mörka för att vi blev äldre och mådde bättre. Då kände vi att vi ville förmedla något positivt. Vi väver ju in de här mörka grejerna i våra texter i dag också, fast vi vill alltid ha en positiv touch på låtarna. Att inge hopp i stället för att säga att allt är skit, för det är inte sanningen.

För det finns ju en del som menar på att det finns för mycket ”förortsrap” nu för tiden, men det var inget ni medvetet ville ta avstånd ifrån?

J: Det är lätt att definiera förortsrap som något mörkt, men jag skulle säga att alla våra historier är förorten. Men jag håller med och förstår vad du menar, vi kan också använda uttrycket på det sättet, men det finns mycket mer att säga om förorten och vi började bara göra det på ett annat sätt. Men för att svara på din fråga så var det inget vi valde att göra för att det fanns för mycket av det.

C: Det handlar också om en sanning mot sig själv, man kan ju inte stå och ljuga. Man kan inte skriva låtar där allt handlar om att livet är jävligt risigt när man inte känner så. Vilket är jävligt skönt, för när man skriver mer positiva grejer så mår man bättre också, haha.

En annan grej man tänker på när man lyssnar på er musik är att ni är tydliga med att musiken inte är allt för er och att ni inte är bäst, utan att ni ser det mer som en hobby. En ganska avslappnad och ärlig attityd som är väldigt otypisk för hiphop?

C: Ja, vi har en ganska avslappnad attityd gentemot det vi gör. Varken jag eller Jutte säger att det här är någonting vi satsar på fullt ut. Utan det är fortfarande bara för att det är kul. Jag säger verkligen inte att jag är bäst, det finns så jävla många rappare som jag villigt erkänner är 100 gånger bättre på att rappa än mig rent tekniskt. Alltså, lätt! Men det handlar om att vi tycker det är kul och det handlar om en känsla. Vi vill göra det här och den dagen vi inte vill så skiter vi i det.

J: Exakt, och det är lite som vi säger i ”Vårt sätt”, att vi skiter lite i hur det går. Nu har vi i och för sig lagt ner skitmycket jobb på skivan så det är klart att man vill att det går bra liksom, men det började som en hobby och är det fortfarande. Vi har inte haft några mål som vi trampar över lik för att nå.

C: Men det är fan som du säger, det är nog ganska ovanligt inom hiphop.

För det finns ju många, kanske framför allt i USA, som säger att dem är bäst fast de rimligen vet att de inte är det.

J: Ja, speciellt på den amerikanska scenen! Och så är det mycket här också. Sverige är lite bättre på det men man har ändå den där kaxiga stilen. Jag kan vara kaxig ibland, men när det gäller musiken är inte jag den som bara ”det här är min scen!”. Jag skiter i sånt där, haha.

Ni har båda ”vanliga” jobb utöver musiken. Vad gör ni?

J: Jag har en firma. Maskinuthyrning. Jag är också snickare och har eget sen en tid tillbaka.

C: Jag är i byggbranschen.

J: Vi är i byggsvängen båda två sen vi gick det i gymnasiet ihop.

C: Jag tror skivbolaget börjar bli griniga på att man jobbar hela tiden, haha. När man inte kan svara på mejlen när de sitter och skriver mejl från 07-16 liksom. Jag tror dom önskar att vi inte jobbade. Men det är pengar liksom, jag har en dotter. Om musiken genererar pengar är det bara en bonus.

J: Ja och sen som vi sa är musiken inte våra liv liksom. Även om den börjar ta över mer och mer.

Men det fungerar rent praktiskt att kombinera? Även om det är stressigt förstås.

J: Praktiskt så funkar det för att Chrippa har haft turen att ha bra chefer som har kunnat släppa honom. Jag kan ju styra lite i och med att jag har eget. Man får ta igen tiden i efterhand när man behöver gå tidigare.

C: Nu för tiden säger jag också att jag gör musik om jag börjar jobba hos någon. Oftast vet dom om det och det brukar vara lugnt. Det funkar, men det är klart att det är meckigt och slitigt.

Men Playground var med på det från början när ni signade?

C: Ja, vi sa från början att vi kör heltid och det är så det kommer vara. VD:n sa ”ja det ska ni fortsätta med” och sen om det kommer en dag då vi börjar tjäna pengar på det så kan det ändras.

J: Dom är bra. Säger vi nej så är det inga konstigheter.

Jag var på Vad Upp-spelningen förra året och det är tydligt att ni är väldigt populära och har lyckats skaffa er en stabil fanbase. Men ändå har ni inte fått så stor uppmärksamhet. Känner ni er förbisedda?

J: Jag tycker nog det. Om man jämför med vissa andra som har mycket färre views och streams genom åren så har dom fått så mycket mer serverat.

C: Jag kan tycka så här, att om det ska vara rättvist, vilket allt inte är, så borde man titta på hur många views och hur stor fanskara folk har när det gäller radio till exempel. Det måste ju gynna dom också. Det är svårt att förklara, men jag tycker inte att det är mer än rätt att vi borde få mer uppmärksamhet i media än vad vi fått. Vi har en jättestor fanskara, vi har massa views och streams, vi får spelningar över hela Sverige… Det finns jättemånga därute som vill lyssna på oss. Det borde räcka för att man ska få lite plats i radio eller så.

J: Det är som det är, de lite fucked up, haha. Det är tur att man inte bryr sig så mycket och kan garva åt det. Men jag måste också säga att det finns dom på radion som diggar oss, vi har ju varit där nån gång och kickat live och snackat lite skit, och vissa låtar har fått lite plats.

C: Men i slutändan är det viktigaste att musiken sprids, och det gör den för det mesta i sociala medier. Så alla får ju ta del av musiken ändå.

Men lite kanske beror på att ni inte har släppt en skiva än också, i alla fall när det gäller media?

J: Exakt, det kan vara det också. Branchen är lite gammalmodig och vill nog fortfarande att man släpper ett album, fast det digitala Spotify och iTunes öppnar upp chansen att bara släppa låt för låt.

C: Absolut, det är mycket lättare att pusha om man släpper ett album.

Ni har kontinuerligt släppt en rad singlar men ingen EP. Hur kommer det sig?

J: Vi har snackat om det och det var på gång ett tag, men det blev inte så liksom. Det har mer varit så att vi fått något fett beat och så har vi gjort en låt och en video till det. Sen började vi snacka om skiva när vi signade till bolaget. Det kändes rätt att ta med allting från SödraSidan på skivan, både för oss och mot fansen. Att rama in den här perioden på något sätt.

En gemensam nämnare för era släppta singlar är riktigt feta beats. Vad jag förstår har ni jobbat med många olika producenter?

J: Det tycker vi också! Grejen med våra beats är att vi är väldigt öppna, men om vi ska göra något så ska det verkligen vara att båda känner ”ouff”. Som med ”Fånga dagen”, jag visade den samplingen för Chrippa och vi började typ spotta idéer varannan mening.

C: Som på skivan har vi typ 7-8 nya låtar där vi kanske haft 150 beats. Det betyder inte att dom andra har varit dåliga, men man väljer dom som verkligen är vi. Det handlar om att det måste vara en känsla i beatet som man mår bra av. Om man bara kan lyssna på beatet och må bra, då är det ett bra beat.

J: Det finns många rappare som kan mer om beats, men vi är väldigt noggranna med att det ska vara rätt för oss.

All text kommer från beatet typ?

J: Aa exakt. Vi har aldrig tagit en gammal text och kastat på ett nytt beat.

C: Det är fan sant, det har jag inte ens tänkt på.

J: Sen vem vi jobbar med spelar ingen roll egentligen. Det kan vara någon nybörjare ute från landsbygden så länge det låter bra. Du har ju Stress och dom här som är brutala, men vi kan likabra jobba med nån helt okänd så länge vi får feeling på beatet…

Ni har jobbat en del med Hoffmaestro. Hur kom det samarbetet till?

J: Vi har lärt känna Jensa och resten av killarna genom Salong Betong-grabbarna och Kaliffa. Kaliffa är också från Dalen. Det är kul som fan, Jensa är en skitduktig producent och låtskrivare, och hela ligan är grymt musikaliska och softa snubbar.

Och även Olle Grafström från Tjuvjakt som är med och producerar ”Vi flyger”. Det känns som ett lite otippat samarbete?

J: Aa exakt, han är med och producerar och sjunger refrängen på ”Våran kväll” också. Det var fett otippat! Det kom till genom Playground. Jag fick en mapp som hette ”Olle Grafström” som innehöll massa flummiga beats. Det var jättebra musik, men jag kände inte att jag kunde skriva till det. Men så hittade jag beatet till ”Vi flyger”, som från början hette ”Bandsåg” och vi fick en idé och började skriva till det. Olle är en tvärskön kille och alla dom är sjukt musikaliska.

C: Dom är värsta talangerna och deras nya skiva grym! Vi är med på den också. Dom ville att vi skulle dissa dom typ.

J: Haha, vi satt i studion en kväll så sa dom ”kan ni inte gå in i båset och snacka skit om oss”. Så då gjorde vi det och det blev refrängen till en låt. Dom är fett flummiga alltså.

Annars är en personlig favorit från skivan ”Faller” med Aleks. Kan ni berätta lite om den?

J: Jag fick hans refräng när vi höll på att flyga nere i Thailand någonstans… Jag blev helt såld direkt. Låten och texterna i sig kommer verkligen från våra hjärtan och hans refräng känns verkligen som grädden på moset.

C: Jag skulle säga att den handlar om självrannsakan. Att man ser tillbaka på grejer som hänt och perioder som varit lite upp och ner, men att man i slutändan rycker sig i kragen och reser sig. Det är typ det de handlar om för mig. Tacksamhet inför livet. Aleks lägger det riktigt bra också.

Titeln ”För evigt unga” och nostalgin i er musik känns väl förankrat i en slags hyllning till ungdomen, samtidigt som ni blir äldre och får barn. Kolliderar de två verkligheterna någon gång?

J: Det är det som är lite grejen med titeln ”För evigt unga”. Det är inte bara positivt, det är en förortsgrej också. Samtidigt är vi vuxna och man står och babblar med kunder på jobbet liksom. Man har en fot där och en fot där.

C: Man har en fot i vuxenvärlden och en fot i förortsvärlden. Det här ”lever för dagen”-tänket.

J: Men som du säger, vi hyllar ju mycket att ta vara på tiden och passa på att göra grejer. Jag gillar att skriva om sånt och vi lever mycket så. Kasta in en vanlig 30-åring härifrån (Östermalm, reds anm) på en av våra fester och han skulle tycka vi var dumma i huvudet, haha.

C: Det är lite av en hyllning till den här känslan som vi alla bär på. Oavsett var folk i ens kompisgäng tar vägen så är allt precis som vanligt när man träffas. Det är en känsla därinne som man inte kan ta bort. På både gott och ont!

Vad är planen nu framöver?

C: Pusha skivan, komma ut och spela och träffa alla fans…

J: Aa precis, samma dag som skivan släpps så börjar vår turné på Debaser Strand. Sen drar vi ut i hela Sverige, träffa alla fans, festa, ha kul med dom… Sakta men säkert komma vi jobba vidare med nya grejer men det är inget som är planerat just nu. Vi har aldrig haft det här som en planerad dröm, men nu är vi här och vi bara njuter och kör.

Vill ni avsluta med att säga något till folket?

J: Ett stort jävla tack till alla som har spridit våra grejer från början. Annars hade vi inte varit där vi är nu. Vi tog oss dit vi skulle innan skivbolaget kontaktade oss. Vi hade miljoner views på YouTube innan vi ens pratade med någon på ett skivbolag. Så det är bara att tacka alla fans, det är dom som har burit upp oss.

Intervju av Malkolm Landréus

Läs vår recension av “För Evigt Unga”: https://www.kingsizemag.se/recensioner/recension-sodrasidan-for-evigt-unga-album/