5d944ee401aeb77a2d1320a2
“Journalist på lika villkor – ge mig mitt OB- tillägg”


Mariana Benyamin Sir om att vara kvinna i dagens svenska medielandskap i samband med debatten och stödet för Alexandra Pascalidou.

 

 

Journalisters jobb är att kritiskt granska, informera och skapa debatt. Som kvinna i en mansdominerad värld är du tvungen att armbåga dig igenom folkmassan för att nå ditt mål. Din potential kommer ifrågasättas gång på gång. Du kommer att utsättas för sexism. Ditt kön kommer många gånger vara infallsvinkeln istället för din kompetens. Är du dessutom kvinna av annat etniskt ursprung än normen, var beredd på både sexism och rasism!

 

Under en arbetsintervju fick jag frågan om jag skulle klara av att ta emot negativa kommentarer från publiken.

”Vad menar du?”, frågade jag.

”Ja men du vet..det finns ju idioter…”

Jag förstod att arbetsgivaren ville veta om jag som rasifierad kvinna skulle klara av att ta emot näthat och hot.

Jag ville ha jobbet så jag svarade: ”Haha jag har varit med om värre saker i mitt liv just bring it on!”

Jag fick jobbet.

 

 

 

Under 20 år har Alexandra Pascalidou varit journalist. Och under dessa 20 år har hon fått ta emot hat och hot. Förra veckan rann begären över och hon skrev på sin blogg att hon inte längre orkar. Alexandra leder P1 debatt och gör sitt jobb som journalist. Men hon är kvinna. Rasifierad kvinna, vilket medför fler konsekvenser än att kritiskt granska, informera och skapa debatt.

 

Via sociala medier skapades hashtagen #vibackaralexandra och många visade sitt stöd. Kärleken övervann hatet. Alexandra tackade för allt stöd och medgav idag att hon kommer tillbaka!

 

 

En av hiphop-Sveriges absolut mest hyllade musikjournalister, Ametist Azordegan, fick förra året ta emot massiva hot efter att hon skrivit en tweet ( där hon sarkastiskt kritiserade Janne Josefsson i Uppdrag Granskning). Återigen: Ametist är rasifierad kvinna. Men även i detta fall övervann kärleken. Den flödade via sociala medier under hashtasen #kärlekförametist.

 

Det är klart att journalister måste lägga det bakom sig och gå vidare om dem vill fortsätta jobba. Alexandra har fått leva med det och lägga det bakom sig över 20 år. Jag menar det är ju det enda alternativet journalister har i nuläget.

 

Tänk om vissa journalister inte är lika starka som Alexandra eller Ametist? Vad händer med dem? Ska rasifierade, journalister försöka bli immuna mot den oändliga rasismen istället? Är det inte deras eget ansvar?

 

 

När vi vaccineras mot en sjukdom injiceras en del liten av viruset in i vår kropp. På så sätt lär sig immunförsvaret att handskas med sjukdomen. Injicera en liten del av rasismen in i våra vener. Varje gång vi hör eller ser något kränkande slutar vi reagera och ta illa vid. Vi slutar ifrågasätta och kräva rättvisa. Låt oss sänka vår ambitionsnivå och identifiera oss med rasismen. Vi slipper rynka pannan. Vi slipper tårarna. Skala bort vår yta och det blir tomt. Det finns inget under. Vi blir själlösa men immuna.

 

Som kvinna i en mansdominerad värld är du tvungen att armbåga dig igenom folkmassan för att nå ditt mål. Din potential kommer ifrågasättas gång på gång. Du kommer att utsättas för sexism. Ditt kön kommer många gånger vara infallsvinkeln istället för din kompetens. Men är du kvinna av annat etniskt ursprung än normen, var beredd på både sexism och rasism. Hur ska vi kunna vara journalister på lika villkor när vi inte är medborgare på lika villkor?

 

Journalisters uppgift är att kritiskt granska, informera och att skapa debatt. Men har du annat etniskt ursprung eller är kvinna (båda anses som minoritet trots att 50% av världens befolkning utgörs av kvinnor) så ska du vara beredd på att kunna ta emot hat och hot undertiden du utför ditt arbete. In that case: Jalla ge mig mitt OB-tillägg!

 

 

// Mariana Benyamin Sir

 

 



Publicerat:
Redaktionen

Relaterat
Det finns inga relaterade artiklar


NULL