5db9f547b5d90b77781ed872
Mapei-Hey-Hey-cover-S
Recension – Mapei “Hey Hey” (Album)


 

 

Det ska inte stickas under stolen, att toppa storheten och felfriheten i ”Don’t Wait” är svårt. Addera sedan en världsomspännande succé där förväntningarna kring hennes kommande album ”Hey Hey” bara vuxit sig större och större. Det är ett tufft utgångsläge som kräver sin artist. Tur är väl då att det är Mapei vi talar om. En artist som tycks drivas av att utforska, en artist som undviker upptrampade stigar och som istället väljer att lyfta på stenar.

 

I sitt textförfattande färdas Mapei mellan sårbarhet till styrka och övertygelse. Som lyssnare lockas du gång på gång av vad som väntar runt nästa hörn, men det är också här som albumets svaghet sannolikt vilar. För Mapei är en kunnig artist med gedigna meriter och har man respekt för detta blir det också lättare att se albumets rikedom. För den olärda kan den dock framstå som spretig där hon vill peta in alla sina inspirationskällor på tolv spår. Men tillåt dig själv att se det ur detta perspektiv; På ”Hey Hey” är Mapei inspirerad och förmedlar inspiration till sina lyssnare. Hon gör gällande att inte låta sig hämmas av det förutsägbara allt medan hon vecklar ut sina vingar i ett bredare spektrum än förut. Ett spektrum bland rap, pop, indie, soul, funk och mycket därtill och med tydligare inslag av djup och eftertanke än på ”Cocoa Butter Diaries”. Bra exempel på detta är ”Things You Know Nothing About” som startar med gitarriff men snart övergår till ett orientinfluerat discobeat. Eller ”Believe” med sitt oklanderliga riff och kraftfulla text eller varför inte covern på ”Baby It’s You”. Och att förvänta sig att Mapei skulle låta som år 2007 och ”Video Vixens” vore att underskatta henne som artist och dig som musikkännare. Musik ska utvecklas, därmed basta. För spretigt eller ej så hör jag en artist som inte låter sin lust mättas och som trots lite cheeseiness och lite väl popiga slingor bibehåller ett fokus. Starkast är hon dock med kaxighet i ryggen och när hon projicerar sin styrka till dig à la ”Second To None”. Och det är just projiceringen som är mest intressant på ”Hey Hey”. För tar du dig bara tiden hör du också budskapet som genljuder på varje spår. Styrka. Hon bekänner svaghet för att återuppbygga styrka där ”Hey Hey” är lika delar omhuldande som stärkande. Hon talar med sin lyssnare, håller din hand genom svåra tider, ger dig modet att stå rakryggad, att våga satsa och lyssna på rösten inuti. För en förändring börjar alltid inifrån och jag vill tro att Mapei hämtar lika mycket styrka hos sin lyssnare som hon också ger dem.

 

 

betyg_4

 

 
//Mia Andersson

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL